Alla inlägg under januari 2020

Av Amisa - 10 januari 2020 11:32

Det nya året har nu kommit igång och nu är det dags att sjösätta en del av mina planer för det här året, för jag vill ju inte dö nyfiken.


Det första jag har gjort är att boka in mig på en ”Familjekonstellation” i Stockholm i slutet på januari och jag har även bokat boende och tågbiljetter. ”Familjekonstellation” är som en dramaövning där man fejkar en persons familj. Jag antar att man får reda på lite om personen man ska gestalta, typ ålder, personlighetsdrag osv. Övningen är till för att undersöka hur familjedynamiken i en familj sett ut. Jag ska delta som representant och alltså spela någon, vid ett senare tillfälle kan man få sin familj gestaltad om man vill det men första gången är man alltid representant. Jag har hört väldigt positiva saker om det här från människor som testat det och nu är det äntligen dags för mig att prova det.



 

https://youtu.be/BVnb0P1Xans



Det andra jag har gjort är att ta lite kontakt med en gruppledare för ”Livsstegen” i en stad nära mig: Kursen sätter igång i mitten på februari och jag har frågat en kompis från kyrkan om hon skulle vilja göra detta med mig, vilket hon nu funderar på en stund. Annars har jag också ett namn på en person i en närbelägen stad som redan gått ”Livsstegen” och som också söker efter någon att göra det tillsammans med. ”Livsstegen” är alltså en kurs inom 12-stegsprogrammet och den vänder sig till ”normalstörda” människor som känner att dom har något som skaver i själen, behöver några som lyssnar på dom och som vill jobba med sin personliga utveckling på ett strukturerat sätt.


Jag tror att det närmsta halvåret kommer att bli väldigt spännande!



 


#familjekonstellationer #livsstegen

Av Amisa - 9 januari 2020 20:18

På SVT kunde man igår läsa att Prins Harry och Meghan Markle bestämt sig för att backa från sin offentliga roll med målet att inom kort bli ekonomiskt oberoende och kunna ha en friare koppling till det engelska kungahuset. Det händer efter att medier under flera år attackerat och kritiserat Meghan på ett väldigt ojuste sätt och till viss del beror det antagligen på att hon inte anses vara tillräckligt fin för att vara gift med en prins. Prins Harry säger att den situationen som är nu med Meghan, är en upprepning av vad som hände med Prinsessan Diana som jagades av media på ett helt sjukt sätt ända tills hon förolyckades. Dom har fått nog av det och vill nu frigöra sig från kungahuset och slippa offentligheten ljus.



 



Jag blir väldigt glad av att höra denna nyhet. Vad bra att dom sätter ner foten och säger ifrån! Det måste krävas väldigt mycket mod för att stå emot trycket på att uppfylla sin plikt och istället göra det som är bra för dom själva. Jag blir så glad för att Prins Harry väljer sin familjs lycka och välgång, istället för plikten, makten och rikedomen. Jag blir också glad för att Prins Harry verkar vara en sympatisk person med hjärtat på det rätta stället till skillnad från hans stela pappa.


Jag tycker rent allmänt att monarkin är något väldigt förlegat och mossigt som borde avskaffas! Hur kan det fortfarande år 2020 vara så att man ärver ett arbete från sina föräldrar? Och när jag säger det så handlar det inte om att jag är avundsjuk på deras ställning, utan att jag dels tycker att det är väldigt odemokratiskt och framför allt helt avskyvärt för dom individerna att födas in till ett liv av en massa borden och måsten, att inte få vara fri. Jag kan inte ens föreställa mig hur vidrigt det skulle vara att inte själv få bestämma fullt ut över sitt liv, utan ha en hel nation och lite till, som har förväntningar på vad man ska göra och som hela tiden kräver att få inblick i det mesta som händer i familjen. Jag tycker att dom gör exakt rätt val och tror att deras liv kommer att bli mycket bättre från och med nu!


#avskaffamonarkinnu

Av Amisa - 9 januari 2020 16:15

Jag vet att jag är tjatig men vikten av mindfulness och meditation kan inte nog poängteras. På senare tid har mindfulness gjort sitt intåg i skolan och förskolan. Lärare rapporterar att barnen blir lugnare, får lättare att fokusera, det uppstår färre konflikter, barnen får bättre sömn och följer med bättre i undervisningen. Dom barn som har koncentrationsproblem är dom som får allra störst positiv effekt. Detsamma gäller naturligtvis också för vuxna som praktiserar detta. Jag är övertygad om att vi behöver detta för vi lever i en väldigt stressig värld där vi ständigt bombarderas av en massa intryck och ibland behöver vi stänga av surret för att höra vårt inre och hitta vårt lugn igen. När man börjar använda sig av meditation eller mindfulness så lär man sig snabbt att det är en stund man längtar till och något man behöver i sitt dagliga liv. Idag kan jag inte alls vara utan det, då skulle jag gå vilse i mitt liv.



SVT-inslag om Mindfulness i skolan:
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/med-mindfulness-pa-schemat



Igår hade jag en diskussion med en person som sa att hans fru var så väldigt orolig hela tiden. Jag föreslog då mindfulness eller meditation för att hitta lugnet, varpå vederbörande sa att det aldrig skulle kunna gå för hon kan absolut inte sitta still. Nej, det är ju just därför hon är så orolig! Om hon vågar vara med sig själv, sina jobbiga känslor och sin oroliga kropp så kommer känslan av oro att minska och hon kommer känna sig lugnare. Men om man redan från början intalar sig själv att det inte ens är värt att försöka eftersom man ändå kommer misslyckas, då kan man ju vara säker till 100% på att man kommer att misslyckas. Om man däremot bestämmer sig för att ha ett positivt sinnelag och prova saker innan man bestämmer sig för om detta är något bra eller dåligt, då har man en stor chans att lyckas med det man företar sig. Våra förväntningar på vad vi tror om resultatet av våra handlingar styr i hög grad vårt beteende och om våra förväntningar är låga eller till och med negativa så kommer det att begränsa oss i vårt liv. Vi kommer då att sabotera möjligheterna för oss själva och detta är väl belagt inom psykologisk forskning!



Ja om ni inte tror mig, så kan ni ju läsa själva:

 



"Locus of control" är ett begrepp som handlar om huruvida vi tror att vi själva kan styra våra liv internt, eller om vi uppfattar det som om vårt liv styrs av andra, samhället eller några andra externa faktorer. Människor med en hög grad av intern "locus of control" känner sig kapabla att själva styra sitt liv och mår psykiskt bättre och hanterar lättare yttre problem, medan människor med hög grad av extern "locus of control" ofta känner sig hjälplösa (offerkoftan), inte känner ansvar för sina beslut och sitt agerande.


#mindfulness #levfullt #locusofcontrol

Av Amisa - 9 januari 2020 12:17

Här kommer årets sista jullåt från mig, sen siktar jag på våren!



The Pogues med "Fairytale Of New York":

https://youtu.be/j9jbdgZidu8


#jul #thepogues


Av Amisa - 9 januari 2020 11:30

Här kommer en dikt av poeten Tomas Tranströmer. Han var inte bara poet, utan också översättare och psykolog. Bland annat så arbetade han på Roxtuna kriminalvårdsanstalt och Arbetsmarknadsinstitutet.


Min tolkning av dikten Gläntan handlar om den oväntade friden som vi inte kan hitta förrän vi verkligen gått väldigt vilse i livet. Först måste vi hitta och förstå vad vårt innersta fundament består av, annars kommer vårt liv att fortsätta vara skört och sårbart. För att nå dit måste vi gräva i vårt innersta inre.




Här läser Tomas Tranströmer själv sin dikt:

https://youtu.be/lBPr3t-1GJg




Gläntan

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.
Gläntan är omsluten av en skog som kväver sig själv.
Svarta stammar med lavarnas askgrå skäggstubb.
De tätt sammanskruvade träden är döda ända upp i topparna
där några enstaka gröna kvistar vidrör ljuset.
Därunder: skugga som ruvar på skugga, kärret som växer.
Men på den öppna platsen är gräset underligt grönt och levande.
Här ligger stora stenar, liksom ordnade.
De måste vara grundstenarna i ett hus, jag kanske tar fel.
Vilka levde här? Ingen kan ge upplysning om det.
Namnen finns någonstans i ett arkiv som ingen öppnar
(det är bara arkiven som håller sig unga).
Den muntliga traditionen är död och därmed minnena.
Zigenarstammen minns men de skrivkunniga glömmer.
Anteckna och glöm.
Torpet sorlar av röster, det är världens centrum.
Men invånarna dör eller flyttar ut, krönikan upphör.
Det står öde i många år. Och torpet blir en sfinx.
Till slut är allt borta utom grundstenarna.
På något sätt har jag varit här förut, men måste gå nu.
Jag dyker in bland snåren.
Det går bara att tränga sig igenom med ett steg framåt och två åt sidan,
som en schackspringare.
Så småningom glesnar det och ljusnar. Stegen blir längre.
En gångstig smyger sig fram till mig.
Jag är tillbaka i kommunikationsnätet.
På den nynnande kraftledningsstolpen sitter en skalbagge i solen.
Under de glänsande sköldarna ligger flygvingarna hopvecklade
lika sinnrikt som en fallskärm packad av en expert.

 


Man kan ana att någon som skrivit något så djupsinnigt nog själv har erfarenheten av att ha gått vilse i livet. För många använder olika typer av uttrycksformer som text, musik eller konst för att ge uttryck för känslor som gnager på själen. Det skulle vara intressant att ta del av vad det i så fall handlade om. Kanske har han skrivit någon självbiografisk text där man får veta mer?



#dikt #tranströmer #vilse

Av Amisa - 8 januari 2020 11:30

Någon ställde frågan ”Varför ska man tro?” och jag uppfattar det som om vederbörande undrar ”Vad ska det tjäna till?”, så här kommer mitt svar på det.


Mitt väldigt enkla svar är i första hand – FÖR DIN EGEN SKULL! Och i andra hand – För vår skull!
Det var inte så lätt att hitta Gud, för jag hade inte förståndet att bjuda in honom i mitt liv förrän jag var 54 år och Gud kommer aldrig oinbjuden, han tränger sig aldrig på någon. Men sedan jag släppte in honom i mitt liv så känner jag alltid att det är någon som finns där för mig i både glada och jobbiga stunder, han ser mig, lyssnar på mig, tröstar mig och förlåter mig när jag ber om ursäkt och tar gärna emot min tacksamhet. Jag känner mig aldrig mer ledsen och övergiven, så som det ibland hänt att jag gjort tidigare i livet.


 


Enkelt uttryckt kan man säga att han nu bär mig genom livet och jag vill aldrig mer vara utan det stödet.


 


Han hjälper mig att upptäcka mina själsliga sår och vägleder mig mot en läkning av min själ och jag bara följer med eftersom jag nu förstår att han är den som vet vad som är bäst för mig. Han förstår mig och mina svårigheter bättre än vad jag själv förstår dom och han vet hur min livsplan ser ut, så jag har frivilligt lämnat över kontrollen till honom.


 


Han vägleder mig till att träffa andra människor som vill mig väl och är bra för mig och till händelser som gör mig till en klokare och mer ödmjuk person. Så glad, harmonisk och balanserad som jag är nu, har jag aldrig varit tidigare i mitt liv.


Så om du vill må bra: GÅ MED GUD! Du har allt att vinna och inget att förlora.


Om du själv lyckas må så bra, så kommer du upptäcka att du får ett behov av att dela med dig av det goda till andra, för allt annat skulle kännas själviskt. Så i andra hand ska du välja det för vår gemensammas skull. Tillsammans är vi starkare och mer kraftfulla och vi kan engagera oss i samhällsfrågor, miljöfrågor och mycket annat som gagnar alla som lever här i Sverige eller på den här planeten. Tillsammans kan vi göra världen till en bättre plats för alla att leva på!


#gåmedgud #tro

Av Amisa - 7 januari 2020 16:15

Mitt liv har kantats av ett antal katter. Det är framför allt två som jag minns starkare än dom andra, den första är Putte och den andra är Tessy.


Putte kom till min familj när jag var ca åtta år och han var en hittekatt en granne hittat och som min mamma förbarmade sig över. Han hade blivit illa behandlad och var därför lite oberäknelig i humöret. Ena stunden ville han gärna bli klappad, men i nästa stund kunde han bli irriterad och rivas. Det gjorde inte så mycket, jag älskade den katten i alla fall och hade överseende med hans humör. Jag blev expert på att läsa av hans signaler, så när han lite irriterat började snärta med svansen visste jag att det var dags att sluta klappa honom innan han fick nog. Så här efteråt så tänker jag att han lärde mig vad villkorslös kärlek var: jag lärde mig älska honom med dom fel och brister han hade och jag lärde mig att förstå och acceptera var hans gränser gick. Jag tror han älskade mig tillbaka för han gick ofta och rantade efter mig, ville gärna ligga i mitt knä och sov alltid i min säng.



Putte, som trots sitt namn var en rejält stor katt.

 


Putte på grönbete

 


Katten hälsar på i lektältet



Och här ser han något intressant på TV:n

 


Sen är det ju lite skönt att vila också.

 


Och här tillsammans med vårt dagbarn. Märkligt att han fann sig i den här behandlingen, men han var försiktigare med barn.



Här har han hittat en bra liggplats.

 



Den andra katten var Tessy och hon var en väldigt speciell liten kattfröken som kom till min familj när mina barn var små och allra mest sams var hon med min dotter och mig. Hon var en kär familjemedlem och trots att hon var liten till storleken så bodde det en tiger i henne. Hon var kavat och kunde komma hem med sorkar som var ca halva hennes storlek och väldigt argsinta. Dessutom var hon fantastiskt klok: hon öppnade dörrar genom att hoppa på handtaget, väckte mig genom att jama väldigt högt tidigt på morgonen när hon ville komma in efter nattens råttjakt och när hon inte lyckades med det så hoppade hon mot fönsterblecket på fönstret där jag sov för att väcka mig, glodde på mig och jamade så högt att hon kunde väcka döda. Hon förstod var jag befann mig, även när hon inte såg mig och att hon kände igen rätt fönster både inifrån huset och utifrån. Hemma i stan hade hon också en del hyss för sig: hon hoppade upp på gardinstången och gick balansgång där (jag hade undrat hur en reva i gardinen plötsligt uppstått) och hon jagade fransarna på vardagsrumslampan (ja, även där blev det en reva), men även en liten katt måste väl få roa sig ibland? Och när vi gick på promenader på landet, så gick hon bredvid oss nästan som en hund och i nästa stund smög hon på oss i skogen, för att sedan göra ett plötsligt utfall efter oss och studsa förbi i en hiskelig fart. Hon visste också exakt hur lång en helg är, så på söndag morgon försvann hon alltid och väldigt många gånger höll hon sig sedan borta resten av dagen och jag fick åka tillbaka dagen efter och hämta henne. Då var hon hungrig och trött och lät sig snällt fångas in. Tyvärr gick hon bort alldeles för tidigt och i väldigt många år kände jag skuld för att jag bidragit till hennes död. Det hände just en sådan söndag när vi snart skulle åka hem från landet. Aprilsolen sken och fåglarna kvittrade och det var ovanligt varmt, ca 20 grader. Tessy hade som vanligt hållit sig undan sedan dagen innan, så när jag fick syn på henne nere på gärdet på andra sidan vägen, så tänkte jag lite slugt att om hon går in och äter så kan jag passa på att stänga in henne i huset så hon inte försvinner igen. Jag ropade på henne och hon satte lyckligt av i galopp mot mig och ingen av oss såg bilen som kom på den kurviga vägen som var mitt emellan oss. Efteråt kände jag så mycket skuld för att jag varit så dum att jag ropade på henne när hon var på fel sida av vägen, jag borde ju ha tänkt att det kunde vara farligt. Katten hade vanligtvis trafikvett och brukade se sig för innan hon gick över vägen, men den här gången sprang hon bara rakt ut för hon hade bråttom till mig. Hon var lika glad att se mig, som jag var åt att se henne. Det tog mig tjugo år att komma igenom sorgen och skuldkänslan över att ha orsakat hennes död. Efter tjugo år skulle jag besöka en healer av en annan orsak och hon frågade mig om jag hade en katt eller hade haft en katt, för hon såg en katt som trampade runt på min mage och som ville lugna och trösta mig. Till saken hör också att dagarna innan jag träffade healern så hade jag flera gånger drömt om Tessy, om hennes död och om skulden jag kände. Efteråt bröt jag ihop fullständigt och satt och grät i flera veckor, men det gjorde faktiskt susen för den här gången kom jag igenom min sorg och skuldkänsla.



Tessy, när hon var nykomling i vår familj.

 


Julgranen åkte omkull var och varannan dag denna jul, för Tessy gillade att jaga julgranskulor. Till slut fäste jag julgranstoppen så att granen inte kunde vältas och glaskulorna byttes ut mot hållbara saker av trä och halm.

 


Ett panterhopp ut ur tvättkorgen.

 


Här hälsar hon på barnen i lektältet.

 


Här gottar hon sig ovanpå diskbänken som blev varm när jag körde diskmaskinen, det var en favoritplats under kalla höst- och vinterdagar.

 



Jag är tacksam för dom fina katter som funnits i mitt liv och tänker att vi har mycket att lära av dom. Katter har ett så tydligt kroppsspråk och visar vad dom vill. Dom kommer och buffar på oss eller parkerar mitt i tidningen när dom vill bli klappade. ”Här är jag! Jag kräver din uppmärksamhet, för jag vill ha den nu med det samma!”. Katter är experter på att vara ”här och nu” och måste ha varit zen-mästare i sitt förra liv. Och när dom jamar så har dom helt olika tonlägen beroende av vad dom vill: Ibland låter det som ett glatt ”Hej, här är jag! Jag vill bli klappad.” och ibland uppfodrande som ”Jag är hungrig, ge mig mat!”. Katter kräver också integritet, gillar dom inte ditt sällskap eller det sättet du behandlar den på, så kommer den gå åt ett annat håll.


Tänk om vi människor skulle vara lika tydliga när vi kommunicerade! Vi inbillar oss ofta att folk ska läsa våra tankar och förstå vad vi vill eller menar, trots att vi inte säger det rakt ut. Därför orsakar vi ofta missförstånd med varandra när vi inte talar klarspråk, utan istället gissar oss till vad andra tycker och tänker. Tänk om vi istället kunde vara lite mer kattlika?


#katt

Av Amisa - 6 januari 2020 13:30

Jag brukar ofta titta in i andras bloggar för jag är nyfiken på vad ni andra skriver om. En blogg som jag hittat nyligen och som ger mig mycket inspiration är Judis livsväg. Precis som jag så skriver hon en hel del om tro och om att kämpa med svårigheter. Igår så hittade jag den här texten från Romarbrevet som hon publicerade för ca ett år sedan och den gav mig en aha-upplevelse:


”Till de kristna i Rom kapitel 8, vers 16 - 18

Anden själv vittnar tillsammans med vår ande om att vi är Guds barn. Men är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet. Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår.”

 

Citat från bloggen Judis livsväg



Strax innan jag hittade den här texten hade jag skrivit en kommentar om att många inte hittar Gud förrän efter att dom hamnat i ett stort själsligt lidande. Det tycks göra oss redo för att kunna ta emot kärlek från Gud. Jesus tog på sig allt lidande för våra synder och när vi går igenom lidande så är det något som gör att vi bättre kan förstå och dela hans upplevelse av lidandet och det blir lättare för oss att möta honom. Om vi väljer att ta tillbaka vårt ansvar genom att fortsättningsvis leva ansvarsfullt och medvetet, så får vi sedan också dela det fina och vackra i livet med Gud och Jesus. Det är en väldigt vacker tanke och jag har aldrig tänkt på det så!


Jag tänker på långfredagen förra året, det var den första påsken i mitt liv som jag tillbringat i en kyrka. Jag kommer ihåg att prästen läste en text om när Jesus hänger på korset. Där säger Jesus "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?", jag blev så ledsen att jag började gråta för det var en så stark känsla som jag kände igen mig själv i, också jag har känt det som om jag varit övergiven av hela världen. Jag blev överrumplad av orden, för Jesus framställs oftast som en uber-människa, men vid den här händelsen visar han sig rädd, tvivlande och så mänsklig, precis som du och jag är ibland. Sån tur var så följdes denna sorgliga dag av påskdagen då vi istället fick höra det glada budskapet om hans återuppståndelse. Nu har jag ju aldrig återuppstått fysiskt men själsligt känner jag att jag haft den känslan när jag mötte Gud, så även denna känsla kunde jag lätt dela med Jesus, glädjen över att känna liv och livslust.



Här kommer också en fin låt från Judis blogg. Filadelfia Stockholm, ”Det går en väg mot framtiden”:


https://youtu.be/NkrXY6CF6S8


#tro #lidande #kärlek

Presentation

Omröstning

Tror du att elpriserna kommer återgå till det "normala" snart?
 Ja, nu är det ju sommar!
 Kanske?
 Nej, inte förrän kriget är slut!
 Nej!
 Nej, det här är det nya "normala"?

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Januari 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards