Vid hemkomsten till dottern var vi efterlängtade eller rättare sagt var det ett ömsesidigt längtande. Katten längtade efter sällskap för hon hade varit ensammen under dagen och dottern hade längtat hem till katten.

Hon var först rädd för mig och gömde sig under en soffa, men sen kom hon på att jag inte var så farlig som jag såg ut.

Då ville hon gosa och kela.

Sedan var det dags för lite bus, eller rättare sagt mycket!

Den här katten tycks tro att hon kanske är en hund, för när man slänger något så springer hon ofta och hämtar det och kommer sedan tillbaka med det och vill att man ska kasta det igen. Jag hoppas kunna fånga det på film medan jag är här för det ser lite roligt ut.

Idag var det dags för dottern att styra kosan hemåt igen efter sin vistelse i Norrköping. Jag hade tänkt att skjutsa henne hem, för hon hade en del grejor hos mig och dom är inte så lätt att få med sig hem på bussen.

Jag tycker det är urtråkigt att åka på stora motorvägar och bara se milsvida åkrar eller tallskog mil efter mil så därför väljer jag gärna mindre vägar även om det innebär lite längre resväg och resväg.

Först skulle vi ner mot Jönköping, men istället för den tråkiga E4:an åkte vi mot Tranås och sedan en mindre väg mot Gränna. Där var jättefint! Många sjöar, röda små Emil-gårdar, ängar, beteshagar, kullar och dalar. Vid en badplats vid sjön Moen tyckte vi att det var dags för en fikapaus.

På andra sidan av sjön såg vi en husruin. Min dotter googlade och hittade att det var ett gammalt jaktslott. Jag skämtade och sa att det måste vara någon mäktig person som ägt det, kanske Per Brahe eftersom vi var rätt nära Gränna. Efter ytterligare lite googlade fick vi reda på att det faktiskt var Per Brahe den yngre som ägt det och att det heter Brahälla.

Efter att ha passerat ett väldigt mulet Jönköping så åkte vi ner till Taberg för att åka vidare på lite småvägar bort västerut. Där passerade vi det här berget där det ligger en gammal gruva där man fram till 2:a världskriget bröt en del ovanliga metaller. Vi var på besök i den gruvan förra sommaren och det var första gången jag någonsin varit i en gruva.

Högst uppepå berget ligger det en toppstuga.

Lite söder om Ulricehamn blev vårt sista stopp när vi stannade och åt lunch vid sjön i Vegby. Dottern skämtade om att det skulle passa bra för henne att bo där då hon är vegan.

Gott med lite fika!

Här kommer ytterligare en animation med Alfred Shadow om hur känslor finns där för att hjälpa oss, men också ställer till bekymmer då vi tolkar dom på fel sätt.

Alfred Shadow, “A short story about emotions education psychology health animation”; (https://youtu.be/WTfyZ8sW-EI):

Nu visas en dokumentär på Svt om hur stress påverkar vår hälsa. Stress tros bland annat vara inblandat i tillkomsten av hjärtproblem, cancer, diabetes och demens. Priset vi betalar med vår hälsa kan vara högt, då vi inte tar kroppens signaler på allvar!

Jag tänker att många är väldigt oroade över risken att bli drabbade av Corona, men hur många tar ansvar för att undvika saker som vi vet är skadliga för hälsan och som vi kan påverka själva? Som till exempel att undvika stress och onyttig mat som godis, läsk och snabbmat. Många stressar inte bara på jobbet utan väljer också att ha kalendern ständigt fullbokad under sin fritid, eftersom man inte förstår sig på kroppens och hjärnans behov av återhämtning och det anses fint att ha mycket att stå i. Dessutom lär man också sina små barn att det är så livet bör levas.

Jag undrar hur det ska gå i framtiden när vi redan vet att den psykiska ohälsan är allra störst bland unga människor, men ändå kör på som tidigare?

Se programmet på SvtPlay:
Sanningen om stress

Inte så konstigt att vi såg hjortar när vi förra veckan bilade genom Åtvidabergs kommun, nu berättar LRF i Östergötland om att antalet hjortar ökat dramatiskt mycket i länet och allra mest i trakterna runt Åtvidaberg.

Bönderna har problem med att hjortarna ställer till skador på deras fält, medan Svenska Jägarförbundet istället tycker att man ska se hjortarna som en resurs då man borde kunna skjuta av en hel del djur och sälja som viltkött.

Se mer om detta på Svt:
Intressekonflikt mellan odlande bönder och de som vill ha vilt

Jag hittade en väldigt bra animering om det här med dålig självkänsla. När vi låter kritikern i oss ta alltför stor plats och ständigt tala om för oss att vi inte duger som vi är.

Om vi sätter strålkastaren på kritikern kommer vi upptäcka att den är alltför kritisk för att det ska vara bra för oss och den tål inte att granskas, för då upptäcker vi att det den säger oftast inte är sant. Istället behöver vi låta den uppmuntrande sidan hos oss få mer plats och få berätta för oss själva om alla dom goda sidorna som vi har.

Alfred & Shadow - A Short Story about Self-Criticism; (https://youtu.be/VP7R_WIm6-M):

Jag tänker att vi diskuterar alldeles för lite och vi är ofta dåliga på att dela med oss om hur vi tänker om olika saker, vilka problem och eventuella lösningar vi ser på olika frågor. Väldigt ofta gräver vi istället ner oss i skyttegravar och fokuserar på det som skiljer oss åt och delar in oss i VI och DOM, istället för att lyssna på varandra.

Vi står inför många allvarliga samhällsfrågor och för att kunna lösa dom på ett bra sätt behöver vi dela erfarenheter, både om vilka problem som behöver lösas och idéer om hur man kan lösa dom. Jag blir glad när jag ser att såna diskussioner uppstår och när vi kan mötas på ett respektfullt och nyfiket sätt för att ta reda på var vi står i olika frågor!

Problem löser vi bäst tillsammans!