Jag hade några reflektioner kvar, som jag funderat på idag:

Frihet – Vad är sann frihet?

Vilken svår fråga! Jag tänker nog att riktig frihet är att våga leva i nuet – inte älta om något som varit och som jag ändå inte kan ändra på nu eller något som jag hoppas ska ske någon gång i framtiden. Det är en bra tanke men svår att efterleva, och ofta känner jag att jag har låtit en dag rinna ut i sanden istället för att göra något vettigt av den. Hm, det här behöver jag nog träna väldigt mycket mer på?

När jag är ute känner jag mig alltid väldigt fri, det är därför jag hela tiden längtar ut på vandring igen och igen. Kanske har jag varit en luffare i ett tidigare liv?
 

När jag gör något kreativt, lär mig nya saker eller jobbar med någon typ av problemlösning känner jag mig också väldigt fri. Då glömmer jag tid och rum, glömmer bort att äta eller att gå och lägga mig vid normal tid.

Jag tror min ideala sysselsättning skulle vara att vara mångsysslare, för är det något som dödar kreativiteten lika effektivt som måsten, borden och inrutade dagar? Tänk att få börja varje dag med att fundera på vad jag vill göra just idag och vad passar att göra idag, med tanke på vilken årstid det är och hur vädret ser ut!

Jag tänker också att frihet är att inte ha så många saker. Saker kostar pengar att köpa in, sedan ska dom lagras, lagas och underhållas. Ofta kostar det mer pengar och möda än vad det smakar bra att ha dom? Ibland tänker jag att jag kanske skulle göra mig av med lägenheten och istället bosätta mig i en husbil eller en inredd skåpbil med bara en säng, ett litet bord och ett pentry där jag kan laga mat. Då kan jag bo där jag för tillfället känner för att vara och jag slipper gräsklippning och ogräsrensning. Men kanske är det orealistiskt och skulle vara väldigt ensamt? Och ibland tänker jag tvärtom att jag kanske skulle ha en liten gård någonstans på landet, med lite lador och uthus där jag skulle kunna ha en verkstad och lite husdjur och vara lite självförsörjande och själv producera det mesta jag behöver. Nä, allt det här behöver jag nog fundera mycket mer över!

Hopp – Finns det ljus i mörkret?

Dom senaste åren har jag lärt mig att det finns ljus och mörker. Dom existerar alltid sida vid sida, för där det finns ett ljus så finns det också skuggor och mörker. Jag kan alltid välja om jag vill vända mig mot skuggorna och se mörkret, problemen och hindren eller om jag hellre vill vända mig mot ljuset och istället se hopp och möjligheter. Givetvis väljer jag då alltid att vända mig mot ljuset, mot dig Gud, för varför skulle jag vilja välja hopplöshet istället för hopp och vägledning genom svåra stunder i livet? Du går alltid med mig genom alla svårigheter och det känns så tryggt och bra.

Något annat jag har lärt mig är att svårigheter är inte bara av ondo, dom är samtidigt förklädda välsignelser – en möjlighet att ta till mig någon viktig lärdom för att i framtiden lite lättare kunna möta livets svårigheter. Numer när något jobbigt händer, så frågar jag mig ”Vad kan jag lära mig av det här?” Hittills har jag alltid lyckats hitta något svar på den frågan och dessutom gör det förhållningssättet att jag alltid känner att jag tjänar något på att gå igenom svårigheter. Alternativet hade varit att istället se mig som ett offer som saknar makt att påverka mitt eget liv och det känns inte som ett bra alternativ.

Jag känner att du är som en förälder som vill ge mig lagom stora utmaningar så att jag kan växa och bli starkare och klokare med tiden, med det finns alltid mer lärdomar jag behöver få insikt om och lära mig. En sak jag behöver bli bättre på att hantera är min ärlighet. Jag gör ibland andra illa med min ärlighet, även när det sällan är avsikten och jag behöver lära mig att föra fram mina budskap på ett försiktigare sätt, så att jag inte oavsiktligt sårar någon annan.

#vandringsreflektioner

Det här är en spännande film där man får se hur livet under havsytan ter sig. Vi får följa legenden Jacques Cousteau och hans son Phillipe. Dom har lite olika idéer om vad dom ska kämpa för, men slutligen hittar dom ett gemensamt mål.

Se filmen på SvtPlay:
Jacques - havets utforskare

#havetsutforskare #Cousteau

En person misstänks för att ha gått till jobbet på ett äldreboende, trots att personen testats positiv för covid-19. Hon riskerar nu att åtalas för framkallande av fara för annan, ett brott som kan straffas med böter eller fängelse i upp till 2 år. Jag kan ju inte låta bli att undra om personen inte förstod bättre eller bara är nonchalant inför den risk hon utsätter gamlingarna på boendet för?

Läs mer på Svt:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/orebro/polisen-misstanker-testade-positivt-for-corona-gick-till-jobbet-pa-aldreboendet

#faraförannan

I början på maj har man på Hawaii uppmätt det högsta dygnsmedelvärdet på koldioxidhalt någonsin. Dom senaste 800 000 åren fram till industrialiseringen har koldioxidhalten legat på cirka 280 ppm, nu ligger rekordet på 418 ppm. Så trots minskade utsläpp på grund av Corona-pandemin så ökar ändå koldioxidhalten. Det beror på att koldioxid finns kvar i atmosfären i hundratals år efter att den släppts ut. Det kan väl också tänkas att minskad areal av skog världen över också påverkar, då träd bryter ned koldioxid och istället producerar syre som vi kan andas?

Läs mer i artikeln hos Ny teknik:
https://www.nyteknik.se/miljo/renare-luft-men-rekordhog-niva-av-koldioxid-i-atmosfaren-6994698

#rekordavkoldioxid

Jag tror att dom flesta vuxna hört låten ”The Wall”, men hur många av er har sett filmen ”The Wall” i sin helhet och förstått sammanhanget? Det är en film om hur vi under lång tid levt och uppfostrats under makt, våld, kontroll, auktoritet, förlöjligande och förminskande och vad det gjort med oss som individer. Hur vi till slut integrerat detta inom oss och nu ofta bygger murar mellan oss själva och andra, när dom flesta av oss egentligen bara vill ha gemenskap, vänlighet, frid och kärlek från våra medmänniskor. Nedan kommer lite smakprov på låtar, men även filmen i sin helhet.

Pink Floyd, låten ”Another Brick In The Wall”:

https://youtu.be/YR5ApYxkU-U

Pink Floyd, låten “Hey You”:

https://youtu.be/DEDjF2tLbhk

Pink Floyd, filmen “The Wall (Trailer)”: 

https://youtu.be/TPTLIVPqThY

Och så till slut filmen i sin helhet. Den är ingenting för den lättrörda, för här förmedlas mycket jobbiga känslor som rädsla, ilska, ensamhet, äckel, förvirring, ångest och sorg allt i en salig röra – precis så som vårt inre kan se ut ibland. Jag tror inte att jag ljuger om jag säger att den här filmen är den som gjort störst intryck på mig någonsin, men jag är glad att ha sett den för den får mig att reflektera över vad som är sunt och att aldrig svälja andras sanningar utan tänka själv istället.

Pink Floyd, filmen “The Wall”:
https://vimeo.com/groups/565619/videos/281984569

#thewall #pinkfloyd #vågardu

Gör det bästa av dagen – imorgon kan det vara för sent!

Den tanken kom till mig så starkt igår när jag promenerade hemåt i vårkvällen. Allt vi vet är att vi föds och vi dör, men vi har ingen aning om när vår död kommer att inträffa. Kanske lever jag i ytterligare trettio år, men jag skulle lika gärna kunna bli överkörd av en lastbil idag. Jag hoppas att jag den dag jag dör känner att jag vågat leva livet fullt ut och inte låtit mig begränsas av några rädslor. Vi lyckas inte alltid med det vi företar oss, men det skulle kännas så fel att veta att jag inte ens försökt. Därför tänker jag att det är viktigt att inte leva för mycket i det förgångna eller hela tiden skjuta saker på framtiden.

Vill jag något med mitt liv, så är det redan idag jag behöver ta itu med det och ta det första steget i riktning mot det!

#carpediem

Så här såg det ut ikväll när jag promenerade hemåt. Det är så andlöst vackert ute just nu, allt är så grönt, väldoftande, fåglar som kvittrar och jag känner mig så tacksam för att få uppleva naturen när den är som bäst!

Ute i parken är det många som nu spelar frisbeegolf. Dom går runt på banor och försöker träffa en nätkasse på så få kast som möjligt.

Överallt är det träd som prunkar av blommor

Gräsänderna är sugna på brödsmulor.

Växter i alla färger.

Och där är rådhustornet med vårt skyddshelgon längst upp på toppen.

Ser ni Gullolle där han sitter på tronen och tittar ut över stan? Här är han från sidan.

Och mer blommande träd.

Och så fullmånen som snart är på gång, denna gång i skorpionens tecken. Jag är ingen expert på astrologi men det borde väl betyda att vi döljer en del känslor för andra och kanske är vi inte heller medvetna om dom själva? Det finns saker under ytan som vi inte vill att andra ska se eller som vi inte heller själva vill se.

Jag inbillade mig att det var dags för månen i skytten, men jag tog fel. Den energin var helt och hållet min egen, då jag har en kvartsnod i skyttens tecken och periodvis har ett starkt fokus på vad jag vill uppnå. Det intressanta är att när jag har jobbat med min personlighet så har jag blivit alltmer komplett som människa. Jag hade förut mest beteenden från jord och vatten, men har nu även elementen eld och luft med mig på ett helt annat sätt än tidigare i mitt liv.

Det här är en låt som jag väldigt mycket förknippar med försommarkvällar. Jag har också ett fint minne av när min systerdotter, min dotter och jag tillsammans sjöng den här låten på min brors och min svägerskas bröllop i början av 2000-talet.

Helen Sjöholm, ”Duvemåla hage”:

https://youtu.be/zfDXSXy66tc

#gudagottattleva #duvemålahage

Jag funderar på vart jag ska vandra nästa gång andan faller på. Mest funderar jag på klosterleden som går från Kolmården till Norrköping och vidare till Söderköping varifrån den går samma väg som Birgittaleden till Vadstena. Jag tänker alltså att det kunde vara kul att göra sträckan Kolmården till Söderköping för att ”bygga på” den sträcka jag redan tidigare vandrat. Det tar sannolikt 4 till 5 dagar och jag behöver undersöka om det finns möjligheter att övernatta till en rimlig peng på några platser i Kolmården eller om jag istället ska göra dagsutflykter och sedan åka hem och sova. Mitt skoskav behöver också läka helt och hållet innan jag sätter igång med det.

Just nu är det en liten röd panda som är på rymmen från Kolmårdens djurpark. Den är något större än en katt och rätt skygg, alltså inget att vara rädd för om man skulle råka på den i skogen. Det skulle ju vara spännande om jag skulle få syn på den, men jag antar att det nog inte är så sannolikt, men drömma kan man väl alltid få göra?

Arjun, just nu på rymmen i Kolmårdsskogarna.

#rödpanda #klosterleden