Alla inlägg under mars 2020

Av Amisa - 26 mars 2020 13:49

Nu är jag inne på min fjärde dag på fastan som jag tänkt ska vara i sju dagar. Jag är alltså halvvägs och det känns väldigt bra. Jag blir alltid lika förvånad över att jag aldrig känner hunger trots att jag bara lever på grönsaks- och fruktjuicer, buljong och teer. Tänk att man klarar sig så bra på väldigt lite kalorier och en massa vätska! I dessa Corona-tider är det ju också väldigt praktiskt, för jag har bunkrat upp med en hel del tetror med juice och teer, så jag har inget behov av att besöka någon livsmedelsaffär förrän det är dags att börja äta igen och skulle det visa sig vara tomt på hyllorna i affären för att folk hamstrat sjukt mycket, så får jag väl köpa lite mer juicer och fasta ett tag till, dom hyllorna verkar inte så många ha brytt sig om.



 



Enda nackdelen är att jag är lite mer frusen än jag brukar, framförallt är det fötterna som är iskalla. Problemet med dålig cirkulation i benen hör inte bara ihop med fastan, utan är vanligt för människor som lider av lipödem. Det är härligt att det är så fint väder ute, så man kan ta långpromenader. Inte många människor syns till ute och möter man någon, så håller folk ordentliga avstånd med tanke på pandemin. Restauranter gapar nästan helt tomma och en del är helt nedstängda eller har förkortade öppettider.


Ha en skön vårdag allesammans!


#fasta

Av Amisa - 25 mars 2020 22:06

Det som händer just nu i mitt liv med en massa saker jag tänkt göra, men som plötsligt och oväntat ställs in och skjuts upp eller inte alls blir av, är något som jag upplevt en gång tidigare.


Förra gången det hände var från vintern 2017 till sommaren 2018. Jag hade valt att säga upp mig från mitt fasta jobb på ett stort företag, med stora möjligheter till karriärchanser för att istället som 56-åring börja studera psykologi med målet att bli terapeut. En del människor tyckte nog att jag var galen som tog det steget så sent i livet, andra tyckte det var modigt. Själv tänkte jag att jag inte har oändligt med tid kvar att leva och att det därför var viktigare att följa det som jag innerst inne verkligen ville göra. Eftersom jag tidigare hade mött Gud, så kände jag ingen oro över att ta ett sådant steg för jag vet att han håller mig i sin skyddande hand. Riktig trygghet kommer inifrån och om man är älskad av Gud, så är det inte längre svårt att också älska sig själv och det ger en enorm inre trygghet.


Någon vecka efter att jag skulle sluta på jobbet så var det tänkt att jag skulle börja på en terapeututbildning, men ca två veckor innan det fick jag reda på att kursstarten skjutits fram nästan ett halvår och det gjorde mig frustrerad att det jag planerat nu skulle skjutas på framtiden. När jag sökte den här utbildningen så skulle jag först ha ett samtal med kurssamordnaren. Det var en sak som sades då som skavde. Kurssamordnaren sa något liknande att ”Ibland måste man vara tuff och konfrontera människor för att komma vidare i terapin. Vissa måste man knäcka för att komma in under skalet”. Min första reaktion på detta var att ”Jaha, det kanske är något jag måste lära mig för att kunna bli en bra terapeut?”, men när jag nu fick mer tid att fundera över det innan kursstarten så kände jag en varningsflagg, att det inte alls känns som en sund attityd. Magkänslan sa mig att det var helt galet, terapi måste bygga på förtroende och respekt mellan klienten och terapeuten. Alla människor känner ett inre motstånd mot ovissa förändringar, det känns helt enkelt tryggare och lättare att bara köra på i dom gamla hjulspåren, även om vi förstått att dom inte är särskilt funktionella. Det är en naturlig instinkt som vi måste respektera, vi måste få klienten att våga testa ett nytt sätt att bete sig på och det kräver att man känner sig väldigt trygg med sin terapeut och vet att man aldrig tvingas göra något som känns överväldigande. Jag bestämde mig för att inte gå den utbildningen, men började under tiden läsa psykologi på högskolan och plöjde också otaliga böcker i ämnet på sidan om mina kurser.


Efter några månader stötte jag på en annan utbildning som verkade intressant och den startade med en separat helgkurs där man fick testa terapimetoden för eget bruk, för att förstå vad den gick ut på. Jag gjorde det men upplevde att ”terapimetoden” inte alls hade någon större effekt på mig, det här var oerhört långt från någon vetenskap och beprövade metoder som jag hade förväntat mig. Uppriktigt talat så verkar det finnas gott om kvacksalvare i den här branschen och jag tänkte att den här utbildningen är definitivt inte något för mig.


Nu började jag undra om jag aldrig skulle komma till skott med mina utbildningsplaner? I slutet av maj träffade jag en gammal arbetskamrat och berättade om alla mina planer som gått i stöpet. Sedan berättade jag att jag just läst en bok av Bengt Stern och att jag funderade på att gå en veckokurs där för min egen del. Bengt Stern var en läkare som bedrev kurser i personlig utveckling och han började med det efter att han hade drabbats av elakartad cancer som han lyckades överleva. Han testade en massa olika terapiformer och så tog han det bästa från alla dessa och skapade en ”verktygslåda” med övningar och processer som han ansåg var bra för människor att gå igenom. Han blev väldigt omtalad och massor av människor gick på hans kurser på kursgården Mullingstorp och tyckte att dom blev hjälpta, men han blev väldigt ifrågasatt av läkarkollegor. Så nu undrade jag alltså om även detta var kvacksalveri eller något bra. Det visade sig att min fd arbetskamrat hade gått en kurs där ca 20 år tidigare och han tyckte att det var bland det bästa han någonsin hade gjort i hela sitt liv. Han hade fått ett helt nytt sätt att förhålla sig till sig själv och andra och upplevde att han där lärt sig hur man har sunda relationer till andra. Nu blev jag övertygad om att det här nog skulle vara en bra kurs för mig och nästa kurs skulle bli i augusti. Bra jag hade en plan igen! Men när jag tänkte anmäla mig vid midsommartid fick jag reda på att kursen blivit inställd eftersom kursgården skulle säljas.


Vad sjutton är det här tänkte jag! Jag har aldrig tidigare varit med om att den ena planen efter den andra bara går i stöpet, detta var något nytt som jag aldrig tidigare upplevt. Men under våren hade jag läst en kurs om CG Jung, en person som haft stort inflytande under psykoterapins tidiga utveckling. Han har bland annat skrivit om individuationsprocessen som är den vuxna människans utvecklingsfas. Han ansåg att transcendens också har sina baksidor. ”Att lyssna till sitt omedvetna och lyda det betyder att man ständigt måste vara beredd på att ens medvetna planer rubbas.”. Detta kan ibland uppfattas som en börda istället för en välsignelse för personen.



 



Jag insåg att det var just det här jag upplevde och att jag behövde släppa taget, sluta upp att planera och bara lita på min intuition så skulle jag hamna rätt i slutänden. Sagt och gjort, jag softade på landet under sommaren och struntade i att fundera så mycket över min framtid. Mot slutet av sommaren råkade jag hitta en intressant utbildning på Internet, den kom liksom till mig utan att jag alls hade letat. Det var en utbildning i gestaltterapi och den var i närheten av mig geografiskt. Jag blev jätteglad, för många böcker jag hade läst nämnde just gestaltterapi som en bra behandlingsmetod för den typen av livsproblem som jag är intresserad av att syssla med och jag hade kollat mycket efter kurser i just gestaltterapi. Det visade sig vara en helt nystartad utbildning och utbildningssamordnaren skulle snart ha ett gratis seminarium för ”Vuxna barn” som samma lärare skulle hålla i. På seminariet kände jag att det han sa stämde helt överens med min egen bild utifrån min egen utvecklingsprocess, till exempel hur en destruktiv uppväxtmiljö kan påverka en människas framtida relationer på ett negativt sätt. Nu visste jag att jag slutligen efter många återvändsgränder till slut hade hittat rätt utbildning för mig och en vecka senare var jag där för det första utbildningstillfället och nu kändes det helt rätt för mig!


Och nu är jag alltså i en liknande situation igen på grund av Corona-pandemin. Den här gången är det lättare att släppa kontrollen, för jag har full tillit till att jag snart ska veta vad mitt nästa steg är och förmodligen kommer det vara något ännu bättre än det jag själv försökte planera för!


#individuationsprocessen #släppkontrollen

Av Amisa - 24 mars 2020 23:42

Kvällens samtalsgrupp i kyrkan avslutade vi med att tillsammans läsa den helige Fransiskus av Assisis bön. Den har mycket att säga till oss om hur vi bör bete oss för att skapa bättre relationer till våra medmänniskor. Den är också mycket vacker så jag vill gärna dela med mig av den till er:




Gud, gör mig till ett redskap för din frid!


Där det finns hat – låt mig så kärlek
Där det finns förödelse – förlåtelse
Där det finns tvivel – tillit
Där det finns förtvivlan – hopp
Där det finns mörker – ljus
Där det finns sorg – glädje
O du gudomliga makt,
giv att jag inte strävar lika mycket efter
Att bli tröstad – som att trösta
Att bli älskad – som att älska
eftersom
Det är genom att ge – som vi får
Det är genom att förlåta – som vi blir förlåtna
Det är genom att dö – som vi återföds till evigt liv.


Amen

 

 

 

 

 

#fransiskusavassisi #tolvstegsbön

Av Amisa - 24 mars 2020 22:49

Om några veckor hävs karantänen för människor i Wuhan där Corona-epidemin började. Jag tänker att det är positivt och att det ger oss en liten uppfattning om hur lång tid det kan tänkas pågå också här. I Wuhan insjuknade den första personen i mitten på december, så det har alltså gått ca 4 månader då karantänen hävs.



 



Om förloppet blir liknande här, kanske vi kan se en klar förbättring i sommar någon gång. Kanske blir det lindrigare här eftersom vi visste att det var på väg och var beredda redan då dom första fallen kom och smittspårning och isolering sattes in i ett tidigt skede. Man kan ju också tänka sig motsatsen, att det blir ett mer långdraget förlopp eftersom det nu kommer ta längre tid innan flertalet av oss hinner få viruset och utvecklar immunitet mot det.


Det känns fint att det nu också kommer positiva nyheter om Corona pandemin.
Vi får sätta vårt hopp till experterna och vår högre makt. Den som lever får se!

Av Amisa - 23 mars 2020 22:20

Kan ett stort lager hemma av dasspapper rädda livet på oss om vi drabbas av Corona-virus? Nej tyvärr men folk verkar ju tro det, annars skulle dom väl inte hamstra toapapper. Corona ger ju hosta och inte diarré, så det är lite svårt att förstå hur människor tänker. Själv skulle jag känna mer oro om jag vore strandsatt hemma och maten tog slut.



 


Och nej, detta är inte något Corona-offer, men det var verkligen en annorlunda gravsten. Man undrar ju lite hur man kommer på att göra en sån utsmyckning och vem personen var under sitt liv. Någon som i sitt liv var en stor skit, någon som hade problem med magen, en skojfrisk person eller bara någon som ofta hamstrade toapapper? Man kanske borde fundera på vilket eftermäle man kan komma att få innan det är för sent?


       


#annorlundagravsten

Av Amisa - 23 mars 2020 22:05

Jag hade tänkt att körträningen idag nog skulle bli inställd. Förra veckan var det inställt eftersom vår körledare var en aning snorig och jag tänkte att dom nog blåser av träningen nu för ”säkerhets skull”. Andra aktiviteter jag brukar delta i har ställts in trots att vi inte är nån särskilt stor grupp, men jag hörde inget under dagen så jag gick dit för att kolla läget.


Jodå, det skulle bli körträning men endast ca 25 personer var på plats. Resten kunde ansluta online och delta hemifrån och i slutänden var det 55 personer som deltagit på det sättet. Det funkade ju rätt bra så här också och sån tur var så var vi ganska väl fördelade över stämmorna. Ja nöden har ingen lag, så här i Coronatider!




Här är ett klipp från förra träningen då vi fick besök av Eleonor som ska vara gästartist på vår konsert i maj (Hoppas den kan bli av!):
https://www.facebook.com/teamputte/videos/649317225908975/?__so__=permalink&__rv__=related_videos&ref=tahoe


#köronline

Av Amisa - 23 mars 2020 17:13

Coronakrisen kanske är en bra tid för reflektion? Med psykolog Liria Ortiz:


https://youtu.be/Eg_N8XeJ0UE



#tidförreflektion

Av Amisa - 22 mars 2020 18:51

I veckans webbgudstjänst från Katarina Kyrka i Stockholm pratar prästen om att vi alla nu är i en kollektiv, om än ofrivillig, fasta. Vi tvingas avstå från mängder av saker i livet som vi annars uppfattar som självklara.


Kanske är det så att vi hamnat i det här tillståndet just därför att vi alla behöver stanna upp och tänka efter hur vi väljer att leva våra liv? För att vi ska komma till ett läge där vi slutar upp att kämpa mot något vi ändå inte kan påverka, för att istället lägga våra liv i Guds händer och ha tillit till att han kommer att ta hand om oss på allra bästa sätt?




Webbgudstjänst från Katarina Kyrka, Stockholm:

https://youtu.be/ifZRuQNUKAc


”fastaextraallt #gudstillit

Presentation

Omröstning

Tror du att elpriserna kommer återgå till det "normala" snart?
 Ja, nu är det ju sommar!
 Kanske?
 Nej, inte förrän kriget är slut!
 Nej!
 Nej, det här är det nya "normala"?

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30
31
<<< Mars 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards