Alla inlägg under januari 2020

Av Amisa - 27 januari 2020 14:00

I helgen var jag i Stockholm och deltog i familjekonstellationer eller livets konstellationer som det också kallas för ibland, eftersom det inte alltid handlar om att gestalta en familj. Det blev till slut fyra olika konstellationer som vi utförde och två av dom handlade om familjer och två om hur personer upplevde att dom hindrade sig själva från att göra saker dom innerst inne ville göra (alltså typiskt ”jobba-med-sin-skugga-arbete”). Konstellationerna gick till så att ledaren för övningen först satt och pratade med klienten vars problem vi skulle gestalta, men utan att gå in alltför mycket på detaljer. Då det gällde familjer frågade hon om vad situationen som klienten ville synliggöra handlade om och vilka som ingått i familjen: föräldrar, ev styvföräldrar, syskon (hel-, halv- och adoptivsyskon), barn, mor- eller farföräldrar som var viktiga för gestaltningen. Också personer som försvunnit ur familjen visade sig ha en väldigt viktig roll att fylla, så dom fick också vara med. Sedan fick klienten utse vilka som skulle gestalta dom personer som behövdes för att utforska situationen. Som representant blev man tillfrågad om man ville vara den personen och man hade rätt att säga nej om det av någon anledning inte kändes bra. Förutom familjepersoner kunde också representanter utses för att representera någon känsla, något hinder osv. Ibland var den rollen ganska tydlig t ex rädsla, men ibland lite oklar t ex ett hinder som behövde utforskas för att få förståelse för vad det var. Gestalterna lever sig in i sin roll och följer sin intuition för hur dom vill placera sig och förhålla sig till dom andra. Ledaren för övningen ställer ibland frågor till gestalterna om hur dom känner sig, hur dom förhåller sig till dom andra, vad dom tänker osv. När man hör vad andra känner och tänker så förändras dynamiken i gruppen, helt plötsligt får man förståelse för någon man inte alls förstått förut. Så fortsätter övningen tills situationen känns mer acceptabel och gestalterna kommit närmare varandra. Vad det gällde gestalter om motsatser inom en person kan representanterna t ex vara den-inre-kritikern, mitt-sanna-jag, en jobbig känsla, en bra känsla, något som kan stärka personen osv.



 


En gestalt jag fick spela var en äldre mormor som mist sin mamma i tvåårsåldern och sedan fick växa upp på ett barnhem. Det har funnits stunder i mitt liv när jag känt mig övergiven, så det var lätt att gå in i den rollen och förstå att har man som liten blivit lämnad av den som har stått en som närmast så blir det senare svårt att knyta an till andra närstående. Även dom kan tänkas försvinna ur ens liv på något oväntat och oförklarligt sätt och lämna ytterligare ett hål i hjärtat. Den andra gestalten jag gjorde var en person i en publik och då kände jag en stor nyfikenhet och intresse för vad talaren skulle ha att förmedla till mig.


Jag tänker att konstellationer som verktyg var väldigt kraftfullt då det gällde att åskådliggöra ett familjesystem i flera generationer. Hur något som hänt flera generationer tidigare kan få återverkningar på den generationen som lever nu utan att dom förstår var detta kommer ifrån. Nackdelen med det här verktyget är att det kan behövas ganska många människor för att genomföra övningen, under våra konstellationer var vi femton personer och som mest var nog ca tio på golvet samtidigt. För att gestalta motsatser inom en person känner jag att det finns andra metoder som fungerar lika bra och som kräver betydligt mindre resurser, men för vissa klienter kan det säkert vara till hjälp att få se det så visuellt som det blir i en konstellation.


Att vi håller inne med vad vi tänker och känner skapar ett stort avstånd emellan oss som människor. Om vi istället kan bli så trygga att vi vågar avslöja för varandra vad vi känner och tänker så skulle så mycket missförstånd mellan oss och människor i vår omgivning kunna förhindras eller undanröjas. Det här är lättare sagt än gjort, för vi är uppfostrade till att vara diplomatiska i vår kontakt med andra och det fyller också en viktig uppgift i vårt samhälle. Jag tänker att ett klokt sätt att bete sig är att våga vara öppen och ärlig och kommunicera med hjälp av ”jag-budskap” (non-violent-communication, NVC) på ett sätt så att den andra inte känner sig påhoppad. Detta är något man behöver träna på om man ska bli bra på det och det är något jag hoppas att bli bättre på under dom närmaste åren.


#familjekonstellationer #öppenkommunikation

Av Amisa - 26 januari 2020 11:34

Walter Frankenstein är en jude som hade änglavakt och överlevde förintelsen. Det var nära att gå fel flera gånger men en gång lyckades han lura Gestapo-männen genom att använda sin list, en annan gång vädjade han till Gestapo-mannens samvete och släpptes fri. Gestapo-mannen sa ”Jag söker inte efter judar, jag söker desertörer” och så lät han Walter gå. Walter Frankenstein har efter kriget varit mycket aktiv med att besöka skolor för att berätta om händelser från förintelsen. Hans viktigaste budskap till ungdomarna är ”Tänk själv!”, följ  inte bara ledarna eller majoriteten hur dumma saker dom än hittar på.



 



Jag tänker att det förhållningssättet behöver man ha inom alla områden i samhället och i livet: politiskt, religiöst, klimatmässigt, gällande rättvisefrågor, förtryck, mobbing och hur vi behandlar andra människor. Vi är själva ytterst ansvariga för våra handlingar, inte statsministern, kommunfullmäktigens ordförande, biskopen, chefen, läraren, översittaren. Vi har alltid själva ett fritt val att följa det andra säger till oss att göra eller att istället följa vårt eget samvete.


Vi behöver alltid tänka själva och följa vårt samvete och ha civilkurage att gå emot majoriteten om vi ser att dom är på väg åt fel håll!


Se SVT:s inslag om Walter Frankenstein:

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/walter-frankenstein-gick-under-jord-overlevde-forintelsen


#förintelsen #tänksjälv #civilkurage

Av Amisa - 25 januari 2020 23:50

Apropå absolut ingenting, så slog plötsligt tanken på Törnrosa ner i mitt huvud. Att Törnrosas sömn kanske inte var en vanlig sömn, utan att det prinsen kanske räddade henne ifrån var hennes ”omedvetna tillstånd”, att hon inte förstod vad hon gjorde och varför. Kanske skakade han om henne så mycket med sin närvaro att hon inte kunde undgå att se hur saker och ting verkligen hängde ihop?



 



Sedan började jag fundera över vilka andra sagor HC Andersen skrivit och om dom var lika djupsinniga och jag kom genast på två till: Kejsarens nya kläder och Den fula askungen. Kejsarens nya kläder pratar ju om att vi vuxna är så rädda för att stå upp för det vi vet är sant istället för att bara följa med majoriteten, även när vi vet att dom har fel. Det lilla barnet däremot säger bara sanningen och struntar i hur det kommer tas emot av andra. Jag tänker att HC Andersen nog försökte uppmuntra oss alla att vara mer spontana och mer ärliga mot andra, utan att oroa oss för eventuella konsekvenser av det handlandet. I Den fula askungen försöker han lära oss att en varelses insida är viktigare än utsidan och när vi inser det så kommer vi också att tycka att varelsens utsida är vacker, som den unika individ den är.


Jag har aldrig läst något biografiskt om HC Andersen, men det skulle nog vara intressant att ta del av lite av hans liv för att få en insikt om vad som gjorde honom så klok.


Kanske undrar ni varifrån mina märkliga tankar kommer? För mig är det här en fullständig naturlig reaktion i min hjärna då jag ägnat mig åt någon typ av själsligt arbete. Idag har jag gjort familjekonstellationer ihop med 15 andra personer och det startar processer i mitt undermedvetna som gör att saker helt plötsligt bubblar upp till ytan och blir medvetna. Just det här var bara en intressant tanke, kanske inte så himla omvälvande, men det blir spännande att se vad mera som kommer dyka upp i tankar, meditationer och drömmar under dom närmaste veckorna.


#HCAndersen #medvetenhet

Av Amisa - 24 januari 2020 22:48

Idag är jag i Stockholm för att delta i familjekonstellationer. Idag var det bara en kortare information om vad det är och hur det går till, men imorgon ska vi göra tre olika familjer. Det ska bli spännande att se vad som händer då!

Vi testade en mindre uppställning idag och då blev det väldigt känslosamt för flera av dom inblandade.





Jag har också hunnit att promenera runt en del och bland annat sett folk som åker skridskor.



Såg också den här gamla moppen och en knallert. Kul med lite retro grejor!


#retro

Av Amisa - 23 januari 2020 21:01

Igår när jag skulle kolla lokala tygaffärer, så såg jag att en affär som är specialiserad på tyger och tillbehör för medeltidsdräkter har flyttrea. Det aktualiserade tankar jag haft tidigare på att eventuellt sy medeltids- eller fantasydräkter på beställning. Det skulle också kunna vara dräkter från andra tidsepoker till folk som gillar att lajva dvs spela levande rollspel. Jag älskar dräkthistoria, läste massa böcker om detta när jag var ung och gillar att kolla på gamla kläder på Nordiska museet. Som ung sydde jag också väldigt mycket: både moderna kläder på symaskin och folkdräkter som jag sydde för hand.



Här ett exempel på lajv:

https://youtu.be/caMnnSWio0o



Jag antar att många tycker det är kul att tillverka sina dräkter själva, men en del har kanske tummen mitt i handen och behöver hjälp med det?


Om du vet något om huruvida det finns någon efterfrågan på syhjälp och i så fall lämpliga forum för att få kontakt med t ex lajvare, så skriv gärna en kommentar!


#lajv #medeltidsdräkter #syhjälp

Av Amisa - 23 januari 2020 17:00

Något som hänt med mig under dom senaste åren är att jag blivit ”allergisk” mot att bli bedömd. Jag upptäckte att mitt behov av att alltid prestera på topp inte huvudsakligen varit till för min egen skull utan främst för att få bekräftelse. Jag insåg att det var ett sjukt beteende som ändå aldrig hade lett till den bekräftelse jag så gärna ville ha och trodde mig behöva. Samtidigt med den insikten växte också min ”allergi” mot att bli bedömd fram och numer sitter den i ryggraden. Det är i grunden något positivt som innebär att min självkänsla inte är beroende av andras uppfattning om mig eller av det jag presterar.


Jag kommer ihåg en händelse från Caminon, där en annan person kommenterade mig på ett sätt som säkert var tänkt att uppmuntra, men som jag kände snarare var en bedömning av mig som vandrare. Hen sa något liknande ”Kämpa på, det går bra för dig!”. Detta var inte något man brukade säga till medvandrare om dom inte själva drog upp ämnet. Min ögonblickliga impuls var att säga till vederbörande att jag inte ville ha hens värdering av hur bra jag klarar mig som vandrare, men sedan höll jag igen för jag tänkte att det säkert var väl menat även om jag inte tog emot det så.


Min ”allergi” har också ställt till det för mig när jag läst några högskolekurser där jag ska skriva uppsatser. Till skillnad mot en skrivning där det är väldigt lätt att vara objektiv då svaren på frågorna står i läroböckerna, så kan en uppsats bli mycket mer personlig. Redan valet av ämne är subjektivt och säger en hel del om mig som människa, för jag väljer ju ett ämne som känns viktigt och relevant för just mig. Sedan väljs även källorna, också det mycket subjektivt. Man ska välja böcker och artiklar av ansedda forskare som belyser ämnet ur olika synvinklar, men risken finns att ett stort fokus hamnar på sådant som bekräftar den uppfattning man själv har redan från början. Sedan ska en lärare bedöma mitt arbete och huruvida jag har valt relevanta källor och vridit och vänt på ämnet i tillräckligt hög grad. Läskigt, men samtidigt har jag ju själv valt att läsa dessa kurser trots att jag visste att jag skulle behöva skriva en uppsats och bli bedömd för den. Och som man brukar säga: ”Den som ger sig in i leken, får leken tåla!”. Och hur har det sedan gått på dessa kurser? Jo mycket bra faktiskt, så min olust har mest varit obefogad.



Hur skriver man en objektiv uppsats om "Medvetandet - den subjektiva vetenskapen"?

 


Jag hoppas att min ”allergi” lugnar ner sig med tiden, för trots att det är sunt att inte vilja låta sig värderas av andra så ställer den ibland till onödiga bekymmer för mig!


#självkänsla #prestation

Av Amisa - 22 januari 2020 22:17

Idag har jag varit och köpt tyg, för jag ska fixa en present till mitt barnbarn som nyligen fyllt år. Det ska bli förhängen runt en sängkoja och så ett kuddfodral i matchande tyg.


Min tanke var att hitta ett tyg med djungelmotiv och det behöver matcha den gröna färgen han har på väggarna i sitt rum. Det här var det tyg jag bestämde mig för:


 

Det var tygrea i flera affärer eftersom dom säljer ut det gamla för att få plats med nyheterna som kommer snart. Jag hittade därför också andra tyger jag gillade och som hade bra pris: ett stormönstrat tyg med grönt, lila och svart att hänga på väggen i vardagsrummet och ett vinrött och svart tyg som skulle kunna bli fint som klänning med lite drapering där fram. Jag köpte inte dom tygerna, utan bestämde mig för att fundera lite på det. Det är inte något jag verkligen måste ha, men jag älskar verkligen att sy och älskar vackra tyger för dom får mig att bli kreativ och må bra. Min dotter kommer och hälsar på nästa vecka och jag tänkte att hon kanske vill följa med dit och se vad hon tycker, för hon är också väldigt förtjust i intressanta inredningstyger.


Men nu är det dags att sätta igång och sy!


#skapandeglädje

Av Amisa - 22 januari 2020 13:35

Igår var jag med om en diskussion där vi funderade på skillnaden mellan tro och tillit. Fanns det ens någon skillnad? Men sen kom jag på att jag faktiskt visste svaret på det här, i alla fall vad skillnaden är för mig. Svaret fick jag under vandringen på Caminon.


Tron hade jag med mig redan före vandringen, det är min kognitiva förståelse om att jag tror på att det finns en högre makt, den sitter alltså i huvudet. Det var inget jag tvivlade på, jag har ju mött Gud och känt hans existens i mitt liv. Tilliten däremot är en känsla av trygghet som sitter i min kropp, en visshet om att närhelst jag har problem så kommer jag erbjudas hjälp i någon form av min omgivning. Det var något jag lärde mig under vandringen, för i början var jag inte alls säker på att han verkligen skulle dyka upp och hjälpa mig varenda gång. Tilliten var alltså en total integrering av det jag redan visste så att jag sedan också kände mig totalt trygg hela tiden oavsett vad som än hände. Jag ramlade flera gånger, valde fel väg i någon vägkorsning, hade problem att hitta sängplats, penningbrist på grund av att uttagsautomater saknades och endast kontantbetalning var möjlig, törst eller hunger på sträckor där det var långt mellan byarna. Allt detta löste sig alltid utan att det blev någon allvarlig kris. I början litade jag inte på det utan kände ibland rädsla, men med tiden såg jag att det alltid uppenbarade sig någon typ av lösning och att jag kunde känna mig trygg med den vetskapen. Jag litade på att Gud fanns där för mig och han levererade alltid och sände vänliga medmänniskor som ville hjälpa mig på min väg.


Det är det jag brukar mena när jag säger att jag känner mig buren, jag behöver inte känna någon oro för jag vet att allt kommer fixa sig på något sätt. Gud vakar över mig hela tiden och om jag verkligen behöver hjälp så kommer han hjälpa mig att få det.  En viktig del i det hela var också att jag lärde mig att ta emot hjälp, jag som aldrig velat eller vågat vara beroende av någon. Med den lärdomen vågar jag nu slänga mig ut i det okända, utan att känna särskilt mycket oro eller rädsla. Nu är jag hela tiden helt trygg och det var Caminon som åstadkom denna underbara känsla i mig!


  

 


#tillit #tro

Presentation

Omröstning

Tror du att elpriserna kommer återgå till det "normala" snart?
 Ja, nu är det ju sommar!
 Kanske?
 Nej, inte förrän kriget är slut!
 Nej!
 Nej, det här är det nya "normala"?

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Januari 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards