Idag har jag varit i Näfssjön igen. Förra gången startade jag för sent och hann bara med norra halvan av sjön, men idag skärpte jag till mig och åkte iväg tidigare så jag skulle hinna med hela sjön vilket blir en paddeltur på ungefär två mil.

Vid en av dom få husen i norra änden av sjön såg jag den här fina flytbryggan med motor.

Jag såg storlommen igen, men som vanligt dyker den så fort jag plockar fram kameran. Den är lika skygg som Greta Garbo!

Där sjön är smal ligger vattenytan alldeles spegelblank. Straxt efter jag tog den här bilden ringde min bror och han pratade både länge och väl trots att jag berättade att jag satt mitt ute i sjön. Ja se dessa pensionärer, dom behöver prata av sig ibland. (Min bror är pensionär sedan ett halvår tillbaks).

Det börjar bli mer och mer saker jag vill ha med mig när jag paddlar, så nu fick även foppatofflorna följa med. Dom är sköna att ha då man gör strandhugg så slipper man få ont i fötterna av kottar,barr och stenar.

Jag börjar närma mig den södra änden av sjön.

Jag försöker navigera rätt för här delar sig sjön i tre vikar och jag ska ta den mellersta. Det här måste vara det som på kartan kallas ön, för enda förbindelsen till fastlandet är en bro.

Och så här ser det ut åt andra hållet, inte mycket till vikar här?

Det visar sig att det i alla fall är en liten öppning mellan landremsorna, men jag är skeptisk. Kan det verkligen vara rätt väg till den djupaste viken?

Sedan blir det ännu smalare tills det nästan bara är som en pytteliten å eller en stor bäck och det börjar bli ganska grunt också.

Men till slut kommer jag in i den södra viken och här ligger det mycket mer hus än det gör i den norra delen av sjön. Jag trodde jag skulle hitta någon badplats här och det är lite folk som badar vid en klippa, men jag är inte säker på att det inte är en privat badklippa så jag går inte i land där utan vänder tillbaka igen.

Inte heller från det här hållet kan man ana att sjön fortsätter framåt här!

Men snart är jag ute i den bredare delen av sjön igen. Det har börjat blåsa lite mer, men det gör inget för jag har medvind och tar mig snabbt framåt fastän jag paddlar i ganska maklig takt.

Nu är jag rejält hungrig så när jag kommer tillbaka till mitten av sjön stannar jag vid vindskyddet som finns där för att äta och bada. Förra gången jag paddlade förbi här undrade jag om det var ett vindskydd för allmänheten eller om det var privatägt, det finns nämligen inga uppgifter om detta vindskydds existens varken på kommunens sida och inte heller hos den lokala kanotuthyraren. Det visar sig att den är för allmänheten och uppsatt av ett stort skogsbolag, Holmen Skog.

Det är en solig fin backe här, skulle vara fint att sova över här i kvällssolen.

Här finns lite bänkar och bord och man skulle ju kunna klämma in ett liggunderlag mellan borden.

Här finns en grillplats också. Det är eldningsförbud just nu i Östergötland på grund av den långvariga torkan, men vid såna här ordnade grillplatser får man fortfarande elda.

Efter ett tag kommer en flytbrygga puttrande förbi, vi har setts lite till och från under eftermiddagen och nu kommer även dom tillbaks, dom bor en bit längre upp i sjön. När dom passerat passar jag på att bada en gång till och den här gången får det bli ett nakendopp för man ser typ aldrig särskilt många människor här uppe i norra delen av sjön och då gäller det att passa på.

På vägen tillbaka till bilen väljer jag en annan väg där det är mer öppet och blåser mer och även nu kan jag nästan surfa på vågorna, det går fort och lätt! Vilken tur att det inte var så stark vind när jag paddlade åt andra hållet, det hade kunnat bli jobbigt! Molnen börjar torna upp sig också, det ser ut att kunna bli regn eller åska? Men turligt nog blir det inte det, medan jag tar upp och packar båten så klarnar det istället.

Slut på ytterligare en härlig paddlingsdag!

Här kommer lite fler bilder från sonens fallskärmshopp i helgen, lite bilder ifrån ovan.

Kanske bra att han skulle apa sig framför kameran straxt efter uthoppet? Då blir man lite distraherad från skräcken med att falla mot jorden i 200 km/tim.

Och så här ser det ut när man ramlar ner mot jorden.

Nu är fallskärmen ute och han singlar neråt i lite mer behaglig hastighet.

Idag startade min linedance-grupp för terminen. Det är nästan 30 grader varmt så sjön lockat mer just nu, men samtidigt kul att komma igång med dansen igen.

Jag har inte varit med under det senaste året för förra hösten var jag ju och pilgrimsvandrade i Spanien i två månader och under våren så hade jag och mina syskon ett dödsbo att ta hand om och sedan bröt Corona-eländet ut. Men dansgruppen har visst kört på men med lite mer luft emellan oss och lite tid emellan grupperna så vi inte ska behöva träffa fler än nödvändigt. Trots min långa bortvaro lyckades jag i alla fall komma ihåg dom flesta danserna och lyckades hänga med skapligt i dom som var nya för mig.

Efter dansen tänkte jag gå in i kyrkan och sätta mig där och meditera en stund i dess svalka, men tyvärr var den inte öppen som den brukar. Vet inte om det är sommarstängt eller coronastängt, men stängt var det i alla fall.

Istället tog jag min tillflykt till en parkbänk i skuggan vid en fontän i Folkparken.

Efter denna torra sommar är det inte mycket liv i gräsmattorna, dom är alldeles sönderbrända.

Sedan försökte jag sicksacka mig hem genom att välja gator med lite skugga längs husväggarna.

Vid den här gången genom häcken hade jag inbillat mig att det skulle vara skugga, men det var bara så i några meter, sedan sken solen obarmhärtigt lika igen.

Nästan hemma gick jag förbi ett äppelträd där jag brukar plocka lite äpplen varje höst, jag hade inte förväntat mig att dom redan skulle vara på väg att mogna. Det är väldigt goda röda äpplen och vad trevligt att hitta lite gratis frukt så här ute i naturen istället för att behöva köpa dom i affären för 40 kronor kilot!

Det bästa i livet är gratis och det är jag tacksam för! Vad känner du tacksamhet för idag?

Idag har jag paddlat i Myckelmossasjön. Varför jag tycker det är som ett kinderägg? Jo därifrån kommer man inte bara åt den sjön utan också två andra, dom hänger ihop via små åar och alla sjöarna ligger på samma höjdnivå. Dessutom kan man sedan komma vidare miltals på andra sjöar med endast några kortare lyft för att ta sig förbi dammar och forsar.

Förutom att den här sjön är trevlig att paddla i, så har den också en rätt juste sandstrand där man både kan lägga i kanoten och bada och ofta är man helt ensammen där. Det har varit så varmt idag att jag badat massor av gånger, tror det blev sex dopp?

Idag blåste det en del, så vad kan vara mer passande då än att ge sig på att paddla lite i åar? Här är ån som leder till Linddalssjön.

Efter ett tag börjar vassen att glesna och jag ser nästa sjö dyka upp.

Vid sjöns norra del ligger Linddalen där det finns lite hus, mest sommarstugor tror jag.

Men jag fortsätter rakt fram och in i nästa å, Venån, som ska ta mig till Magnehultssjön.

Men här ser det ut att vara stopp? En väg korsar här ån.

Men när jag åker lite närmare ser jag att det finns en vägtrumma under vägen. Ska jag våga fortsätta eller vända?

Skam den som ger sig! Jag provar och det går bra, jag tar mig igenom och fastnar varken i röret eller på någon vassrugge.

Jag passerar någon märklig anordning, som en linbana över vattnet. Vem använder det här? Varför inte bara gå över den närbelägna vägen om man vill komma till den andra sidan?

Efter vägtrumman blir ån bredare igen, det känns lovande!

Men efter ytterligare några krökar är det väldigt igenväxt av vassruggar och jag vågar inte fortsätta, för jag vill inte fastna här mitt i vassen. Antar att ån inte muddrats på länge? Det är kanske inte så viktigt att hålla den här ån öppen för dom som bor i området, dom flesta båtar kommer ju ändå inte igenom vägtrumman. Retligt att få vända här, för jag ser ju på träden att Magnehultssjön börjar där på andra sidan av vassruggarna,

Så jag vänder och kör tillbaka samma väg jag kom från.

Här kommer jag in i Linddalssjön igen och jag bestämmer mig för att utforska den sjön.

I nedre ändan av sjön finns en lång och smal vik och där finns inga hus. Jag gör ett strandhugg och passar på att bada igen.

Sedan utforskar jag den norra änden, där husen ligger. Den viken är inte lika djup. Det händer en märklig grej! Jag paddlar och kollar på land, men så hör jag något konstigt ljud som jag inte förstår vad det är. När jag kollar på min kanot så ligger det en liten sprattlande fisk, straxt framför mig ovanpå kanoten. Jag tror det var en liten aborre för den hade röda fenor och var lite gröngrå i färgen. Jag fick bråttom att hjälpa den stackarn tillbaka till vattnet! När jag är ute och paddlar ser jag ofta fiskar som hoppar upp och plumsar ovanför vattenytan, men jag hade aldrig förväntat mig att dom skulle hoppa in i kanoten till mig! Sedan blir det ån tillbaka till Myckelmossasjön för nu är jag hungrig och det är dags för matsäck och bad!

Sedan är jag sugen på att paddla lite till så då tar jag även en tur i den här sjön, som jag redan känner sen tidigare.

När jag var här för väldigt många år sedan fanns en liten men väldigt fin sandstrand i nedre delen av sjön. Förra gången jag var här så letade jag efter den , men utan att hitta den. Men nu hittar jag den! Platsen är helt igenväxt på land, men den långgrunda sandstranden finns kvar i vattnet. Jäpp, här var det,synd bara att dom låtit det växa igen!

På tillbakavägen mötte jag en annan kanotist som jag tidigare hejat på borta vid badstranden. Jag var nyfiken på att höra om han hade vågat trotsa vassruggarna och lyckats att ta sig fram till Magnehultsjön, men han sa att han hade vänt vid vägtrumman. Det är trevligt att hitta lite likasinnade människor som man kan ytbyta lite erfarenheter med och kanske få tips på sjöar som kan vara trevliga att paddla i framtiden!

Helt plötsligt hör jag får som bräker! Det är mitt ute i skogen där det inte finns några hus i närheten och jag såg inte heller några får, så jag trodde först att jag hörde fel.

Jag älskar klippor, men det kanske ni redan anat?

Solen är på väg ner och det är dags att plocka upp kanoten och packa ihop den.

Tack för den här sommaren Myckelmossasjön, vi ses igen nästa sommar!

Förklarar varför senare......

Jag älskar solskenshistorier! Vi har alldeles för många historier som berättar om krig, sjukdom och elände och jag tycker att vi också behöver få höra dom goda historierna som också existerar, och som kan ge oss hopp om framtiden. Det här är just en sån historia.

Den handlar om en 11-årig pojke i Nigeria som älskar att dansa balett, lite som Billy Elliot. Han filmade när han dansade ute i regnet och när han visade det för sin balettlärare så postade läraren den på sociala medier. Filmen fick jättemycket uppmärksamhet och till slut var det någon på American Ballet Theater i New York som såg den och som blev jätteimponerad av killen.

Här ser han ut att sväva i luften och det ser ut att ske helt utan ansträngning?

Pojken har nu blivit erbjuden ett stipendium på en dansutbildning i New York och ska börja där nästa år. Jag tycker han är en fantastisk förebild för alla oss andra och jag blir så glad över att se hans sprittande entusiasm!

Inga drömmar är för stora!

Se killen dansa:

11-åringens dansvideo blev viral och gav plats på dansskola i USA

När jag har varit ute i naturen och upptäckt nya platser att vara på för paddling eller vandring, så har jag fått upp ögonen för hemsidan naturkartan.se.

Där kan kommuner lägga upp information till allmänheten om till exempel naturreservat, vandringsleder, kommunala badplatser, vindskydd och paddlingsleder. Tack vare den här sidan har jag i sommar hittat flera nya badsjöar som jag tidigare inte visste om.

Alla kommuner har tyvärr inte lagt upp information här och för dom som har gjort det så varierar det lite vilken information som lagts in. Paddlingsleder visas t ex i vissa kommuner, men inte i andra. Den informationen skulle jag gärna vilja se hos fler kommuner, för det är bra att få information om lämpliga sjöar, var man kan lägga i/ta upp kanoten och var man kan parkera bilen medan man är borta.

Men även om den kommun man är intresserad av inte lagt upp information här så kan man fortfarande se kartan över kommunen.

På kartan kan man se vad som erbjuds i området (om kommunen lagt in den infon). Här är ett naturreservat där symbolerna visar att det finns vandringsleder, vindskydd och en bastu.

Klickar man på symbolerna får man fram mer detaljer om hur man tar sig dit, parkeringsmöjligheter, längd på vandringsleder, bilder osv. Man kan givetvis förstora eller förminska kartan eller skriva ut den. Naturkartan finns också som en app man kan ha med sig i mobilen då man är ute i skogen.

En funktion jag gillar är linjalen längst upp till höger. Med den funktionen kan jag lätt mäta längden eller bredden på en sjö eller längden på en slinga jag tänkt mig att vandra. Den mäter inte bara fågelvägen utan man kan klicka där det svänger och så få upp den totala distansen från start till mål.

Kartan är också så detaljerad att jag kan se vilka vägar som är allmänna och vilka som har en vägbom, var det är sankmark, höjdkurvor osv. Det är en hjälp vid planeringen av en tur för att få en känsla för hur platsen ser ut även om jag aldrig varit där tidigare. Jag ser också saker som kan hjälpa mig att orientera mig när jag är på plats t ex bostadshus, stigar, åar, bäckar och ledningsgator.

Det här är en sida som man kan ha jättemycket nytta av om man gillar uteliv och jag rekommenderar den verkligen till alla skogsmullar!

Här en länk till Naturkartan:
https://naturkartan.se/en

Den finns också som en app som man kan ha i sin smartphone.

#naturkartan

Sonen fyllde ju jämnt i början av sommaren, men tyvärr blev det inget riktigt baluns på grund av Coronan och därför har han också bara fått lite blommor hittills och inga andra presenter. Vi hade tänkt ge honom ett fallskärmshopp i present och nu tyckte vi att det måste bli av eftersom sommaren går mot sitt slut. Så ikväll åkte sonen, hans flickvän och jag upp till Nyköpings fallskärmsklubb med sonen iförd en ögonbindel så han inte genast skulle förstå vart vi var på väg.

Så småningom kom vi dit och han fick lite information och lite papper om sin hälsa att fylla i innan det blev dags att ge sig upp.

Här får han hjälp att få på sig selen och lite instruktioner om hur själva hoppet ska gå till och hur han ska agera vid uthoppet och landningen.

Iklädd sele och flygarmössa och redo att snart ge sig upp bland molnen.

Han ser förvånandsvärt lugn ut?

Och här har vi Batman - nej, det var visst kameramannen som ska föreviga hans hopp och lägga sig straxt under dom efter uthoppet. Det är då min son gärna ska se lite cool ut samtidigt som han faller i en hastighet av 200 km/tim.

Kamerakillen har en hjälm med kamera och filmkamera. Han hoppar massor av gånger varje dag under högsäsongen, som mest har han gjort 105 hopp på en och samma dag.

Efter tankning av planet, en Cessna 207, är det dags att hoppa in i planet och ge sig iväg. Sonen, killen han ska tandemhoppa med och kamerakillen hoppar in och straxt därefter kommer även två personer till som håller på med en fallskärmshoppningskurs och som ska hoppa själva idag.

Dags att taxa ut planet till startbanan.

Och här lyfter dom.

Sedan följer en väntan, men efter ungefär en kvart kommer dom tillbaka på himlen. Då har dom stigit till 3000 meters höjd och syns bara som en liten prick på himlen.

Först ut med att hoppa är dom två som hoppar själva. Här dyker den första upp och landar.

Och här kommer nästa.

Till slut dyker sonen och hans hoppkompis upp och singlar neråt ganska långsamt........

.......tills även dom går ner för landning.

Här är dom tillbaka igen och sonen ser lättad och glad ut.

Han får hjälp att ta sig ur selen.

Här är han tillsammans med killen han gjorde tandemhoppet tillsammans med.

Efteråt fick han fylla i killens loggbok och också skriva hur han upplevt hoppet. Sedan fick han ett certifikat som visade att han idag gjort ett tandemhopp.

Sonens flickvän fick sån lust att hoppa också och tyckte dessutom att det var ett skönt gäng som höll i hoppningen, så vi får se hur länge det dröjer innan hon får för sig att hoppa. Vem vet, kanske redan imorgon? Dom försökte värva henne till en ledig plats dom hade då.

Var försiktig med vad du säger dig ha på din bucketlist, det kan bli verklighet redan imorgon!