Idag har jag lärt mig att sportlovet ursprungligen kallades kokslov och i år är det 80 år sedan det infördes. Det var något man började med under 2:a Världskriget eftersom det rådde brist på koks som man brukade använda för uppvärmningen av hus. För att spara på det så lät man barnen vara lediga från skolan under en vecka. Då lekte dom mycket med varandra, men en del barn i fattiga familjer fick också jobba för att hjälpa till med familjens försörjning.

Efter kriget tänkte man ta bort det här lovet då det inte längre var brist på koks, men sedan bestämde man att behålla det och istället göra det till ett friluftslov då barnen skulle röra på sig så dom blev friska och pigga. Jag tänker att Ling-gymnastiken hade ett stort inflytande vid den här tiden och att det kanske spelade roll för att man ansåg ett friluftslov som viktigt att behålla?

Det är kul tycker jag, att förstå mer av hur tidigare generationer haft det och vilka strömningar som präglade tiden dom levde i!

Svt-inslag om Kokslovet:
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/kokslov-blev-sportlov-ledigheten-firar-80-ar

#kokslov #tidigaregenerationer

När jag var ung så fastade jag lite då och då, men sen fick jag barn och så blev det inte av mer. För fyra år sedan fanns det en spiritualist på YouTube som jag brukade följa. Efter ett tag började han också att prata om meditationer och jag kände mig motiverad att testa det och under våren 2017 när han föreslog fasta så tänkte jag ”Varför inte? Det var länge sedan!”. Jag tänkte fasta en vecka, men när en vecka passerat kände jag mig så pigg och glad att jag bestämde mig för att fortsätta ytterligare en vecka.

Den fastan blev starten på en del förändringar i mitt liv: Jag valde att sluta upp att dricka kaffe eftersom jag fick abstinens med huvudvärk i ca fem dagar då jag tog bort kaffet inför fastan, och jag insåg då hur beroende jag var av det. Jag slutade upp att dricka alkohol eftersom jag inte ville ”smutsa ner” min kropp efter den detox som en fasta innebär. Jag slutade också upp med att äta kött och valde att bli vegetarian eftersom jag inte längre ville vara en individ som äter andra levande varelser. Det finns så mycket annat man kan äta och hela köttindustrin där man inte behandlar djuren som levande varelser utan som en ”produkt” gör mig ledsen och upprörd och inget jag vill befatta mig med längre. Den allra största förändringen var att jag några veckor efter fastan mötte Gud och blev troende. Människor blir mer andliga när dom fastar och fasta ger ibland upphov till ett förhöjt medvetandetillstånd, det är något jag lärde mig på högskolekursen om medvetandet och högre medvetandetillstånd. Särskilt i kombination med meditation så kan det få en stark effekt.

Efter denna fasta gjorde jag det ytterligare två gånger det året och två gånger året efter. Men 2019 blev det av någon anledning inte av någon gång. Jag tror att det delvis berodde på att jag var ute och vandrade en stor del av hösten och helt enkelt glömde bort det. Häromdagen hörde jag någon nämna fasta på radion och kom på hur länge det var sedan jag senast gjorde det, då började jag tänka att nu är det nog dags igen. Sen kom jag på en ännu bättre idé, varför inte fråga min studiegrupp i kyrkan om vi inte skulle kunna fasta tillsammans under en vecka strax före påsk? Många troende har som tradition att fasta före påsk för att fördjupa sin relation med Gud, för att visa solidaritet med Jesus som var på väg att korsfästas och av solidaritet med människor världen över som har svårt och kanske saknar mat på bordet. Personerna i vår studiegrupp brukar vara väldigt positiva till alla möjliga förslag så chansen är nog stor att några eller kanske t o m alla säger ja. Om jag kommer ihåg det ska jag fråga dom imorgon då jag träffar dom!

P.S Insåg just att jag har en skrämmande likhet med Sickan i Jönssonligan.
JAG HAR EN PLAN!

#fasta #detox #renadinkropp

Idag har varit en så fantastisk inspirerande dag! Jag funderade på om jag skulle gå på gudstjänsten i kyrkan eller stanna hemma och softa och sån tur var så bestämde jag mig för att gå. Idag skulle vi nämligen få besök av en person som sökt jobb i vår församling som diakon, dessutom hade vi fler besökare som jag inte visste om på förhand. Det var dels en kvinna som jobbar som missionsinspiratör och ett gäng ungdomar från Apg29 som också sysslar med mission. Det riktigt sprudlade av energi hos alla dessa personer och efteråt vid kyrkfikat berättade dom mer och visade bilder och vi fick också chansen att prata mer med dom. Jag hade väldigt intressanta samtal med flera stycken och blev full av energi. Mission tycker jag är jätteintressant och som ni nog redan märkt så delar jag gärna med mig av mina egna andliga upplevelser till alla som är villiga att lyssna. Jag är så glad över att ha hittat Gud, även om det dröjde ända tills jag var 50+ år gammal och jag vill gärna hjälpa till och bidra till att fler ska få uppleva det. Personen som söker jobb i vår församling verkade väldigt vettig och jag tror att han skulle kunna funka väldigt bra hos oss, så jag håller tummarna för att han blir anställd!

Karin Åkesson, missionsinspiratör i Equmeniakyrkan:

Apg29 står för Apostlagärningarna 29. Detta är en lek med ord, då det bara finns 28 verser i Apostlagärningarna, 29 är den vi skriver på nu och som senare kommer bli historia.

Apg29 på missionsuppdrag i Indien:

Senare på eftermiddagen var det dags att tillsammans med min kompis åka till en annan stad för att gå på första träffen på Livsstegen-kursen. Idag var det mest en dag när vi skulle lära känna varandra lite och det kändes jättebra att träffa dom personer som ska vara med där. Jag tror att vi är beredda att öppna oss för varandra och diskutera dom livsfrågor vi står inför och kämpar med.

Hela den här dagen har gett mig så goda vibbar och jag är full av energi!

#godavibbar #missionsinspiration

Idag när jag passerade en av stadens parker, såg jag en magnolia med stora knoppar som ser ut att snart vilja slå ut med sina stora fina blommor. Jag tog ett kort och tänkte att jag kanske kan komma tillbaka dit lite då och då och ta kort på den tills den är helt utslagen.

#vår

Just nu håller vi på att tömma ett dödsbo, för bostaden är såld och om 1 ½ månad ska en annan person flytta in. Det finns massor av grejor såklart för det är mycket man samlar på sig under ett helt liv. Jag har några spännande grejor som jag vill visa er. Kanske några av dom äldre läsarna känner igen detta, själv har jag aldrig sett det förut.

Gengaständstickor, antar att det var dessa man tände gengasaggregaten på bilarna med under Andra Världskriget?

En väldigt liten psalmbok (mindre än en vanlig fickkalender) som någon fått som konfirmationsgåva i slutet av 40-talet.

Vi har också hittat gamla ransoneringskort på både mat och sprit från Andra Världskriget och en del konstiga mojänger som vi inte vet vad det är. Ikväll blir det också en liten hutt, för det fanns också ganska många småflaskor med likör.

Skål!

#gengaständstickor #häftigagrejor

Under dom senaste dagarna har jag skrivit på en artikel om El Camino som min kyrka bett mig skriva. Jag valde att fokusera på den första tiden som sedan satte sin prägel på hela min vandring.
Så här blev artikeln:

I mitten på september påbörjade jag en fyrtiotre dagar och åttio mil lång pilgrimsvandring på El Camino Frances, vilket skulle ge mig en oerhörd livskunskap. En trettioårig dröm realiserades när jag tog de första stapplande stegen från Saint-Jean-Pied-de-Port, på den franska sidan av Pyrenéerna, mot Santiago de Compostela nära Atlantkusten i Spanien.

Starten i Saint-Jean-Pied-de-Port

För att klara utmaningen fokuserade jag från början bara på ett delmål i taget. Mitt första delmål, som också var det svåraste, var att ta mig över Pyrenéerna till klostret Roncevalles på den spanska sidan. Jag visste att det skulle bli en väldigt brant stigning under den senare delen av den etappen. För att klara av utmaningen var jag tvungen att lyssna på min kropp och dess signaler och ta full hänsyn till dessa. I praktiken innebar det att jag tillät mig själv att stanna och vila så ofta jag behövde. Trots dålig kondition och ovana vid att bära en ryggsäck på tio kilo klarade jag utmaningen och anlände till klostret i Roncevalles där jag trevande försökte lära mig pilgrimens dagliga rutin: skaffa en sängplats, duscha, tvätta kläder, hitta något att äta och träffa nya vänner. Roncevalles är en spännande plats, här stannar alla pilgrimer som kommit från Saint-Jean-Pied-de-Port och redan vid pilgrimsmåltiden samma kväll lärde jag känna människor från alla möjliga länder i världen. Denna dag var jag lyckligt ovetande om att även nästa dag skulle bli en stor utmaning.

Äntligen över Pyrenéerna    

Påföljande dag upptäckte jag att jag bara hade ungefär elva euro kvar i kontanter och det skulle inte vara tillräckligt för både mat och boende för ytterligare ett dygn. Kontanter är en nödvändighet, för i det här området går det sällan att betala med kreditkort. Man behöver hela tiden ha koll på var nästa uttagsautomat finns och tillräckligt med kontanter för att klara sig dit. Jag kände mig rejält orolig, men bestämde mig för att diskutera problemet med en av volontärerna som arbetade i klostret och jag fick ett lugnande besked. Uttagsautomater fanns i en by jag skulle passera redan under morgonen och jag kunde släppa mina oroliga tankar och påbörja min vandring.

En karta med höjdskillnader visade en mycket enkel vandring med lite bekvämt nedförslut mot Pamplona, men oj vad jag bedrog mig. Istället var det många sega backar upp och ner på berg och framåt eftermiddagen var jag helt slut och försökte hitta en sängplats i en liten by. Tyvärr var jag inte ensam om att vara trött, byns enda härbärge var redan fullbokad. Alltså återstod bara alternativet att fortsätta till Zubiri, en vandring på ytterligare femton km över ett högt bergsområde med en lång och brant klättring upp och sedan ner på en stig med en massa rullande stenar. När jag äntligen tagit mig upp på bergsryggen tyckte jag att det var väldigt skönt att gå där. Omgiven av en tallskog såg jag ut över en vacker dalgång nedanför berget. När jag gick där och tittade på den fantastiska utsikten bar det sig inte bättre än att jag råkade trampa fel i en lergrop och jag stöp i backen. Jag hade inte sett till någon person de senaste fyrtiofem minuterna och tänkte att jag var ensam om att fortfarande befinna mig uppe på bergshöjden. Jag tänkte ”Gud, nu måste du verkligen hjälpa mig! Här ligger jag ensam, övergiven och skadad mitt ute i ingenstans.” Jag hann bara tänka tanken innan fyra amerikanska män dök upp på stigen, de hjälpte mig upp och plåstrade om mina sår och förhörde sig om att jag var okej.

Sent på eftermiddagen kom jag äntligen ner till Zubiri uttröttad och blåslagen, då var det dags för nästa motgång. Människor jag mötte sade att det skulle vara svårt att hitta en sängplats, de flesta härbärgena var redan fullbokade. Lyckligtvis fanns en turistbyrå i byn och jag begav mig dit för att få hjälp. Den unga killen som jobbade där ringde runt till det ena stället efter det andra och det var mycket riktigt fullt, jag kände återigen paniken komma. Skulle jag bli tvungen att tillbringa natten utomhus? I ett sista desperat försök frågade jag om det kunde finnas sängplats i nästa by och om det skulle vara möjligt att ta en taxi dit. Killen ringde ett samtal och fick napp, det fanns en säng till mig där. Taxi var mer problematiskt, närmaste taxistation fanns i Pamplona och det skulle ta ungefär en timme för taxin att köra till Zubiri. Efter bara några minuter sade killen till min förvåning att taxin just anlänt och väntade utanför. Taxichauffören berättade sedan för mig att han varit och lämnat några kunder i Roncesvalles och precis då han på hemvägen passerade Zubiri blev han uppringd och tillfrågad om han kunde hämta mig där. Efter den här märkliga dagen när jag hamnade i det ena problemet efter det andra och såg hur allting bara löste sig på mirakulösa sätt, började jag tänka att jag inte behövde vara så orolig. Gud höll ett vakande öga på mig och skickade hjälpsamma människor då behov fanns. Detta bekräftades sedan gång på gång under denna vandring, det stärkte min tillit till att Gud alltid finns där för mig och det blev min viktigaste lärdom under denna vandring.

Den lilla byn Hontanas på Mesetan

Med tiden byttes bergen ut mot böljande kullar och platta fält. Jag hade kommit till Mesetan, den platta högplatån, som bjöd på de mest andliga upplevelserna under hela pilgrimsvandringen. Jag tänker då på församlingsborna i den lilla bykyrkan i Hontanas, de vänliga benediktinernunnorna i Carrión de los Condes och marist fäderna i Sahagún.

Pilgrimsmässa i Carrión de los Condes

Det var lätt att känna kärleken som strömmade ut från de alla, jag tänker ofta tillbaka på stunderna där. Vid Sahagún hade också halva vägen passerats, jag började räkna ner istället för upp och milen och dagarna flög iväg. Är jag i León om två dagar, jag passerade ju nyss Burgos? Efter storstaden León började återigen höga berg att dominera landskapet och vi vandrade på höjder som var ungefär 1500 meter över havet. Vi passerade Järnkorset, ett stort kors där man brukar lämna en sten. Den symboliserar en börda i livet som man nu är redo att lämna bakom sig. Det ösregnade ute och jag tänkte att det nog var meningen att jag skulle skåda inåt och rannsaka mig själv, snarare än att se ut över världen.

Pilgrim vid Järnkorset

Vid målet i Santiago de Compostela

Precis som Karin Boye skriver ”Den bästa dagen är en dag av törst”, så började jag verkligen uppskatta upptäckarglädjen, nyfikenheten, enkelheten, friheten och kamratskapen. Pilgrimsvandring är en vandring inåt i själen och samtidigt också utåt då man hela tiden möter nya människor att dela upplevelser och levnadshistorier med.

Vill du höra mer om min vandring och se fler bilder? Kolla då in min blogg:
http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se/kategori/308883-camino-de-santiago/sida-12/

#elcamino #vandring

Nedan följer en meditation om den sanna kärleken. Den är väldigt vacker och stark!

Meditation med Neelam Minocha, ”DIVINE UNION - Intimacy and Connection - Masculine and Feminine Unconditional Love”:

https://youtu.be/2QcoEnpMdsc

Kärlekskonst skapad av Banksy idag, SVT:
https://www.svt.se/kultur/alla-hjartans-dag-konst-av-banksy

Och så vill jag önska alla en fin Alla Hjärtans Dag!

#divineunion #unconditionallove

Idag på Valentin's Day pratas det vitt och brett om att vi ska visa vår käresta vår kärlek, men något som många av oss missar är att den viktigaste personen att lära oss älska är vi själva.

Först när man klarar av att älska sig själv med alla fel och brister, så börjar man förstå vad man behöver och vilka gränser som är sunda att ha mot andra människor. När man förstår sina egna behov så börjar man också förstå och respektera andra människors behov och då sprider sig kärlek som ringar på vattnet.

Så idag vill jag uppmana er att älska er själva lite extra, ta reda på vilka ni är, vad ni behöver och tala om för er själva att ni är fina och vackra precis som ni är!

Låt ert sanna jag lysa igenom, precis som i den här sången:

https://www.youtube.com/watch?v=la0-5QFLr14

Och här lite kloka och tankvärda ord....

https://www.youtube.com/watch?v=2HQVQgb_nvQ

Länk till tidigare inlägg om tvåsamhetskärlek:

Vackert och insiktsfullt om kärlek

#älskadigsjälv #kärlek