Jag vill gärna skapa lite motvikt till det jag skrev om tidigare idag om gatubarn. Det finns ju också många barn som växer upp under enkla förhållanden där det inte finns några jättestora resurser att ta av, men barn som ändå har en trygg och bra uppväxt med föräldrar som älskar dom och har förmåga att ge dom ett bra liv ändå.

Dom här barnen är från en by vid Mexikos stilla havskust och även om dom levde enkelt så fanns alltid tillgång på mat i form av fisk och grönsaker och vuxna människor som brydde sig om dom. Det slår mig att dom här barnen nu måste vara i medelåldern och förmodligen har sina egna familjer och kanske till och med barnbarn.

I våras blev Jalle svårt sjuk i Coronan och låg på IVA, men nu är han frisk och finemang igen och kan hänga med kompisarna.

Se  honom berätta om tiden fram till nu på Svt:
Efter intensivvården-Det är ingenting som är så viktigt längre

Jag hörde en väldigt intressant essä på radion. Den handlade om hur våra identiteter hela tiden påverkas och förändras av faktorer som ligger utanför vår kontroll och hur man då kan se på idén om att vi har ett personligt ansvar?

Vi påverkas alltid av människor och händelser i vår omvärld. Och så fort vi poppat ut ur mammas mage så utsätts vi för förväntningar andra människor har på oss utifrån vilken klass, vilket kön eller vilken kulturell grupp vi tillhör eller vad som förväntas av en medlem i just vår familj eller grupp.

Som småbarn är vi otroligt påverkbara och anpassningsbara för vår chans att överleva beror helt på att vi kan få andra att acceptera oss och ta hand om oss. Vi har ingen möjlighet att överleva på egen hand när vi är små....

Och just när jag skrivit dom orden så kom en sorglig minnesbild på min näthinna. Under en resa i Östafrika för väldigt många år sedan så mötte jag mitt i natten i Nairobi ett litet barn, kanske fem eller sex år, som var ute på stan och tiggde pengar tillsammans med sitt ännu mindre syskon, som kanske var två till tre år. Jag undrade då hur dom skulle kunna överleva på egen hand och om dom hade någon familj att komma hem till.
Men jag vill också tillägga att jag också mötte många glada, friska barn som hade det bra och omgavs av fantastiska vuxna. Verkligheten är aldrig svart eller vit, det finns alla nyanser i livet.
(Det var inte dom här barnen).

Författaren och journalisten Eva-Lotta Hultén, ”Jaget – en publikfriande förvandlingskonstnär”; (9:27 minuter):
https://sverigesradio.se/avsnitt/1553049

Jag såg en rolig grej på TV. Det var några ungdomar i trettonårsåldern som skulle orientera i skogen. Dom var oense om vilket håll dom borde gå åt, när den ena av dom kom på att dom ju faktiskt höll kartan upp och ned.

Det fick mig att tänka, att är det inte så livet ofta är? Vi vänder kartan upp och ner och går lite vilse? Ibland vet vi vart vi vill, men inte hur man kommer dit. Andra gånger svävar vi på målet, vet inte riktigt vad vi vill utan är bara lite allmänt vilsna.

Inte alltid så lätt att hitta rätt i tillvaron?

En sak kan man konstatera:

Det är inte alltid så lätt att vara människa!
Ge dig själv en stor kram i dom stunder du behöver det!

Dom senaste veckorna har jag lagt rätt mycket tid på att kolla husbilar på nätet. Jag tittar på bilder för att få en idé om vad jag gillar, vad jag inte gillar, kollar vilka märken som finns, hur priserna ser ut på marknaden och vad kan jag få för den pengen jag är villig att investera. Faktum är att jag tänker lite för mycket på det här nu så jag tycks aldrig komma i säng på nätterna.

I lördags glömde jag faktiskt till och med bort att gå och lägga mig och kom på det först klockan sju på morgonen. Jag skulle ju bara kolla en husbil till, å så kanske ytterligare en och innan jag visste ordet av så var det helt plötsligt morgon. Jag behöver liksom Pippi bli bättre på att säga till mig själv på skarpen ”Nu går du och lägger dig!”.

Jag har nog något att lära mig av denna tjej?

Något annat jag kollar efter är människor som skriver eller berättar om husbilsliv, för att få en förståelse för hur det fungerar rent praktiskt och lite goda råd. Vad har jag lärt mig då? Jo, det verkar vara en bra idé att skaffa en bil med vattenburen värme och dubbelgolv om man ska bo permanent i husbilen, annars blir det kallt på golvet. En solpanel på taket och en portabel som kan flyttas runt och som man kan använda vintertid när solen inte lyser på taket, är en klok investering. En del återförsäljare verkar regelmässigt byta kamrem innan dom levererar ut en begagnad bil, andra nämner inte någon sådan service.

En stor bil är trevlig att leva i, men svårare att parkera och även att ratta runt om man ofta tänker åka på småvägar. Biljetter för bilar över 6 meters längd kostar 600-700 kr mer då man åker färjorna över till Danmark och Gotland, även betalbroar är dyrare och sannolikt även betalvägar som är vanligt förekommande i Sydeuropa. Det skiljer mycket för olika bilar på hur stor lastvikt man får ha med i den, från några hundra kilo till nästan ett ton. Några hundra kilo är väldigt lite för i den vikten ska ju även diesel, vatten, gråvatten, latrin och mat räknas in – då blir det inte mycket vikt kvar till dom andra saker man behöver ha med sig! Dessutom vill jag ha med mig min cykel, min kanot, vandringskängor och vintertid en spark. Dom grejorna behöver jag ha med mig om jag ska kunna ha det där aktiva utelivet som är en av dom viktiga anledningarna till att jag vill bo i en husbil.

Här kan du kontrollväga ditt fordon:
https://www.trafikverket.se/resa-och-trafik/vag/Sveriges-vagnat/Fordonsvagar/

Någon gång i veckan är det bra att stå någonstans där man kan tanka el till batterierna, för övrigt går det bra att fricampa. Latrinen och gråvattnet kan tömmas vid speciella rastplatser utmed dom stora vägarna där det finns speciella anläggningar för det. Var det är kan man hitta i appar och på webbsidor. Det finns också appar som visar var man kan ställa upp en husbil för natten och där folk tipsar om fina ställen dom hittat. Det var inte så väldigt överraskande att den fina platsen vid Stora Skiren fanns med där, det står ofta husbilar där.

Jag ska nog snart börja kolla bilar på riktigt, för bara bilder kan ju vara lite missvisande?

Faktum är att jag redan laddat ner den appen, så nu är det bara husbilen som fattas!
 

Den här lilla ungen är för söt och jag bara måste visa den!
Den är en av två ungar som föddes i midsommar på Nordens Ark i Hunnebostrand.

Röd panda på Nordens Ark; (https://youtu.be/53LZ89zpIqc):

Nordens Ark om Röd panda:
https://nordensark.se/bevarande/rod-panda/

När forskare undersökt hur visir och munskydd med ventil fungerar vad det gäller droppsmitta kan dom se hur mycket partiklar sprids i luften och stannar kvar ganska länge. Hur man hanterar sitt munskydd är också viktigt. Munskydd kan invagga oss i en falsk trygghet och en felaktig hantering av munskyddet kan bidra till ökad smitta istället för att skydda. Man ska bara ta i banden och inte på själva munskyddet och den ska slängas i soporna och inte på gatan (det borde väl vara självklart för alla men är uppenbarligen inte det) och man bör fortfarande försöka att hela tiden hålla avstånd.

Rätt använd kan den vara ett komplement till distans!

Se inslaget på Svt:
Visir eller ventilmunskydd skyddar dåligt mot covid-19

Idag gassar solen från en molnfri himmel, det är 20 grader varmt, väldigt lite vind och jag sitter på land och inte i sjön där jag önskar att vara. Por qué? Qué pasa, undrar ni?

Jo jag sitter på land helt frivilligt för om några dagar ska jag åka till Tjockhult på kurs. Jag skulle egentligen ha gått den kursen i april, men Covid och alla medföljande restriktioner kom emellan så den blev uppskjuten för min del. Nu är det alltså dags igen och den här gången hoppas jag att inget kommer emellan igen. Därmed törs jag inte blaska runt i vatten och riskera att bli förkyld.

Jag hoppas att lite värme lyckas bestå till nästa vecka så det kan bli lite paddling då istället, jag håller tummarna för det!

Här en bild från förra veckans paddling i den trevliga sjön Stora Skiren med alla sina inbjudande klipphällar.