Jag tror inte att jag har visat mina Compostelor (pilgrimsintyg) för någon och inte heller tagit några bilder på dom. Dom betyder inte jättemycket för mig utan alla minnen från pilgrimsvandringen känns mycket viktigare. Jag vet ju vad jag har gjort, utan att ha ett papper som talar om det för mig. Men jag insåg att det kanske ändå är en bra idé att ta en bild på dom för någon gång i framtiden om jag blir gammal och glömsk, så kanske det är trevligt att ibland kunna bli påmind om svunna dagar då jag ännu var stark och kraftfull. Så här kommer dom:

Välkomst-Compostelan, där det står vilken dag jag ankommit till Santiago de Compostela på min pilgrimsvandring.

Och så ett annat mer utförligare certifikat, där det står när jag kommit fram, när och var jag startade min vandring, distansen jag vandrat och namnet på den vägen. Det här certifikatet blev tyvärr ganska skrynkligt eftersom det ösregnade när jag kom till Santiago och det rann vatten från mina ärmar när jag tog emot det, för jag var så blöt. Jag har tänkt att jag ska ta och stryka det lite med strykjärn och antar att lite fukt skulle kunna göra det mera slätt, men jag har inte vågat testa detta ännu eftersom jag är rädd för att bläcket kanske ska rinna iväg och förstöra hela certifikatet.

Det mer utförliga, men hopplöst skrynkliga certifikatet.

#pilgrimsvandring #compostelor

Jag tror att antalet vandrare kommer att öka väldigt mycket inom dom närmsta åren, för det är allt fler som får upp ögonen för att vandring är ett trevligt sätt att upptäcka ett land på och det är också så fint med alla trevliga människor man lär känna längs vägen. År 2019 var det nästan 350 000 personer som vandrade på El Camino Frances och bara under den tiden då jag var där, så var det ofattbara 40 000 andra människor som var där också. Helt otroligt att det kan vara så mycket människor där samtidigt! Många vill sedan hitta nya spännande vägar att vandra på och det finns många olika vägar att ta sig till vallfärdsorterna Santiago de Compostela, Rom och Jerusalem. Dessutom finns det ju också en massa andra mindre vallfartsorter som t ex Trondheim och Vadstena som man ju också kan vandra till eller fina vandringsleder i skogen eller i fjällen när man längtar efter en fin naturupplevelse. Dessutom är ju vandring ett sätt att slow-resa som är sunt både för vår miljö (särskilt när den sker lokalt eller regionalt), vår kropp och vår själ.

Nu finns en ny TV-serie där man får följa ett brokigt gäng britter då dom vandrar lite delsträckor på Via Francigena, en av pilgrimsvägarna till Rom. Via Francigena börjar egentligen i Canterbury i England och sträcker sig 190 mil till Rom, men i TV-serien börjar dom sin vandring på gränsen mellan Schweiz och Italien. Det händer väldigt mycket inuti människor när dom pilgrimsvandrar, så det är spännande att följa vilka tankar som väcks till liv. Det kan handla om meningen med livet, vad som händer efter döden, vad som är viktigt i livet och vad som är mindre viktigt och folk öppnar sig och delar saker som dom kanske aldrig tidigare vågat diskutera med någon.
Alltså en vanlig dag på Caminon!

Länkar till TV-programmen om pilgrimsvandring:

Pilgrimsvandring mot Rom

Pilgrimsvandringen i Spanien

Mer fakta om El Camino Frances:
https://vivecamino.com/en/the-camino-de-santiago-in-2019:-records,-routes,-pilgrims-all-you-need-to-know-no-554/

En byggnad i Astorga designad av Gaudí

Ett minne från Caminon dyker också upp i mitt huvud…..
När jag var i slutet av min vandring, strax utanför staden Astorga satt jag på ett fik då jag fick höra några kvinnor prata svenska. Jag mötte inte särskilt många svenskar på min vandring, så därför tyckte jag att det var extra kul att träffa någon hemifrån och gick fram och presenterade mig. Det visade sig att dom var en grupp väninnor från Göteborgsområdet och dom deltog i en organiserad vandringsresa. Dom gick alltså några kortare sträckor lite här och där och så dom sista tio milen som man måste gå om man vill få en Compostela (pilgrimscertifikat). Däremellan bodde dom på fina hotell, gick på vinprovningar, spabehandlingar och liknande. Dom hade undrat om det verkligen var sant att det finns folk som går hela vägen eller var det kanske bara en myt? Jag intygade att ”Jo då, vi är många som gått ända från Franska gränsen och det finns även en hel del fransmän och belgare som promenerat ända hemifrån sina hemorter.” Det var kul att se deras förvånade miner!

#pilgrimsvandring

I den här webbgudstjänsten så jämför Camilla Lif (Kl 10:12) Jesu Korsfästelse med den pågående pandemin och frågar sedan om det finns saker vi nu levt utan som vi känner att vi inte vill ha tillbaka när livet ges oss åter så småningom. Vad vill vi behålla och vad vill vi plocka bort ur våra liv?

Jag älskar också den bild hon målar upp om hur det kommer bli så småningom, när alla 70+ människor till slut kan känna sig trygga med att få springa ut i våren eller sommaren, nästan som ett gigantiskt kosläpp. Tänk så mycket tillbakahållen livsglädje och vårsprittande ben som bara väntar på att släppas ut i Guds härliga natur!

Webbgudstjänst Påskdagen, Katarina Kyrka:

https://youtu.be/pUb0AVqZ11Y

#kosläpp #livsglädje