I våras gjorde jag något som jag har tänkt att jag aldrig skulle göra – jag anmälde mig till en datingsite. Jag har tänkt att jag absolut inte skulle känna mig bekväm med det och hur troligt är det att jag skulle fatta tycke för någon jag aldrig någonsin träffat. Men jag har en vän som för ganska många år sedan träffade en kvinna via en datingsite och förra året gifte dom sig så helt tydligt kan man träffa den rätta online. Jag svär på att dom två är tvillingsjälar, närmare varann än vad dom är kan man inte komma.

I skydd av vårens Corona anmälde jag mig alltså, för jag tänkte att Coronan gör att det är svårt att träffas på riktigt och då har man gott om tid att lära känna personen på djupet innan man behöver bestämma sig för om man vill ses eller inte. Jag fick omedelbums någon som sa hej till mig och ville ha kontakt och det gjorde mig fullständigt vettskrämd och obehaglig till mods, så jag valde att aldrig svara på det. Lite senare kollade jag runt lite i galleriet och såg en del människor som såg trevliga ut, men var alldeles för feg för att själv skicka något meddelande. Efter det har jag över huvud taget inte alls loggat in kollat något mer på siten.

Idag såg jag att en person hade kollat min profil och jag blev nyfiken på vem personen var och loggade därför in. På den här datingsiten får man fylla i massor av frågor, om allt från vilken typ av partner man söker, sin personlighet, till frågor om värderingar om politik, etik, miljö, religion och andlighet, hur man ser på närhet och sex, fritidsintressen, matpreferenser, alkohol- och tobaksvanor – ja frågorna täcker verkligen det mesta man kan komma på. Man kan också skriva små essäer över saker man tycker är viktigt eller berätta om sig själv och sitt liv.

Personen såg väldigt trevlig ut och det visade sig att X och jag matchar varandra till 91%, det tycker jag är väldigt mycket! När jag läser vad personen skrivit om sig själv, så var det nästan som att se mig själv i spegeln. Jag bestämde mig för att ta mod till mig och skicka ett meddelande till vederbörande, med en fråga om X har lust att ha kontakt med mig för att kanske kunna bli vänner (vi hade båda två fyllt i alternativet att vi också söker vänner).

Så nu får jag vänta på svar och hoppas att personen inte blivit överväldigad på samma sätt som jag själv blev i början. Jag får se vart det här tar vägen, men även om det inte blir någon parrelation tänker jag att det i alla fall kan bli början på en fin vänskap.

Nu är i alla fall fröet sått - vad det blir av det, det får tiden utvisa!