Här kommer lite kvällsbilder från Norrköping.

Här är Värmekyrkan, en konsertlokal.

Just nu pågår en kulturfestival i stan. Den kallas Kulturnatten och brukar bara vara under en dag då stan är smockad med folk. På grund av Coronan har man i år bestämt att den istället ska pågå under en vecka, alltså lite mer utspridd. Jag har glömt att kolla programmet, om det är något jag är intresserad av. Vi får se, kanske blir det lite utespring till helgen? Här gör man reklam för eventet i ett av vattenfallen.

Förresten är det en av min sons vänner, David, som i år gjort omslagsbilden till programmet.

Och här är hans bild för Kulturnatten. Jag tycker det ser lite tomt ut på folk. Norrköping i Coronaskrud?

Här är Kärleksparken och Bergsbron i bakgrunden.

Det här är ett ganska nytt hus, med mestadels glasfasad ut mot vattnet. Det har vunnit flera priser för sin design, men jag skulle inte vilja bo där! Alla som går utanför kan ju se vad man pysslar med i sitt hem, men jag vill ha ett privatliv när jag är i mitt hem!

Uppe vid norra kyrkogården gick jag förbi den här gravstenen som jag berättat om i ett tidigare inlägg. Som ni ser så brinner kärleken fortfarande med en stadig låga.

Äkta kärlek försvinner inte för att någon av dom inblandade inte längre finns här fysiskt!

Här är inlägget om mina funderingar om gravstenen:

Vägen vi vandrar

Idag har jag vandrat en etapp på Klosterleden som är en pilgrimsled. Den går från Kvarsebo i Kolmården till Söderköping och sedan vidare till Vadstena, där Heliga Birgitta levde en stor del av sitt liv. Jag har insett att höstmörkret snabbt är på intågande och om någon månad kommer det vara mörkt redan vid fyratiden på eftermiddagen. Alltså behöver jag gå sträckan Kvarsebo - Söderköping nu om det ska bli av före vintern. Idag hade jag inte tid att ta mig ända ut till Kvarsebo, för jag hade en grej jag skulle till på tidiga kvällen. Istället tänkte jag att jag kunde gå sträckan från mitt hem i norra Norrköping och till Söderköping istället. Det är ju lite bakofram men så fick det bli.

Kartan jag har över leden säger att man ska gå rakt genom stora gator mitt i innerstaden, men jag tog min egen väg istället. Lite längre, men mycket trevligare!

Jag började genom Folkparken där det trots vackert väder inte var så mycket folk.

Sedan gick jag förbi industrilandskapet.

Sedan genade jag förbi det här lummiga femtiotalsområdet.

Och lite små villagator. Kolla så mycket vildvin!

Under den stora trafikleden.......

......och upp till Vrinneviskogen, ett stort naturreservat i södra delen av Norrköping. Här känner jag mig hemma för under en stor del av mitt liv har jag bott på olika sidor av den skogen.

Någon gång har Klosterleden gått här, för här finns det en skylt kvar.

Sedan tycker jag det är dags att vila fötterna lite, så då fick det bli en fikapaus.

Någon har satt upp lite färgglada fågelholkar i träden.

Här är slalombacken. Här var jag några gånger och tränade att gå i branter innan jag skulle åka ner till Frankrike och ta mig över Pyrenéerna. Men den här backen är bara 25 meters stigning googlade jag mig till, så den förslår inte så värst mycket om man i verkligheten ska ta sig upp 1 000 meter och bara gå uppför i brant lutning under nästan en hel dag. Jag tänkte jag skulle ta mig ut till Yxbacken istället, den har 100 meters stigning, men det blev aldrig av innan vandringen.

Jag fortsatte min vandring söderut genom skogen tills jag kom till södra änden av Norrköping.

Här gick jag ner bland husen. Det var längesedan jag var här och här har det växt upp ett dagis sen senast.

Här har en del boende pallkrageodlingar i parken i områdets mitt. Undrar om dom får ha sin skörd i fred?

Jag fick ta mig under stora vägen, E22:an för att sedan kunna gå på cykelbanan till Söderköping.

Här är Ljura bäck. Om ni någon gång läst Sven Wernströms bokserie om Trälarna, så utspelar sig någon av böckerna vid en by vid Ljura bäck. Nu för tiden rinner bäcken delvis genom underjordiska tunnlar, men jag har hört att man funderar på att återigen låta den ligga på ytan som förr i tiden, för att gynna djurlivet runtomkring.

Nedanför cykelbanan går E22:an och man ser ganska långt här över dom öppna fälten.

Cykelvägen gör en avstickare från den stora vägen och här ser jag ett sött litet torp som jag inte vetat om förut.

Det här är det första trädet i år som jag ser med höströda blad.

Jag passerar Kummelby där det finns ganska mycket hus, många av dom ganska nybyggda.

Jag passerar Tingstad kyrka och snart är det dags att svänga av från stora vägen och istället gå på småvägar.

Så skönt att slippa alla bilar och den intensiva trafiken! Här är lugn och ro!

Jag tycker det är dags för en matpaus och lite middag.

Jag har också lite fina äpplen som Gud bjöd mig på. Dom växte straxt brevid vägen och konstigt nog är det inga rönnbärsmal i dom, annars är det vansinnigt mycket rönnbärsmal i äpplena i år.

En stackars kopparödla har fått sätta livet till.

Efter ett tag börjar vägen att luta lite nedåt. Börjar jag närma mig Söderköping?

På ett fält ser jag en stor hjort, eller är det ett rådjur? Svårt att avgöra på det här avståndet.

Sedan ser jag Mariehovs herrgård. Då måste jag vara nära Söderköping nu, för det ligger ganska nära.

Efter ett tag kommer jag ned till kanalen och Skeppsdockans camping och vandrarhem och nu är jag nästan framme i Söderköping.

Här är Klevbrinkens brovaktarbostad.

Jag ser en pytteliten orm och tror att det är en huggormsunge, men sedan kommer jag på att det kanske är en hasselsnok som ju varit på tapeten under dom senaste månaderna. Förmodligen kommer man att bygga en vägtunnel under kanalen för att få ordning på trafikköerna utan att störa ormarnas population så mycket. Jag förstår inte riktigt varför det blir så stor skillnad om man bygger en tunnel istället för en högbro över kanalen. Båda alternativen innebär väl stora ingrepp i naturen, spelar det egentligen så stor roll vilket av alternativen man väljer?

Med livet som insats så tar jag mig för andra gången idag över den högtrafikerade E22:an, där det varken finns övergångsställe eller mittrefug trots att vägen längs kanalbanken passerar här. Kanalen är stängd för säsongen, men ändå så är här långa bilköer. Det tycks mig tydligt att det inte bara är broöppningarna som åstadkommer trafikproblem här, utan också dom många korsningarna och trafikljusen inne i stan. Dom behöver få bort genomfartstrafiken från innerstaden och leda runt den utanför istället.

För andra gången den här sommaren kommer jag vandrande den här vägen som en pilgrim. Förra gången var i mitten på april då jag vandrade Västra Husby - Söderköping tur och retur.

Om jag ska hinna i tid till mitt möte i Norrköping, börjar jag få bråttom till bussen, så jag skyndar mig men tänker att det nog är kört, att jag kanske får vänta tills nästa buss ska gå.

Jag ser den här statyn och tänker att det nog är Heliga Birgitta, men när jag läser skylten ser jag att det inte stämmer. Den föreställer Katarina Sunesdotter, en annan historisk kvinna.

Hur det gick med bussen? Jo, jag sa "Ske din vilja!" till Gud och trots att jag var några minuter försenad till resecentrum, så var bussen också det och vi kom till hållplatsen exakt samtidigt.

Det är trevligt att alltid ha tillit och att se att det alltid funkar! För dom som har problem med det kan jag med varm hand rekommendera en vandring längs El Camino Fraces i Spanien. Har man inte lärt sig det förr, så lär man sig det då!

#klosterleden #tillit