Direktlänk till inlägg 8 oktober 2020
På nyheterna hörde jag följande vackra ord av årets nobelpristagare i litteratur:
”Min kropp, nu när vi inte kommer att resa tillsammans
så länge till börjar jag känna en ny ömhet gentemot dig”
Louise Glück
Ja, så känner jag också ofta inför min kropp. Den har troget burit runt på mig i nästan 60 år och jag har inte alltid tagit så väl hand om den som den har förtjänat. Jag hoppas jag har blivit bättre på det under dom senaste åren, jag tycker i alla fall det. Min kropp är en otroligt trogen vän!
Blessyrer efter vurpan i Zubiri.
Ett rejält skoskav efter att ha vandrat alldeles för många mil och dagar i ett par nya kängor, som jag inte hade gått in ordentligt före vandringen.
Blödande sår på armen. Ja, jag kollade faktiskt upp det här med en doktor och det var inte hudcancer utan en uttorkad hud som var överkänslig.
Men nu har jag varit lite bättre på att ta hand om mig. Här är fötter på sommarsemester och det mådde även själen bra av!
Tack för lång och trogen tjänst, min fina kropp!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
||||||
5 |
6 | 7 | 8 | 9 |
10 |
11 | |||
12 |
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | |||
19 |
20 | 21 | 22 |
23 | 24 | 25 | |||
26 | 27 | 28 |
29 | 30 | 31 |
||||
|