När jag var barn så brukade ibland filmen”Trollkarlen från Oz” visas på TV:n. Det är en spännande historia om Dorothy som sveps bort av en tornado och som hamnar i en fantasilandet Oz. Hon vill komma tillbaka hem igen och när hon får höra talas om trollkarlen i Smaragdstaden så tänker hon att han nog kan trolla henne hem igen. Medan hon letar efter honom träffar hon tre individer som sedan slår följe med henne: Ett lejon utan mod, en fågelskrämma utan hjärna och en plåtgubbe utan hjärta. Dom letar efter de egenskaper dom saknar och följer sedan med Dorothy för dom tänker att trollkarlen nog kan hjälpa dom också.

Längs vägen råkar dom ut för en massa saker t ex en elak häxa som dom måste vinna över, men det finns också snälla varelser. För att klara alla umbäranden så måste dom ta fram dom egenskaper dom behöver för att överleva och tillsammans går dom igenom den ena prövningen efter den andra. När dom slutligen kommer fram till Smaragdstaden upptäcker dom att trollkarlen inte alls kan trolla, han är en bedragare som bara fått alla andra att tro att han besitter mer krafter än alla andra, men egentligen är han en riktig fegis. Nu börjar dom också fundera över att dom faktiskt klarat alla utmaningar dom har ställts inför och kommer fram till att lejonet ju faktiskt visat att han har mod, att fågelskrämman kunde tänka och att plåtgubben visst kunde känna. En individs utsida visar sällan allt av det som finns på insidan och det är också ovanligt att vi själva känner till allt som finns där. Dorothy får slutligen chansen att återvända hem med hjälp av en luftballongflygare.

Precis som sensmoralen i den här historian så är det detsamma budskap som Jesus ger oss: Vi hoppas att andra ska ge oss styrka, mod, kärlek och svar på våra frågor och söker detta utanför oss. Egentligen behöver vi bara söka detta inom oss istället, vi har redan alla dessa egenskaper och förmågor men är bara inte så vana vid att använda dom. Om vi noggrant skådar vårt inre så kommer vi upptäcka och senare kunna återerövra dessa sidor hos oss själva och bli mer kompletta som människor!

#trollkarlenfrånoz #sökinomdig

Alla drabbas vi av motgångar ibland och jag är inte något undantag. I mitt liv har familjemedlemmar varit nära döden flera gånger och det har även jag en gång, jag har gått igenom svek, en uppslitande skilsmässa som barn, missbruk i familjen, separationer och en skilsmässa som vuxen, min arbetsplats har avvecklats, jag har varit ensamstående med två barn samtidigt som jag studerade på högskolan och vi skulle leva på CSN (vilket då i början av 2000-talet var mindre än 8 000 kr/månad), jag har blivit avstängd från A-kassan (också det samtidigt som jag var ensamstående med två barn att försörja).

Ibland har det inte varit kul att kliva upp ur sängen utan jag ville helst bara krypa ihop i fosterställning i sängen och stanna där, men sån tur var så hade jag mina barn att kämpa för så jag bet ihop och kämpade vidare även om livet var piss. Saker jag lärt mig på vägen är hur viktigt det är att kämpa på och inte ge upp, att försöka fokusera på det som fungerar i livet hur lite det än är och att välja att leta efter möjligheter istället för att bara se hinder. En positiv attityd hjälper till för att hitta möjligheter och för att behålla hoppet och orka kämpa vidare. Om man undviker att älta saker man inte kan förändra, utan istället accepterar läget såsom det faktiskt är, så får hjärnan ro att jobba effektivt med problemlösning och då hittar man till slut vägar ut. Många gånger så blir situationen efter en kris betydligt bättre än det var före. Ett exempel på det är att jag innan jag blev uppsagd från min arbetsplats jobbade på golvet inom en tillverkningsindustri, men efteråt pluggade jag till högskoleingenjör och fick jobb som verksamhetsutvecklare. Ja, ni fattar va? Förändring måste inte betyda hopplöshet, det kan betyda nya möjligheter och förbättring av livskvalitén. Alla dessa jobbiga situationer har först känts jobbiga och mörka, men sedan har det alltid ordnat sig när jag valt att byta fokus.

En gång har jag varit nära döden. En idiot tog strypgrepp runt min hals och jag såg hela livet flimra förbi och tänkte ”Var det så här mitt slut skulle bli?”. Sedan tänkte jag ”HELL NO!! Så lätt tänker jag inte ge upp mitt liv”. Sedan började jag rivas, bitas, slå tillbaka, skrika för att påkalla uppmärksamhet från andra och sparka vederbörande i skrevet precis där dom ömtåligare delarna sitter. Angriparen blev så överrumplad av mitt motstånd att jag lyckades slita mig loss och springa därifrån. Jag är så tacksam för att jag reagerade som jag gjorde, jag antar att det var mitt Fight-and-Flight-system som drog igång för jag var just då helt känslokall och gick helt och hållet på autopilot. Vissa människor reagerar istället med att helt frysa, inte säga något och inte göra motstånd. Hade jag reagerat så istället hade jag kanske inte varit i livet idag?

Människor i min omgivning tror ibland att den styrka jag har idag beror på att jag alltid haft ett tryggt och oproblematiskt liv, men ingenting kan vara mer fel. Jag är ett maskrosbarn som levt ett problematiskt liv redan från barnsben, det är tack vare alla motgångar och svårigheter jag stött på under livet som jag blivit den starka och tåliga person jag nu är. Om jag råkar ut för svårigheter idag, så tänker jag inte längre ”Varför skulle detta drabba mig?”. Istället tänker jag ”Vad kan jag lära mig av den här erfarenheten?”.

Vem väljer DU att se dig själv som, när du råkar ut för motgångar? Som ETT OFFER för omständigheterna och andra människors godtycke ELLER som EN KAPABEL MÄNNISKA SOM SJÄLV STYR sitt liv?
Valet är ditt och ingen annans!

#mentalstyrka #offermentalitet #självförmåga