Jag rensade en hög med gamla papper och råkade hitta den här strippen från "Ensamma mamman" av Cecilia Torudd. Jag gillar verkligen hennes humor och känner igen mig så väl i den här strippen! Alla dom där sakerna man tänker att man ska göra nån dag, men plötsligt upptäcker man att största delen av livet redan försvunnit utan att man kommit till skott. Jag tänker att om det finns saker man verkligen vill göra så är det nog bra att ta tag i det idag istället för att vänta med det till någon annan dag. Vi vet aldrig när eller hur vårt liv kommer att ta slut, bara att vi kan vara 100% säkra på att det gör det nån dag.

Om saker man inte kommit till skott med......

Sedan kom jag att tänka på den här strippen som känns väldigt Corona-aktuell. Morfar i serien läser alltid dödsannonserna och tar sig en sup för att hedra den bortgågna, men andra anledningar till att ta en sup vekar gå lika bra? 

Och vad är egentligen viktigt inför den ofrånkomliga döden?

Och hur kommer det sig att man alltid tycker sig vara densamme som man alltid varit, men när man tittar sig i spegeln så verkar det inte riktigt stämma?

Och allt var inte bättre förr, även om vi som börjar bli lite åldersstigna ofta påstår det!

#vardagsrealism #detvarintealltidbättreförr

Jag brukar ibland ta hjälp av orakelkort för att se vad jag behöver jobba med i mitt beteende och vanligtvis får jag upp kort som verkligen kommer med bra budskap till mig. Då och då får jag upp ett orakelkort som säger att jag bör sluta upp med att alltid vilja ha rätt. Jag har tänkt ”Vad betyder det där? Jag brukar väl sällan söka konfrontation med människor? Jag gillar att ha en fredlig samexistens med mina medmänniskor”. Men en dag kom jag på vad det handlar om.

Ibland om jag upplever att människor säger något småtaskigt till mig så kan jag skämta bort det, istället för att uppriktigt säga ifrån. Det har att göra med mitt gamla problem med att sätta sunda gränser för andra människor. Jag är medveten om det, men ramlar ibland ändå in i dom gamla invanda hjulspåren igen och det här är något jag behöver träna på. Om inte ens jag själv tar mig på allvar, vem ska då göra det?

Det som händer efter att jag skämtat bort övertrampet, är att jag känner mig lite illa behandlad och då vill jag gärna ge den andre en verbal spark på smalbenet så att det svider lite på hen också. Alltså retas lite tillbaka. Inte så sunt beteende för att komma från en vuxen va? Först tolerera att bli trampad på och därefter hämnas genom att göra något lika fult mot den andre.

Inte så sunt?

Nej det här är definitivt något jag behöver jobba mer på och det var bra att jag såg hur problemet uppkommer, för då hjälper det mig att vara mer vaksam på mitt beteende när liknande situationer uppstår.
Jag vill inte vara en ettrig retsticka, utan en lugn och sansad person som kan sätta ner foten när det behövs!

Nej, jag får nog träna lite mer på det här istället!

#verbalspark #retsticka

Häromdagen var jag återigen ute på en tur i parken runt Strömmen. Det var härligt väder och nu såg man tydligt att våren är på väg, även om det just idag är lite busväder och till och med har snöat lite.

Nu hade minigolfen öppnat för säsongen, dom små husen är små modeller av hus som finns på riktigt här.

Åbackarna är nu fulla av scilla, vårlök.....

.....och vitsippor  

Några fåglar (tärnor?) har mutat in sitt revir här och kanske ligger dom på ägg nu, för den ena fågeln lämnade aldrig platsen? Dom var rätt fredliga av sig och inte så aggressiva som fiskmåsar med ägg eller ungar ofta är.

Och buskarna börjar bli riktigt gröna nu.

Jag tror inte att jag har visat mina Compostelor (pilgrimsintyg) för någon och inte heller tagit några bilder på dom. Dom betyder inte jättemycket för mig utan alla minnen från pilgrimsvandringen känns mycket viktigare. Jag vet ju vad jag har gjort, utan att ha ett papper som talar om det för mig. Men jag insåg att det kanske ändå är en bra idé att ta en bild på dom för någon gång i framtiden om jag blir gammal och glömsk, så kanske det är trevligt att ibland kunna bli påmind om svunna dagar då jag ännu var stark och kraftfull. Så här kommer dom:

Välkomst-Compostelan, där det står vilken dag jag ankommit till Santiago de Compostela på min pilgrimsvandring.

Och så ett annat mer utförligare certifikat, där det står när jag kommit fram, när och var jag startade min vandring, distansen jag vandrat och namnet på den vägen. Det här certifikatet blev tyvärr ganska skrynkligt eftersom det ösregnade när jag kom till Santiago och det rann vatten från mina ärmar när jag tog emot det, för jag var så blöt. Jag har tänkt att jag ska ta och stryka det lite med strykjärn och antar att lite fukt skulle kunna göra det mera slätt, men jag har inte vågat testa detta ännu eftersom jag är rädd för att bläcket kanske ska rinna iväg och förstöra hela certifikatet.

Det mer utförliga, men hopplöst skrynkliga certifikatet.

#pilgrimsvandring #compostelor

Jag tror att antalet vandrare kommer att öka väldigt mycket inom dom närmsta åren, för det är allt fler som får upp ögonen för att vandring är ett trevligt sätt att upptäcka ett land på och det är också så fint med alla trevliga människor man lär känna längs vägen. År 2019 var det nästan 350 000 personer som vandrade på El Camino Frances och bara under den tiden då jag var där, så var det ofattbara 40 000 andra människor som var där också. Helt otroligt att det kan vara så mycket människor där samtidigt! Många vill sedan hitta nya spännande vägar att vandra på och det finns många olika vägar att ta sig till vallfärdsorterna Santiago de Compostela, Rom och Jerusalem. Dessutom finns det ju också en massa andra mindre vallfartsorter som t ex Trondheim och Vadstena som man ju också kan vandra till eller fina vandringsleder i skogen eller i fjällen när man längtar efter en fin naturupplevelse. Dessutom är ju vandring ett sätt att slow-resa som är sunt både för vår miljö (särskilt när den sker lokalt eller regionalt), vår kropp och vår själ.

Nu finns en ny TV-serie där man får följa ett brokigt gäng britter då dom vandrar lite delsträckor på Via Francigena, en av pilgrimsvägarna till Rom. Via Francigena börjar egentligen i Canterbury i England och sträcker sig 190 mil till Rom, men i TV-serien börjar dom sin vandring på gränsen mellan Schweiz och Italien. Det händer väldigt mycket inuti människor när dom pilgrimsvandrar, så det är spännande att följa vilka tankar som väcks till liv. Det kan handla om meningen med livet, vad som händer efter döden, vad som är viktigt i livet och vad som är mindre viktigt och folk öppnar sig och delar saker som dom kanske aldrig tidigare vågat diskutera med någon.
Alltså en vanlig dag på Caminon!

Länkar till TV-programmen om pilgrimsvandring:

Pilgrimsvandring mot Rom

Pilgrimsvandringen i Spanien

Mer fakta om El Camino Frances:
https://vivecamino.com/en/the-camino-de-santiago-in-2019:-records,-routes,-pilgrims-all-you-need-to-know-no-554/

En byggnad i Astorga designad av Gaudí

Ett minne från Caminon dyker också upp i mitt huvud…..
När jag var i slutet av min vandring, strax utanför staden Astorga satt jag på ett fik då jag fick höra några kvinnor prata svenska. Jag mötte inte särskilt många svenskar på min vandring, så därför tyckte jag att det var extra kul att träffa någon hemifrån och gick fram och presenterade mig. Det visade sig att dom var en grupp väninnor från Göteborgsområdet och dom deltog i en organiserad vandringsresa. Dom gick alltså några kortare sträckor lite här och där och så dom sista tio milen som man måste gå om man vill få en Compostela (pilgrimscertifikat). Däremellan bodde dom på fina hotell, gick på vinprovningar, spabehandlingar och liknande. Dom hade undrat om det verkligen var sant att det finns folk som går hela vägen eller var det kanske bara en myt? Jag intygade att ”Jo då, vi är många som gått ända från Franska gränsen och det finns även en hel del fransmän och belgare som promenerat ända hemifrån sina hemorter.” Det var kul att se deras förvånade miner!

#pilgrimsvandring

I den här webbgudstjänsten så jämför Camilla Lif (Kl 10:12) Jesu Korsfästelse med den pågående pandemin och frågar sedan om det finns saker vi nu levt utan som vi känner att vi inte vill ha tillbaka när livet ges oss åter så småningom. Vad vill vi behålla och vad vill vi plocka bort ur våra liv?

Jag älskar också den bild hon målar upp om hur det kommer bli så småningom, när alla 70+ människor till slut kan känna sig trygga med att få springa ut i våren eller sommaren, nästan som ett gigantiskt kosläpp. Tänk så mycket tillbakahållen livsglädje och vårsprittande ben som bara väntar på att släppas ut i Guds härliga natur!

Webbgudstjänst Påskdagen, Katarina Kyrka:

https://youtu.be/pUb0AVqZ11Y

#kosläpp #livsglädje

Igår fick jag ett kärleksbudskap från min dotter som olyckligtvis bor i en annan ände av Sverige och som jag tyvärr därför inte har träffat nu i Corona-tiden. När hon tvättade håret så råkade det bli en blöt fläck på hennes T-shirt, en fläck i form av ett hjärta.

Hon kom då att tänka på att det var exakt ett år sedan vi var i kyrkan på en långfredag för första gången i våra liv. Min dotter är inte religiös, men följde med för min skull eftersom jag gärna vilje uppleva påsken i kyrkan. Jag blev överrumplad och väldigt känslosam av en bibeltext där Jesus efter att ha blivit korsfäst sa: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”. Jag hade ingen aning om att Jesus var lika mänsklig som vem som helst och att även han hade upplevt sig som övergiven, trots att han är Guds son. Min dotter å sin sida blev nog också överrumplad av min starka reaktion, som kom lite oväntat för henne.

#hjärta

Trots bristen på sportevenemang på TV så bjuder sportkommentatorerna nu ändå på ett evenemang: Höjdhoppstävlingen i Hönsolympiaden. Om ni frågar mig så är det här mycket mer intressant än när det är en vanlig olympiad med en massa dopande och fuskande människor. Här verkar allt gå helt enligt reglerna och kommentatorerna bidrar fullt ut med sin kunnighet i ämnet!

Svt-klipp:

Här kommenterar Kajsa och Jacob hönshöjdhopp

#hönsolympiaden