Ibland kan det vara så att man har en total blockering mot en viss känsla, så var det för mig med ilska. Jag kan knappt komma ihåg någon gång då jag varit arg. Det är ju fullständigt orimligt för det förstår ju varenda människa att man inte kan leva i nästan 60 år utan att någonsin bli arg över någonting. Senare förstod jag att ilskan för mig tog sig andra uttryck, jag blev istället passivt aggressiv och kunde gå och sura under lång tid, komma med syrliga kommentarer, känna mig kränkt, vara cynisk och ironisk. Istället för att släppa ut det på en gång när det uppstod så pyste det liksom ut under lång tid. Det här var inte något jag gjorde medvetet och med vilja, jag kände inte igen känslan av ilska i min kropp och förstod inte att jag var arg. När jag började jobba med det här i terapi skulle jag försöka att återuppleva en av dom få händelse där jag verkligen kom ihåg att jag blivit arg. Men känslan bara försvann och min kropp blev helt tom och stilla, alla kroppsförnimmelser var helt borta och jag kom inte alls åt den. Jag hade en blockering mot ilska och jag vet inte hur den uppstått, kan inte sätta den i samband med någon specifik händelse i mitt liv. En teori jag har om detta är att i min uppväxtfamilj så var det så här vi vanligtvis visade ilska och förmodligen har jag lärt mig det beteendet redan som väldigt liten. Det är därför jag brukar tjata om hur viktigt det är att alla föräldrar behöver hjälpa sina barn att förstå alla sina känslor genom att sätta ord på känslorna och prata om hur dom känns i kroppen. Det hjälper också barnen att hantera dom jobbiga känslorna med hjälp av sitt språk och att förstå att alla känslor är tillåtna att ha. Vi behöver ha tillgång till hela vårt känsloregister för att må psykiskt bra och dessutom fungerar våra relationer så mycket bättre om vi klart och tydligt kan kommunicera till andra hur vi mår, vad vi tänker och vad vi behöver för att må bra.

Efter att ha jobbat med min ilska så lär jag mig nu att känna hur den känns i kroppen. Det är fortfarande svårt och många gånger förstår jag min ilska först i efterhand. ”Jaha, den där olustkänslan och klumpen i magen betyder visst att jag kände mig kränkt och jag borde ha uttryckt det då när det hände?”. Ibland blir det lite konstigt nu, när jag kanske istället för att säga något direkt, istället dagen efter säger att jag kände mig ojuste behandlad igår. Jag behöver öva mig mer på att snabbare känna igen den här känslan direkt när den uppkommer. Det är så man behöver gå till väga för att lära sig ett nytt och sundare beteende. Det är ett hårt och målmedvetet arbete som kräver motivation och mod för att klara av att utmana sina vanor och sina egna rädslor!

För mig handlade blockeringen om ilska men för någon annan kan det handla om något annat, t ex rädsla för närhet eller att visa sårbarhet. Vanligt är också att vi uttrycker oss via en annan känsla som vi är mer vana vid och mer bekväma med att uttrycka. Jag brukade ibland förklä min ilska med ledsenhet, kände att någon svikit mig och blev ledsen över det istället för att bli arg som var den verkliga känslan. Men även om det ibland är ett svårt jobb där man tar två steg framåt och så ett tillbaka, så är det ändå värt allt slit, för ju bättre jag lär känna mig själv desto helare blir jag som människa!

#känsloblockering

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I mitt YouTube-flöde denna morgon dök det upp en video med zenbuddisten Thich Nhat Hanh där han pratar om hur man kan läka, inte bara det som är här och nu utan också det som hänt för länge sedan, ja kanske till och med för flera generationer sedan. ...

Nu har naturen fullkomligt exploderat och buskar, träd och växter prunkar av vackra och doftande blommor. Jag tog in några kvistar av hägg och dom luktar så underbart gott. Termometern visar idag på ca 25 grader, men så var den också ...

Den här båten ser inte ut som dom båtar som vanligtvis syns här i viken, den är rätt liten och grå, varken en fiskebåt eller ett stort lastfartyg. Kanske är det Kustartelleriets båt? Från idag pågår nämligen en militärövning i länen vid Östersjökuste...

När vårsolen tittar fram längtar jag ut till Kvarsebo och Bråvikens norra strand. Här doftar lite svagt av salt hav och det bästa med Kvarsebo är kanske tystnaden. Här hör man oftare ljudet av en båt än ljudet av en bil. Frid för sinnet! Det...

Vill du hjälpa mig att be, skänka en kärleksfull tanke och kanske tända ett ljus för en mamma och bebisen hon bär? Mamman mår inte bra just nu och risk finns att bebisen kan komma till världen redan nu, endast 22 veckor gammal. Det är en liten po...