Stå i din kraft och lita på din egen förmåga!
Vår kapacitet är så mycket större än vad vi själva tror…..

Dom två bröderna i Arvika som under sin barndom misstänktes för att ha dödat en annan liten pojke, men som senare har friats från dessa misstankar har nu fått nej på sin begäran om att få skadestånd från staten!

WHAT!!!

Det är så märkligt, kända förhärdade brottslingar kan man ge skadestånd när bevisen inte anses tillräckligt starka och dom vägrar att säga något alls i rätten, men här var det två små barn som erkände ett brott dom inte begått efter att dom utsatts för påtryckningar från vuxna utredare som ställt ledande frågor till dom och som omväxlande hotat och lockat med belöningar beroende på hur dom besvarat frågorna. Att det varit en enormt ojämn maktbalans i den situationen är inte svårt att förstå, inte heller att detta måste ha varit ett enormt livstrauma som sannolikt har påverkat hela deras liv, deras självbilder, samt deras relationer till människor i samhället runtomkring.

Dom två killarna som under många år orättfärdigt hängts ut till allmän beskådan och beskyllts för något dom inte gjort.

Jag anser att det här beslutet inte är riktigt klokt och jag hoppas att killarna på något sätt får upprättelse för dom orättfärdiga anklagelser dom utsatts för!

Läs mer på Svt om detta:
Inget skadestånd för mordmisstänkta bröder

Jag tänker på alla bra saker som ligger framför mig.......

Under dom senaste åren har augusti varit en väldigt viktig månad för mig, då stora insikter kommit till mig och jag känt mod att göra stora förändringar i mitt liv.

För fyra år sedan kände jag mig äntligen beredd att våga vara sårbar igen och släppa in nya människor i mitt liv, trots jobbiga erfarenheter tidigare i mitt liv.

För tre år sedan bestämde jag mig för att lämna ekorrhjulet och en trygg anställning för en oviss men spännande framtid. Sedan började jag läsa psykologi på högskolan, för jag ville förstå bättre hur vi människor fungerar.

För två år sedan hade jag under ett halvårs tid letat efter en terapeututbildning som kändes rätt för mig, men utan att hitta den. Jag bestämde mig för att ha tillit till att det skulle lösa sig bara jag inte oroade mig och sedan hände undret. Helt plötsligt startade en ny utbildning i gestaltterapi (som jag letat efter tidigare) på en plats helt nära mig. Jag fick möjlighet att träffa läraren på ett seminarium och kände direkt att denna utbildning var helt rätt för mig, jag fick så goda vibbar av honom. Veckan efter började jag på utbildningen......

För ett år sedan bestämde jag mig i augusti för att det äntligen var dags att ta mig tiden att ta itu med min gamla dröm att pilgrimsvandra 800 km på El Camino Frances i Spanien. Månaden gick sedan åt till att förbereda mig med gåträning, mental träning, leta praktisk information om vandringen, boka biljetter och skaffa all utrustning jag behövde för att klara detta äventyr för jag har aldrig gjort någon längre vandring tidigare.

Nu undrar jag vad årets augusti kommer att föra med sig?

Jag hoppas det kommer att hända goda och oväntade saker också den här gången och att jag får klarhet om vad nästa steg på min livsresa ska bli! Just nu har jag ingen susning om det och det känns helt okej, jag har tillit och behöver inte veta allt i förväg.

Här kommer lite bilder från lördagens hemresa från Västra Götaland och hem till Norrköping. Jag kände för lite omväxling av väg så jag hade bestämt mig för att köra en ganska lång sträcka längs den västra sidan av Vättern och sedan runda Vättern på den norra sidan. Det är en omväg, men om jag inte har bråttom tycker jag att det är roligare att åka på lite småvägar.

Här kommer jag fram till Vättern lite söder om Hjo. Och hjovisst, det är väldigt trevligt i Hjo, men så sjukt mycket folk och bilar att jag valde att inte stanna till där. Jag vill inte få Coronan tack!

Istället blev det en fikarast vid en camping med badplats mitt emellan Hjo och Karlsborg. Jag blev lite förvånad att det trots värme och vackert väder inte var så mycket folk på denna fina plats, men kanske dom flesta föredrar att vara på promenadavstånd från en stadskärna?

Nej, ingen trängsel här trots en långgrund sandstrand och värme!

En bit bort åt Hjo-hållet ligger det fina båthus.

Här har jag passerat Stora Hammarsundet vid Askersund och är nu på den östra sidan om Vättern. Här är nästan som en liten skärgård.

Och här är bron som jag just passerat över sundet.

Efter ytterligare en liten bit svängde jag av från den stora vägen och åkte istället på småvägar mot Zinkgruvan och Godegård. Här har jag kommit fram till Godegårds herrgård där bland annat Louis de Geer bott, han har också bott i Finspångs slott. Här i Godegård drev han ett järnbruk, men det fanns redan före hans tid.

Det här ligger i utkanten av Östergötland vid en rätt liten väg och här har jag aldrig varit tidigare trots att jag hört talas om platsen. Jag visste inte att det var så fint här, så många fina gamla byggnader!

Min sista rast blev vid Småängens camping vid sjön Lien, lite norr om Finspång. Trots att campingen inte ligger jättenära någon storstad så är den rätt populär bland familjer som campar.

Och här är väldigt trevligt! Det finns två olika sandstränder, gott om grönytor, servering, livsmedelsbutik, stuguthyrning, grillplatser.......

......lekplats och studsmatta för barnen, minigolf, boule, beachvolleyboll, fiske, uthyrning av kanoter och roddbåtar. Folk ser ut att trivas här och många hade grillen igång eftersom det började bli framåt kvällen.

På sidan av stränderna finns också en båtbrygga.

Och här finns det en familj som har sitt sommarnöje på en husbåt. Det ser mysigt ut en vacker dag som den här!

I Annelis blogg hade hon en dag med en video där en man gjorde mimning till musik och några personer skulle försöka gissa vilken låt som gestaltades. Det tyckte jag var så kul så här kommer ytterligare en video från samma TV-program.

Miming masterclass of 'Eternal Flame' | Fast and Loose – BBC; (https://youtu.be/U0JIlOc5nH0):

Sedan upptäckte jag att det i TV-programmet också finns andra roliga teatersportmoment. Här kommer en video där några skådisar kör impro där dom ska göra scenen framåt och bakåt, beroende på vad spelledaren ger dom för instruktioner.

Forward Rewind Game: 'Indiana Jones' - Fast and Loose Episode 2 - BBC Two; (https://youtu.be/VGTRI2ja1ro):

Jess spelar här en tantkaraktär från Downtown Abbey. Jag gillar hennes min när hon är i rollen!

Här följer en intervju med två rumänska tvillingar, Napoleón, Michael Jackson och hans apa Bubbles. Den som spelar Michael Jackson är helt briljant!

Fast and Loose - 7 UP (S.1 Episode 4); (https://youtu.be/sN48mJGS7v0):

Här hänger skådespelarna upp och ner och improviserar en sång på ett tema spelledaren bestämt.

The Upside Down Game: Tarzan and Jane - Fast and Loose Episode 4 - BBC Two; (https://youtu.be/Egb-Zb6OxTI):

Ibland ser man inlägg där det verkar som om bloggaren tycker att människor som går in och läser deras blogg är inkräktare som är där för att spionera på dom. För mig framstår det som så märkligt!

Om man inte vill att någon ska läsa det man skriver – varför då publicera texten på Internet istället för att skriva i en dagbok med hänglås?

Om man bara vill att vänner och familj ska läsa – varför då inte publicera på Facebook, Instagram eller något annat ställe där det finns möjlighet att bestämma vilka som ska få läsa? Om man bara vill att folk läser, men inte kommenterar – varför inte klicka i rutan som gör inlägget omöjligt att kommentera?

Själv bloggar jag för att jag tycker det är roligt att dela med mig av mina tankar, åsikter och idéer och att det är kul att få bloggvänner i alla möjliga åldrar och från hela avlånga Sveriges land. Du som läser får gärna kommentera och komma med dina åsikter, också om du tycker helt annorlunda än jag. Jag tycker det är viktigt att vi diskuterar åsikter, tankar och erfarenheter för då får vi möjlighet att se saker ur en annan persons perspektiv och kan vidga våra vyer och få möjlighet att diskutera saker fram och tillbaka. Det enda förbehållet jag har är att diskussioner och kommentarer ska vara respektfulla och dom flesta av oss är väl tillräckligt mogna för att kunna klara av det?

Nu är jag nyfiken på hur andra tänker om det här och därför har jag gjort en omröstning om det. Tyvärr får man ju inte plats med några långa svar, annars skulle det vara intressant att höra hur folk resonerar om detta, men om du vill kan du ju gärna komplettera med en lite längre kommentar i detta inlägg!

Idag var det sommarprat med Rojda Sekersöz som är regissör och som bland annat regisserade filmen ”En komikers uppväxt” av Jonas Gardell. Hon har gått helt under min radar förut, men hennes berättelse är så intressant och hon säger så kloka saker att jag tänker att hon nog sannolikt är en person som också gör bra filmer. Det tänker jag kolla upp och hoppas att snart kunna se någon av filmerna hon gjort!

Rojda Sekersöz – En helskärpt kvinna

En av dom kloka sakerna hon sa var ”Om jag börjar identifiera mig med mina framgångar så måste jag också identifiera mig med mina misslyckanden”. Hon funderar också på hur hon ska förvalta historien om sin släkt, sin klassbakgrund och om dom människor och miljöer hon träffat på under sitt trettioåriga liv.

Lyssna på hennes sommarprat:
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1518797?programid=2071

När jag googlar henne hittar jag också en del videor där hon framför spoken words, här är tre av dom. Hon verkar hela tiden ha viktiga historier att förmedla:

Rojda Sekersöz, Dramaten & Spoken word, ”Mamma”; (https://youtu.be/fpQWjsuUV1w):

Rojda Sekersöz, Dramaten & Spoken word, ”Dilo”; (https://youtu.be/JwvQqNT31Dw):

Rojda Sekersöz, Spoken word, ”Bönor”; (https://youtu.be/MgPuK8hwDW0):

I lördags kväll kom jag hem från besöket hos dottern och jag tänkte då att jag skulle blogga, men andra saker kom i vägen. Dom senaste 4 ½ åren har jag tränat språk i en språk-app, Duolingo. Där får man också utmaningar. Jag är inte så mycket för att tävla men känner att dom här utmaningarna samtidigt motiverar mig till att fortsätta träna. Efter så många år med appen återstod endast två utmaningar, varav en var att klara av att vinna högsta ligan. Jag har legat i högsta ligan rätt länge, men tänkt att det är korkat att lägga mycket tid på det (som man måste för att vinna den) nu när det är sommar och andra aktiviteter lockar mer. Min plan hade alltså varit att bara hålla mig kvar i högsta ligan och sedan, när höstmörkret och regnet lägrar sig över oss, ta itu med att försöka klara den utmaningen.

Men i lördags när jag kom hem fick jag en notifikation från appen att nu var det sista chansen för mig att få vara med och tävla om att vinna ligan. Endast 30 timmar återstod av tävlingstiden och jag hade endast några hundra poäng och den som ledde ligan hade ca 3500 poäng. Det är inte en ointaglig ledning att ta igen på 30 timmar och jag bestämde mig för att göra ett riktigt försök och satte genast igång med det. Sedan satt jag halva natten och körde och lade mig som nummer ett på listan, men med endast ett litet försprång. Jag tänkte att jag borde köra vidare, för jag visste att dom som ligger efter kommer att försöka försvara sina tidigare placeringar, men efter att ha kört bil i 35 mil och blivit väckt av dotterns katt klockan fyra föregående natt så behövde jag verkligen sova lite. Efter några timmars sömn vaknade jag och lade ca 500 poäng till mellan mig och tvåan, sedan sov jag ett par timmar till. Nästa gång jag vaknade såg jag att dom andra nu upptäckt att dom blivit nedpetade på listan och nu hade börjat försöka komma ifatt mig. Då bestämde jag mig för att sitta så mycket som det behövdes under den resterande tiden (till klockan 2:30 nästa morgon). Ja som ni märker är jag en rätt envis människa när jag väl bestämmer mig!

Efter några timmar hade jag utökat avståndet till 2:an till ca 1 300 poäng och då gav dom upp och slutade försöka komma ifatt. Under resten av dagen hade jag bara lite koll på ligan då och då för att se om någon skulle försöka göra ett sista ryck, men det inträffade aldrig så till slut lyckades jag i alla fall att klara den här utmaningen! Nu återstår bara en utmaning och det är att träna dagligen i 365 dagar utan att missa någon dag. Jag har gjort det i 263 dagar så nu återstår 102 dagar för att klara av det, så förhoppningsvis kan det bli färdigt i slutet av oktober. Tur att jag är en tålmodig människa!

Kanske dags att byta kostym på Duo?

Till en vinnarkostym?

På eftermiddagen kollade jag på sista avsnittet av ”Enkel resa till Korfu”. Andra världskriget gör sig påmint i Sydeuropa och utlänningar riskerar att ses som spioner och få plikta med sina liv. Därför bestämmer sig familjen Durrell för att dom måste lämna Korfu och återvända till tryggheten i England. Det var så sorgligt och jag som är en känslosam person grät krokodiltårar när mamma Louisa och deras grekiske vän Spiro äntligen talade öppet om sina känslor för varandra och om huruvida dom nu skulle mista varandra igen, nu när dom äntligen sagt sanningen? Men Spiro sa att Louisa för alltid kommer att finnas med honom i hans hjärta och att han inte skulle varit densamme om dom aldrig träffats. Deras möte hade satt sina spår i båda deras hjärtan…..

Jag kan absolut relatera till den känslan, att det kan finnas mycket kärlek mellan två människor, men att en relation ändå kan vara omöjlig av olika anledningar. Det gör ont och är svårt, för även om hjärnan förstår det så är hjärtat motstridigt som en envis mulåsna och det tar lång tid att lämna det bakom sig, även om man bestämt sig för att gå vidare!

Varför säger man förresten krokodiltårar? Kan krokodiler verkligen gråta och är deras tårar större än tårarna från andra varelser?