Idag har jag varit i kyrkan och visat bilder och berättat om min pilgrimsvandring tidigare i höstas. Det har varit lite pyssel med organisera och strukturera bilderna inför detta, men samtidigt var det bra för det behövde ändå göras. Det blir ju liksom lite rörigt att ha ca 1000 bilder i en mapp, men nu har jag istället skapat mappar för delar av sträckorna och även en mapp som innehåller ett bildspel som speglar vägen som helhet. Förutom att visa bilder och berätta så visade jag också en av videorna med en genett, detta spännande djur, och jag sjöng också pilgrimssången ”Ultreia”.

Många var nyfikna på pilgrimsvandringen eftersom dom tidigare hört talas om Camino Frances och en del hade tidigare pilgrimsvandrat själva eller planerar att göra det snart. Den mest andliga delen på vandringen tycker jag var på mesetan mellan storstäderna Burgos och León där vi mötte så otroligt gästfria och hängivna medmänniskor. All den värmen gör någonting viktigt med oss, berör på djupet, rör vid vår själ. Samtidigt var det den sträckan som var mest enahanda med bitvis raka, platta vägar där naturen inte var särskilt intressant. Ändå hade naturen någon slags inneboende skönhet som nu slår mig när jag tittar på bilderna igen.

Visst är ändå det här lanskapet rätt vackert på sitt alldeles egna sätt? Kargt och enkelt.

Benediktinernunnorna i Carrion de los Condes välsignar pilgrimer med handpåläggning och jag kände både kraften och kärleken som strömmade in från deras händer och in i mig.

Och en knytismåltid med bl a broder Daniel på härbärget i Sahagun. Här liksom också på många andra ställen fanns flera väldigt fina volontärer som jobbade ideelt och som ville ge tillbaka lite av det dom tidigare själva upplevt när dom gick på vägen.

#pilgrimsvandring