I helgen var jag ute och kollade efter nya vandringskängor, mina gamla kängor behöver bytas ut efter höstens långa vandring. Jag pronerar nämligen kraftigt på en fot så min ena känga är helt sned av den ojämna förslitningen och därmed ökar risken att jag trampar fel och ramlar när jag går på ojämn mark. Jag tror att den sista kullerbyttan jag gjorde under slutet av min vandring troligen berodde på just detta, för vägen jag ramlade på då var ganska jämn och fin och hade inga knaggliga stenar eller rötter att trampa fel på.

Som ni ser är mönstret helt borta på kängans yttersida.

Jag kollade runt på lite nya skor, men avvaktar nog lite med inköpet. Jag behöver ett par som är stadiga, har halvhögt skaft och som är rymliga framme vid tårna.

Dom här var sköna i foten, men skaftet var för högt för att vara bekvämt.

Dom här liknar mina gamla och dom blev lite för trånga i tårna när jag vandrade i hög värme, för foten svullnar lite då. Annars är dom lätta och bekväma.

Dom här var ganska sköna, god plats för tårna, lagom högt skaft men det var lite hårt i kanten. Kanske blir kanten på skaftet mjukare då skorna gåtts in?

Här ett par vandringsskor istället. Dom var sköna, men är dom tillräckligt stadiga för en lång vandring med en tung ryggsäck? Jag tror inte det, dom kändes lite för sladdriga.

Om du har några tips på bra kängor, så lämna gärna en kommentar.

#vandringskängor

Idag börjar jag känna en viss frustration över hur Corona-viruset påverkar också mig, trots att jag själv inte känner mig särskilt oroad. I slutet av förra veckan bestämdes att min anhörigas äldreboende satts i karantän. Det har jag en stor förståelse för eftersom dom gamla tillhör riskgrupperna för smittan. Lyckligtvis hann jag hälsa på bara två dagar innan det beslutet kom och det känns bra, men jag undrar hur bra min anhöriga hanterar oron över smittan. Förut var hen lyckligt ovetande om smittan utanför ute i samhället och hen brukar oroa sig mycket även för väldigt triviala saker.

I helgen skulle jag ha varit på musikkonferens i Linköping, men fick i sista stunden reda på att den ställts in. Då tänkte jag att jag istället skulle kunna hjälpa till vid lördagens torgkaffe som kyrkan har i sitt café, men fick reda på att också det ställts in. Kompisen berättade sedan att min församling bestämt att ställa in alla följande torgkaffe-tillfällen och att kyrkfika inte kommer serveras efter gudstjänsterna så som vi brukar göra. Alltså färre tillfällen att umgås med alla vänner i församlingen.

Sedan var jag på Livsstegen-kursen igår kväll och vi var alla väldigt glada över att vi kunde ses som vanligt eftersom vi endast är en liten grupp på nio personer, medan större tillställningar som gudstjänster ställts in. Men idag fick jag reda på att beslut tagits att även Livsstegen ska ställas in tills vidare och vi har endast hunnit gå fem gånger av fjorton planerade. Därefter fick jag ett mejl att kvällens körträning är inställd eftersom ledaren är lite snuvig, men förhoppningsvis ska vi köra igen nästa vecka. Om en och en halv vecka ska jag på kallelsedagarna i Stockholm om Equmenias teologiska utbildningar, men jag gissar att sannolikheten är stor att också det ställs in.

Hur ska jag då hantera min frustration? Jo jag tänker att jag borde försöka ägna mig mer åt aktiviteter som inte påverkas av andras beslut t. ex. att ha en skogsdag när vädret tillåter (och just nu ser jag att solen börjar titta fram).

Få saker får mig så harmonisk som att vara i skogen och vandra, att meditera är också något som gör mig väldigt lugn och balanserad så det ska jag också försöka göra lite oftare. Att cykla skulle vara skönt, men någon stal mitt framhjul i vintras, så jag måste fixa till den först.

Men nu ska jag sluta upp att beklaga mig för trots min frustration så har jag turen att vara frisk, inte strandsatt någonstans i utlandet eller drabbad på något annat allvarligare sätt. Och kanske Gud försöker visa mig något nytt som jag bör uppleva, något jag hittills missat och inte insett eller förstått. Bäst att vara uppmärksam på vad som nu kommer i min väg och är möjligt!

Carpe diem!

Ha en skön vårdag allesammans!

#frustration #varuppmärksam