Ända sedan mitt spirituella uppvaknande då jag upptäckte att jag levt i 54 år med ett beteendemönster där jag vänt ut och in på mig själv i mina försök att bli sedd, accepterad och älskad är jag nu verkligen riktigt allergisk mot att bli bedömd.

Jag känner en djup olust både när människor uttalar sig om vad jag gör eller hur jag ser ut. Sedan spelar det ingen roll om det folk säger är något snällt, jag vill verkligen inte bli bedömd!

Jag hoppas bara att det finns några människor som utifrån vad jag skriver och dom åsikter jag delar med mig av, förstår vem jag är innerst inne, accepterar mig precis som jag är och tycker att det finns något värdefullt i mig som dom uppskattar.

Kanske borde jag då ta för vana att aldrig publicera bilder på mig själv, men samtidigt vet jag att jag själv tycker det är roligt att ibland se bilder av er andra som bloggar. Om man dagligen läser någons blogg så skapar man sig lätt en föreställning om hur personen bakom orden ifråga ser ut och det är alltid kul att sedan få se personen på riktigt.