För ett år sedan hade jag dagen innan vandrat över Pyrenéerna och var precis i början på det stora äventyret med att gå den gamla pilgrimsleden ”El Camino Frances” från södra Frankrike och till Santiago de Compostela som ligger nära Atlantkusten i västra Spanien. Det var en häftig upplevelse och när jag var där i början kändes det inte alls självklart att jag skulle klara av att gå dom 80 milen, jag tänkte att om jag lyckas ta mig till Pamplona (knappt 10 mil) så kommer jag att känna mig jättestolt och supernöjd med mig själv. Men efter Pamplona så kom jag liksom automatiskt in i min rytm och fötterna bara gick av sig själv och innan jag visste ordet av hade jag gått halvvägs och mådde superbra av traskandet.

Dagen till ära så har jag skickat en hälsning till min vän Ken i USA. Jag mötte honom första gången vid frukosten vid klostret i Roncevalles och sedan sprang vi på varandra var och varannan dag under dom första 40 milen, så vi hann bli goda vänner.

Det stora klostret i Roncevalles, där dom flesta pilgrimer sover efter att ha tagit sig över dom branta bergen i Pyrenéerna.

Byn Burguete som ligger efter några kilometrar.

Lite boskap i bergen i Navarra.

Byn Espinal.

Om du missat att läsa om vandringen och nu blivit nyfiken så börjar berättelsen här:

El Camino de Santiago

#elcaminodesantiago

Alla som får covid-19 går inte och dör. Denna dam, Irma Stålbecker, säger att hon inte tycker det är dags att dö ännu och att hon nog åtminstone tänkt sig att fortsätta leva tills hon blir 105 år. Irma säger att när det dyker upp något dåligt i hennes liv, så lyckas hon alltid på något sätt att slinka undan från det och det lyckades hon göra även från Coronan. I veckan som kommer firar hon sin 101-årsdag, vilken kruttant!

Alla dessa gamla kruttanter och krutfarbröder är stora förebilder för mig. När jag blir äldre hoppas jag att också jag har kvar en så stor livslust och aptit på livet att jag vägrar att dö och kan säga ”Pillutta dig!” till döden, när den försöker komma och hämta mig! Så länge jag lever vill jag leva fullt ut, inte i rädsla eller vånda över vad ont som skulle kunna hända mig, utan med ständig nyfikenhet på det som finns i min omvärld.

Carpe diem (fånga dagen)!

Visste ni förresten att ordet irma på portugisiska betyder syster? Vad fint att heta Syster! På svenska har vi namnet Bror, men namnet Syster saknas. Undrar varför det är så? Men då kan man alltså heta Irma istället, som alltså betyder syster på portugisiska, även om dom flesta nog inte känner till det.

Jag blev nyfiken på vad Irma betyder enligt ett namnlexikon. Det finns två betydelser: ”Hon som skyddas av Irm” (Irm var namnet på en germansk gud), men enligt en annan tolkning betyder namnet ”Den starka”. Den 7 april har Irma namnsdag och då infaller även International Day of Reflection on the Genocide in Rwanda och Världshälsodagen.

Vilket passande namn på denna överlevare!

Se inslaget om Irma på Svt:

Här är 100-åringen som överlevde Corona

#överlevare

Jag vill också slå ett slag för detta gratisevent som ordnas av Charlotte Palmgren som sysslar med Familjekonstellationer, alltså hur dynamiken i en familj påverkar alla medlemmarna och saker som hänt i tidigare generationer kan fortfarande ställa till det flera generationer senare. Genom att få en känslomässig förståelse kan man lättare läka sina själsliga sår och gå vidare.

Bild från en workshop i familjekonstellationer.

Gratis visualiserad meditation över zoom
Tisdag 29 september kl. 20.00- 20.45 gör jag en visualiserad meditation utifrån ett familjesystemiskt perspektiv. Börjar med att hälsa alla välkomna, sen meditation 20 minuter och avslutande reflektion från deltagarna.
Är du intresserad delta är det gratis och jag önskar din anmälan till chp@siffok.se senast måndag 28 september då jag skickar ut zoom-inbjudan.

Välkommen kontakta mig för en bokning enskilt besök eller workshop!
Charlotte Palmgren
mobil 0709-240663, mejl chp@siffok.se

Hemsida:

https://www.siffok.se/

Länk till mitt inlägg om en workshop i Familjekonstellationer som jag deltog i:

Spela roll

Jag har en person i min närhet som just nu går igenom "Dark Night of the Soul", en process som gör ont och är jobbig. Jag vet, för jag har själv gått igenom den och det tar mycket på krafterna och man behöver ta väl hand om sig själv under tiden det pågår.

Kanske du också går igenom det just nu? I så fall kan du kanske få lite hjälp av den här videon.

The Holistic Psychologist, “The Dark Night of the Soul (How to Get Through it)”; (https://youtu.be/B279xQ8vElw):

Mycket kärlek till er alla som kämpar just nu!!!

#darknightofthesoul

Den senaste tiden har jag funderat mycket över vad som är viktigt för mig i en husbil, vad jag måste ha och det jag vill ha om det är möjligt. Ganska snabbt hade jag klart för mig vilka layouter som tilltalar mig och det ser ut ungefär som nedan. Det finns flera olika märken som har modeller med ungefär den här layouten nedan. Den har L-format kök, fransk bädd (dubbelsäng med rundat hörn), två tvåsitssoffor och framsätena går att vrida runt. Vid behov får man alltså plats sex personer runt bordet och man kan bädda för ytterligare två personer. Jag skulle alltså kunna ta med mig mina barn och mitt barnbarn eller någon kompis på utflykter eller semestrar.

Jag har kollat mycket annonser på internet och därefter också besökt dom största återförsäljarna i länet för att se en del av husbilarna på riktigt också och nu är jag otroligt förälskad i en husbil som stämmer in till 95% på mina önskemål plus att den också har en del övrig utrustning som vore jättebra. Jag kollar min favoritbil flera gånger per dag på internet och jag hoppas dom inte har någon uppföljning av IP-adresserna som kollar på dom olika objekten, för annars måste dom undra vad det är för en dåre som kollar på just den här bilen hundra gånger per dag.

Idag var jag och kollade den på riktigt också och jag riktigt stormtrivdes i den och ville typ flytta in direkt!
Kärlek vid första ögonkastet, kan jag säga utan att överdriva!

Trots att det är en husbil så känns den rymlig tack vare den stora ytan i mitten. Tyvärr säger min hjärna mig att det vore klokare att vänta med att köpa en husbil tills våren är i antågande, så jag hoppas verkligen att bilen som får mitt hjärta att sjunga finns kvar då! Det vore liksom korkat att dra på sig kostnader för skatt och försäkring ett halvår innan jag kan flytta dit och att avveckla mitt hem och göra mig av med nästan alla mina grejor kommer nog att ta ett halvår. Just nu känns det som om jag skulle ha velat gjort det igår eller förra veckan.....

Bättre sent än aldrig!?

Jag tycker alltid att det är spännande att höra om andra människors liv, tankar och liverfarenheter, jag känner att jag har saker att lära mig genom att få se någonting ur en annan människas perspektiv. Därför blev jag väldigt nyfiken då jag hittade en dokumentär med titeln ”Bekännelsen” om prästen Leif. Det första jag kom att tänka på är förstås alla dessa skandaler inom främst katolska kyrkan med präster som begått sexuella övergrepp på barn eller ungdomar, men här visade det sig handla om någonting helt annat. Det handlade inte om att begå något brott i lagens mening, utan att följa sin inre röst och göra det som känns rätt även då man vet att det kommer uppröra dom flesta i ens omgivning.

Vad var det då som Leif gjorde som var så förbjudet i andras ögon? Jo, han flyttade från Sverige till Marocko och det fick många av församlingsborna att höja på ögonbrynen. Något år senare vågade han slutligen också bekänna att han även hade valt att konvertera till islam.

När han kom i kontakt med islam, så kände han att där fanns något som han hade känt saknades i svenska kyrkan och det verkar framförallt ha varit att andligheten fick en mycket mer framträdande roll i hans liv. En god muslim ber sex gånger om dagen och i Marocko tar man detta på ett mycket stort allvar. När jag själv har varit där har jag sett människor som rullar upp sin bönematta på trottoaren eller på sin arbetsplats i mataffären när det är dags för en av dagens bönestunder. Få kristna är så hängivna till andligheten, det är nog mest bara munkar och nunnor som följer sådana böneritualer inom kristendomen.

Prästen Leif flyttade till Marocko......

....och blev en hängiven muslim, vilket skapade mycket rabalder i hans tidigare församling.

Jag tycker att det är intressant att Leif vid något tillfälle säger att ”det finns bara en Gud”. Det är den upplevelsen också jag har haft när jag mötte den högre makten. Religioner är konstruerade av människor för att vi behöver sätta ord på våra andliga upplevelser i våra försök att förstå vad vi varit med om och för att kunna förklara för andra vad det handlar om. Dom flesta monoteistiska religioner är mycket lika varandra och har uppstått parallellt på flera platser. Men upplevelsen av den högre makten är väldigt lika – det är en kärleksfull och ljus kraft som försöker få oss att bli goda medmänniskor mot andra, samtidigt som vi inte får låta oss utnyttjas av dom onda krafter som också finns i vår omgivning! En sund etik och moral kort och gott!

Se dokumentären på SvtPlay:
Bekännelsen

Igår när jag tittade igenom mina senaste paddlingsbilder råkade jag se två ganska lika, men ändå olika bilder brevid varandra. Bilder med en klippa, lite vattenyta från en sjö och lite skog. Så lika och ändå så olika. Den ena sjön är en näringsfattig skogssjö med lite brunt, men klart vatten. Man kan tydligt se stenar, klippor, omkullfallna träd och fiskar som finns i vattnet. Den andra sjön är en näringsrik sjö med mycket plankton, med lite gulgrönt möljigt vatten med dåligt siktdjup. Här kan man dundra rakt på en sten utan att se den förrän man nästan gått på grund. Med bilderna brevid varandra syns det så tydligt. Vatten och vatten är inte riktigt samma sak på alla ställen.

Skogssjön Stora Skiren med sitt bruna klara vatten.

Den näringsrika sjön Ken (eller Tjen) med sitt gulgröna möljiga vatten. Färgen på himmelen kanske också bidrar till att skillnaden blir ännu tydligare.

Tänk att vatten kan se så olika ut trots att miljön runt omkring ser så lika ut, det vill säga omges av skogsmark!

Idag styrde jag kosan söderut för att paddla i sjön Ken (uttalas Tjen) eller Tjen som ligger mittemellan Söderköping och Valdemarsvik. Ja enligt alla digitala kartor heter sjön Ken, men på vägskyltarna till badplatsen står det Tjens badplats så det verkar vara det som lokalbefolkningen tycker att sjön heter.

Den här sjöns existens har jag inte haft en aning om förrän jag råkade hitta den på Naturkartan för några veckor sedan. Just idag tyckte jag att det vore en bra idé att åka dit och paddla för södra Östergötland skulle ha en mer solig eftermiddag med ungefär tre graders högre temperatur än skogssjöarna i Kolmården och runt Finspång som jag annars ofta åker till. Här kommer lite bilder från dagens paddling.

Jag startade min paddling i södra änden av sjön och kom sedan till ett litet roligt skär mitt ute i sjön. Man kan se att sjöfåglarna brukar häcka här, för stenarna är ganska vita av fågelspillning.

Det ser så roligt ut med den där grästuvan som sticker rakt upp, det är som om skäret har punkfrisyr.

När jag kommer ännu närmre skäret får jag se något märkligt som jag aldrig sett förut (trots alla paddlingsturer).

Det är som två virvlar i vattnet och jag undrar om denna sjö har ett eget sjöodjur, en egen Nessie. Vad i hela världen är detta? Straxt efteråt får jag svar på min fråga, men då hade jag tyvärr redan hunnit stoppa ner mobilen. Det började plaska av en massa småfiskar, spigg, som hoppade upp över vattenytan. Förmodligen åstakom dom virvlarna då dom simmade runt runt i två ringar innan dom tog sats och flög upp ur vattnet. Det här var någonting helt nytt för mig!

Som vanligt håller jag också utkik efter fina badklippor som jag kan angöra nästa gång jag paddlar här.

Sedan får jag återigen se hur en massa spigg rör sig och hoppar upp ur vattnet. Jag bara väntar på att någon av dom ska landa uppe på min båt så som det hände för någon månad sedan. Ser ni hur det rör sig i vattnet?

Här syns det också hur det rör sig till höger i vattenytan. Det ser ut som om vattnet kokar och det är alltså sprattlande småfiskar som skapar detta fenomen, inte vinden eller vågorna. Under dagen träffar jag ca fem, sex småbåtar som är ute och fiskar, men dom är på den andra sidan av sjön, men kanske är det lika mycket fisk där? Lite då och då plaskar det till rejält runt omkring mig. Jag gissar att det är lite större fiskar som försöker jaga i stimmen av spigg. Med så mycket fisk i vattnet borde dom väl ha fiskelycka?

Det är så vindstilla att det är andlöst vackert. Jag tänker på det jag skrev igår om att jag känner klarhet i själen om vad jag vill göra härnäst, det känns som om naturen illustrerar just det i en ögonblicksbild! När det är så här lugnt så ser man tydligt spegelbilden, men när det blåser fragmenteras spegelbilden och allt blir otydligt precis som vår inre bild blir då det stormar i sinnet. Tänk att vår vackra natur har den fantastiska effekten på oss att vi blir stilla i sinnet och upplever en hel sjö med harmoni!

Till slut når jag den norra änden av sjön och där hittade jag en liten badplats vid Harsbo-Sverkersholms naturreservat. Jag hade tänkt bada här men inser att det bara kan bli en kort matpaus, för klockan är mycket och jag har en mil kvar att paddla på tillbakavägen också.

Det ligger lite gårdar och bostadshus här runt naturreservatet.

Här är halvön med badplatsen.

Och här är sjöns norra ände.

Det är så spegelblankt och vackert och jag blir så rörd!

Badplatsen utifrån vattnet.

Jag fotar ljung och tänker att jag ska visa min mamma det, det är en av hennes favoritblommor och hon kommer bli glad om hon får se det!

Mera badklippor!     

Som vanligt hinner solen att försvinna innan jag är redo att åka hemåt. Jag ser fram mot nästa sommars långa ljusa kvällar när jag inte behöver ha så bråttom hem utan kan paddla ytterligare två, tre timmar. Men innan jag åker hemåt hinner jag i alla fall med ett bad. Det är inte jättevarmt, men inte heller jättekallt - sådär nitton, tjugo grader skulle jag gissa på. Det är betydligt varmare än det var ute i skärgården i början av juli, så ännu ett tag kan man bada ute i naturen om man går efter temperaturen istället för almanackan.

Jag gillar det där trädet där ute på klippan, dess stam har så märklig form - precis som den har danats av naturen runt omkring - på samma sätt som vi danas av naturen runt omkring oss.

Hur vill du att naturen ska vara?
Andlöst vacker och i samklang med oss eller som ett brinnande inferno, döda korallrev och andra naturkatastrofer orsakat av vårt eget egoistiska överutnyttjande?
Vad vill du lämna över till dina barn och barnbarn?

  eller   ?

Det ena är levande och det andra är dött....

Vilket väljer du?

#vägrahösten #ännukanmanbada