Idag har jag varit i kyrkan där jag bistod med lite sång. Efteråt hade vi kyrkkaffe där det dansades runt granen, var fiskdamm för barnen och därefter kakknytis. Jag har inte varit med i kyrkan så länge så jag är i ett stadie där jag fortfarande lär känna andra personer och bygga relationer och jag uppskattar gemenskapen som finns där.

Under promenaden hem passade jag på att ta bilder på juldekorationer som fortfarande finns kvar ute på stan. Jag antar att dom nu sjunger på sista versen för det här året?


Här lite snögubbar (det är den enda snön vi har här):

Och några fina ljuskronor:

En stor älg:

Och en svan:

Så till sist julgranen och hararna utanför mitt hus:

#ljusinstallationer

Härom veckan fick vi höra vilka ord som tillkommit i vårt språk under 2019. Ett av dom var ikigai, ett ord som jag totalt missat. Det verkar vara ett intressant ord som handlar om hur man kan få upplevelsen av att man lever ett meningsfullt liv med hjälp av balans och harmoni. Ordet kommer från Okinawa i Japan, där det inte är ovanligt att människor blir över 100 år gamla och jag tänker att om man trivs med sitt liv så är nog chansen större att bli gammal än om man har ett liv man vantrivs med. Så hur tänker dom då att man kan skapa ett sådant meningsfullt liv? Jo, det behövs fyra viktiga ingredienser: Passion, syfte, jobb och kall. För att komma fram till vad det betyder för just dig, så behöver du ställa dig fyra frågor: Vad älskar jag att göra? Vad är jag bra på? Vad kan jag få betalt för att göra? Vad behöver världen?

Här en bild som förklarar ikigai - Viktiga beståndsdelar och vad konsekvenserna blir då någon av beståndsdelarna fattas:

Jag tycker att dom två första frågarna är ganska enkla, medan att veta vad det bästa jag kan bistå världen med är svårare: Världen behöver väl lite allt möjligt, det finns massor med uppgifter som måste utföras av någon för att samhället ska fungera. Och vad kan jag få betalt för – där blir det ännu svårare. Jag är bra på massor av saker, men det mesta av det kommer jag sannolikt aldrig bli rik på.

Och så en aspekt till: Om man gör sin hobby till ett arbete, så är det kanske inte längre lika kul och lockande längre. Låt oss föreställa oss att du t ex gillar att skriva och så bestämmer du dig för att bli författare. Därefter måste du leverera en bok lite då och då, annars kan du inte betala dina räkningar. Skulle inte det ge vem som helst skrivkramp och svår olust? Det är väl inte särskilt lätt att vara kreativ på beställning?

Jag är inte direkt ett supergeni på något speciellt, men samtidigt är jag ganska bra på många olika saker. Drömtillvaron för mig skulle nog vara att jobba halvtid med något som känns meningsfullt och som ger mig en viss inkomst för att täcka mina utgifter. Övrig tid skulle jag vilja hålla på med en massa olika saker som jag känner passion och lust för: Terapeuta, hantverka, skriva, vara ute, meditera, hålla på med djur, sylta & safta osv. Ska jag tycka att mitt liv nästan jämt är kul, så behöver jag omväxling och kunna göra olika saker, så att jag upplever att jag varje dag upptäcker och lär mig nya saker och får nya intryck. Det behövs för att jag ska känna lust och kreativitet i min vardag.

Jag upplever det också som om det är lite svårt i Sverige, för vi har en så stark norm att man ska jobba 40 timmar i veckan på ett jobb. Om man bryter med det mönstret, fungerar inte sjukförsäkring, ev a-kassa eller pension som det ska. Våra system är fullständigt fyrkantiga och skapade för fyrkantiga människor, medan jag istället är en liten rund boll som inte passar in i facket! I min facktidning läste jag nyligen om en person som levde på två deltidsjobb och när hon blev sjuk fick hon dubbelt så många karensdagar som människor som bara har ett jobb. Båda arbetsgivarna gör avdrag för karensdagarna och det var helt korrekt enligt gällande regler. Och för varje jobb vi har så får vi en ny tjänstepension som ofta har en fast avgift som är densamma oavsett hur mycket eller lite inkomst den inbringat. Många små tjänstepensioner = många fasta avgifter att betala och detta urholkar snabbt vår pension och pensionsbolagen blir dom stora vinnarna istället för individen. Pensionssystemet gagnar dom som har ett fast heltidsjobb där dom jobbar under en lång tid av sitt liv, men många människors liv ser inte ut så. Det kan ibland vara frivilligt valt, men är också ofta ofrivilligt därför att otrygga anställningar blivit väldigt vanliga i Sverige under dom senaste 25 åren.

Borde inte våra samhällssystem vara anpassade för människorna som lever här istället för att människorna ska leva på det sätt som systemet tillåter? Ska systemen vara till för oss eller ska vi finnas till för systemen? Det kanske är dags att läsa en bok om ikigai och se om jag blir lite klokare på hur man löser livsmysteriet!

#samhällsrevolutionnu #ikigai

Tidiga beslut är något som terapeuter brukar prata om och dom är en reaktion på någon händelse som gjort ett stort intryck på oss. Precis som det låter är det något man bestämmer sig för, ofta som ung, och sedan håller fast vid under väldigt många år, ibland ett helt liv. Man är så fast i det här kontraktet med sig själv att man sällan eller aldrig utvärderar om det fortfarande är mestadels positivt eller negativt att fortsätta med det. Beslutet för med sig konsekvenser i ens liv, både goda och dåliga sådana. Ibland sker det medvetet och ibland omedvetet och det beror nog väldigt mycket på vilken ålder man är i då man fattar beslutet. Oftast kan vi inte minnas vad som hände innan vi blev ca 5 år, var vi äldre så kommer vi kanske ihåg den specifika händelsen och en ungefärlig tidpunkt då det fattades.

När jag var i yngre tonåren tog jag nog åtminstone två sådana. Den ena berodde på att jag hade bevittnat en väldigt ojämlik relation, där en person var väldigt beroende av den andra, och konsekvenserna av det sedan när relationen mellan dessa personer blev dålig. Min reaktion på det och mitt tidiga beslut var att ”Jag ska aldrig vara beroende av någon annan, jag ska aldrig behöva någon annan, jag ska alltid ta hand om mig själv”.

Konsekvenserna av det har varit både bra och dåliga. Till det goda hör att jag alltid varit väldigt självständig och jag har lärt mig att göra väldigt mycket på egen hand. Säkert har det också bidragit till ett högt självförtroende för jag vet att jag klarar saker bra på egen hand. Jag har aldrig behövt någon att klänga på, aldrig varit en hjälplös kvinna som behövt bli omhändertagen av en stor, stark och händig man. Men beslutet har också haft negativa konsekvenser för mig. Det har funnits en total blockering mot att be om hjälp, även om jag skulle behöva det vid något enstaka tillfälle och om någon erbjudit mig sin hjälp har jag nästan mekaniskt sagt ”Nej tack, det behövs inte. Det där klarar jag själv”.

Idag förstår jag att ensam inte alltid är starkast, ibland behöver vi våra medmänniskor och det gäller även mig. Som med mycket så behöver vi hitta en bra balans mellan självständighet och att kunna be om hjälp vid speciella tillfällen då det verkligen är motiverat. Detta var något jag tränade på flitigt under min pilgrimsvandring i höstas. Mot slutet av vandringen drog jag mig varken för att tacka nej till någon som erbjöd mig hjälp av någon sort eller för att själv be om hjälp om det behövdes. Jag hoppas den lärdomen nu är hos mig för att stanna!

Har du något tidigt beslut som du känner till eller någon livsregel du alltid följer utan att riktigt veta varför? Kanske tänker du återkommande ”Jag ska alltid……” eller ”Jag ska aldrig……” i någon speciell situation?

#tidigabeslut

Jag såg en dokumentär på SVT Play ”Jesus kvinnliga lärjungar” där dom frågade sig var kvinnorna i bibeln och runt Jesus tagit vägen. Det här är något jag också frågat mig och som bidragit till att det varit omöjligt att närma mig en patriarkal Gud som tycks ha glömt bort halva jordens befolkning. Det var först när jag mötte Gud för några år sedan som jag insåg att det inte är Gud som glömt bort oss, utan människor som haft till uppgift att föra historien vidare som valt att förtiga existensen av kvinnorna i kristendomens historia.

Kvinnorna i dokumentären beger sig till Israel för att undersöka saken vidare och först undersöker dom Maria Magdala. Hon fick inte sitt namn från någon man i sin familj, vilket var det brukliga på den tiden. Det antyder att hon var en ovanligt självständig kvinna och det står ingenting i Bibeln om att hon skulle ha varit en prostituerad, så som det senare har påståtts. Förmodligen har detta påstående kommit från människor som ansåg det opassande att kvinnor umgicks med män. Magdala har sagts vara en by och det finns många byar med det namnet i Israel och ingen verkar veta vilken av dom hon i så fall kom ifrån. Ordet magdala betyder också torn på arameiska. Jesus brukade ge sina lärjungar olika smeknamn som stämde med deras personligheter t ex kallade han Petrus för ”Klippan”. Om Jesus kallade henne ”Maria Tornet” kan det betyda att hon var en person som människor såg upp till, en stor ledartyp, en som visade vägen för andra personer.

Sedan undersökte dom Johanna som sannolikt kom från en societetsfamilj närstående till Herodes Antipas. Hon anslöt sig till Jesus efter att ha blivit helad av honom och hon var en viktig finansiär för gruppen av lärjungar, vilket det finns ett citat om från bibeln. I hennes familj och umgänge måste det ha blivit en stor social skandal, för Herodes såg Jesus som en av sina viktigaste fiender, någon som utmanade hans makt och hon bytte sitt liv som societetsdam mot ett liv som kringvandrande predikant.

Därefter besökte dom en gammal kyrka från några hundra år efter Jesus födelse där dom tittade på inskriptioner som handlar om Salome. Människor vädjar om hennes hjälp att hela anhöriga, vilket tyder på att hon var en viktig helare som många av dåtidens människor tillbad.

Nästa stopp blir i katakomberna under Neapel där det finns många kristna gravar. Där har man nyligen också hittat en gammal målning från 400-talet av Cerula, en kvinnlig biskop. Endast biskopar porträtterades på detta sätt, med evangelierna runt omkring sig och med eldtungor som slår ut från evangelierna för att inspirera biskopen att hålla intressanta predikningar. På 500-talet skrev dåtidens påve ett brev till biskoparna i södra Italien och krävde att kvinnor inte längre skulle få uträtta den typen av sysslor och detta hörsammades sedan. Därefter var det inte längre möjligt för kvinnor att vara präster eller biskopar, något som sedan förblev så ända fram till 1900-talet.

Målningen av Cerula, en av biskoparna under tidig kristendom:

Och vad betyder dom här symbolerna? Är det en bokstav integrerad med korset eller en symbol till, t ex en skära? Tecknen under korset ser i alla fall ut som bokstäver. Någon som kan tyda detta?

Kvinnorna i dokumentären fortsätter sedan till Rom för att prata med en religionshistoriker och dom började med att titta på bilder av stensarkofager. På gamla stensarkofager hade kvinnliga lärjungar samma storlek och betydelse som sina manliga kollegor, men senare togs kvinnorna bort från konsten, bara män fanns kvar och så en väldigt underdånig och beslöjad Maria som var tydligt underlägsen männen. Även i konst föreställande dom evangeliska berättelserna där kvinnorna hade en stor roll, finns dom senare inte alls med, dom hade blivit helt bortcensurerade. Med Konstantin I, som var en romersk kejsare på 300-talet, infördes en militärisk kristendom där det handlade om att ena med hjälp av våld och kvinnor blev då underställda männen. Man förstorade då männens betydelse i evangelierna och förminskade kvinnornas.

I en av dom äldsta biblarna som är skriven på grekiska står det att lärjungarna, två och två,  gav sig ut i världen för att predika och hela människor. Samma uttryck ”två och två” återfinns också i berättelsen om Noaks Ark där djuren går på båten två och två, dvs en hane och en hona av varje djurart. Det verkar alltså som om det fanns lika många kvinnliga lärjungar som manliga i sällskapet runt Jesus och att Jesus behandlade dom alla på ett likvärdigt sätt. Troligtvis var kvinnorna också helt nödvändiga, för på den här tiden ansågs det mycket olämpligt att karlar uppehöll sig runt kvinnor som dom inte var närmare släkt med. Alltså var det sannolikt så att männen samlade män som dom predikade för, medan kvinnorna samlade kvinnor som dom predikade för.

#lärjungarna #kristendomshistoria #jesuskvinnligalärjungar

En spirituell ledare som jag ser upp till väldigt mycket är Thich Nhat Hanh, en zenbuddistisk munk. Han är en sådan person som utstrålar väldigt mycket kärlek, ödmjukhet, vänlighet och ärlighet. Han har skrivit många böcker och förekommer på många videofilmer, där han ger råd om hur man kan förhålla sig till olika problem som kan uppstå i ens liv.

I nedanstående video får han också frågor om Buddha och Jesus och delar med sig av fyra mantran man kan använda sig av:

• Darling, I’m here for you
• Darling, I know you are truly there
• Darling, I know you suffer, that’s why I’m here for you (när man vet att den andra lider)
• Darling, I suffer, I’m trying my best to practise, please help me (när man lider och upplever det som om lidandet orsakats av någon annan, fungerar allra bäst då man säger det till den man tror har orsakat lidandet)

En kommentar till det sista mantrat:
Vi projicerar ofta saker på andra människor och kan t ex misstolka det andra människor säger och gör och tro att den andra hade onda avsikter med det utan att så var fallet. Genom att tala om att vi uppfattat det så, kan eventuella missförstånd klaras ut istället för att skada vår relation i åratals framåt.

Här Thich Nhat Hanh i en intervju med Oprah Winfrey:

https://www.youtube.com/watch?v=NJ9UtuWfs3U

#thichnhathanh #förebild

Jag har fått en nyårshälsning från min kanadensiska Camino-vän Rosemary. Hon och hennes man Jim funderar på att återvända till Caminon detta år, antingen för att gå samma sträcka eller kanske någon annan. Förra året tog dom sig ungefär halva vägen, tiden fram till deras bokade hemresa räckte inte för hela vägen. Hon läser Paulo Coelhos bok Pilgrimsresan och säger att den ger henne flashbacks av minnesbilder från vandringen.

Jag läste också den boken innan jag gick på min vandring, men blev mest irriterad på den. Coelho framställer det som om just han tillhör en liten exklusiv skara invigda som har förmågan att förstå vad det stora mysteriet handlar om. Till exempel pratar han om att en människa måste ha en rustning och ett svärd. Varför inte bara tala klarspråk så att folk kan förstå vad han menar, dvs att vi behöver ha en god självkänsla (rustningen) som skydd och kommunicera och bete oss på ett bra sätt (svärdet) så att vi inte skadar andra eller tillåter andra att skada oss? Om man nu ska skriva böcker om medvetenhet, så är det väl bra att skriva så att folk förstår vad det är de behöver bli medvetna om? Men kanske vill han inte det för då behöver ju inte människor läsa mer än en bok av honom och vad ska han då leva av?

Människor som har en hög medvetandegrad t ex gurus brukar ödmjukt och osjälviskt använda sin kunskap till att leda och lära andra, utan att för den skull framhäva sig själva, medan Coelho gör precis tvärtom. Det får mig att undra om han inte har ett väldigt stort ego och det tyder i så fall inte på någon särskilt hög medvetandegrad. Om det är något man ska ge Coelho credit för så är det väl att han har lyckats skapa ett enormt stort intresse för personlig utveckling. Min uppfattning om Caminon är att den är givande för dom flesta. På vilket sätt beror nog på var man befinner sig i sin personlighetsutveckling, vi är alla fullständigt unika och vad vi kan ta till oss beror på vår mognadsgrad.

Åter till Rosemay och Jim…….Jim har tidigare i sitt liv varit professionell violinist och han komponerar fortfarande klassisk musik (numer ägnar han sig mest åt författande). Till hösten planerar han att göra en liten turné med stycken som han komponerat.

#elcamino #coelho

Just nu håller jag på med att försöka lära mig några sångtexter, för på söndag ska jag bistå med lite sång i min kyrka och imorgon ska jag träna med Sam som ska spela.

Den ena sången är ”Gläns över sjö och strand” som jag är uppväxt med, så den blir nog inget problem med förutom att jag ibland blandar ihop när det ska vara österland och västerland. Den andra sången är ny för mig så jag behöver verkligen plugga på texten. Det är ”Himlen i min famn” som bland annat spelats in av Carola. Det är en enkel men vacker sång som handlar om det nyfödda Jesusbarnet. Lite citat ur texten:

”Giv att dina dagar får bli till andras glädje,
Giv att alla möter dig med kärlek mild och god.
Aldrig ska jag glömma de ord som jag fick höra,
Vad som än oss händer vill de ge oss kraft och mod.”

Vad som än oss händer så är vi alltid beskyddade av Gud och om vi lär oss att lita på det, ger det oss en otrolig inre trygghet och ett inre lugn. Ett annat citat från samma låt:

”Är du jordens dolda skatt?”

Jag tänker att det inte bara var Jesus som var jordens dolda skatt, det är vi allihop! Vi har alla så många fler förmågor än vad vi själva tror att vi har men väldigt ofta förminskar vi oss själva genom att jämföra oss med andra, eller genom att säga till oss själva att vi inte är tillräckligt bra. Vi behöver sluta med det och våga använda oss av den kraft som har givits oss!

Här låten i sin helhet, Carola med ”Himlen i min famn”:

https://www.youtube.com/watch?v=_4I9S6PgN_I

#kärlek #kraft #mod