Idag har jag varit och köpt tyg, för jag ska fixa en present till mitt barnbarn som nyligen fyllt år. Det ska bli förhängen runt en sängkoja och så ett kuddfodral i matchande tyg.

Min tanke var att hitta ett tyg med djungelmotiv och det behöver matcha den gröna färgen han har på väggarna i sitt rum. Det här var det tyg jag bestämde mig för:

Det var tygrea i flera affärer eftersom dom säljer ut det gamla för att få plats med nyheterna som kommer snart. Jag hittade därför också andra tyger jag gillade och som hade bra pris: ett stormönstrat tyg med grönt, lila och svart att hänga på väggen i vardagsrummet och ett vinrött och svart tyg som skulle kunna bli fint som klänning med lite drapering där fram. Jag köpte inte dom tygerna, utan bestämde mig för att fundera lite på det. Det är inte något jag verkligen måste ha, men jag älskar verkligen att sy och älskar vackra tyger för dom får mig att bli kreativ och må bra. Min dotter kommer och hälsar på nästa vecka och jag tänkte att hon kanske vill följa med dit och se vad hon tycker, för hon är också väldigt förtjust i intressanta inredningstyger.

Men nu är det dags att sätta igång och sy!

#skapandeglädje

Igår var jag med om en diskussion där vi funderade på skillnaden mellan tro och tillit. Fanns det ens någon skillnad? Men sen kom jag på att jag faktiskt visste svaret på det här, i alla fall vad skillnaden är för mig. Svaret fick jag under vandringen på Caminon.

Tron hade jag med mig redan före vandringen, det är min kognitiva förståelse om att jag tror på att det finns en högre makt, den sitter alltså i huvudet. Det var inget jag tvivlade på, jag har ju mött Gud och känt hans existens i mitt liv. Tilliten däremot är en känsla av trygghet som sitter i min kropp, en visshet om att närhelst jag har problem så kommer jag erbjudas hjälp i någon form av min omgivning. Det var något jag lärde mig under vandringen, för i början var jag inte alls säker på att han verkligen skulle dyka upp och hjälpa mig varenda gång. Tilliten var alltså en total integrering av det jag redan visste så att jag sedan också kände mig totalt trygg hela tiden oavsett vad som än hände. Jag ramlade flera gånger, valde fel väg i någon vägkorsning, hade problem att hitta sängplats, penningbrist på grund av att uttagsautomater saknades och endast kontantbetalning var möjlig, törst eller hunger på sträckor där det var långt mellan byarna. Allt detta löste sig alltid utan att det blev någon allvarlig kris. I början litade jag inte på det utan kände ibland rädsla, men med tiden såg jag att det alltid uppenbarade sig någon typ av lösning och att jag kunde känna mig trygg med den vetskapen. Jag litade på att Gud fanns där för mig och han levererade alltid och sände vänliga medmänniskor som ville hjälpa mig på min väg.

Det är det jag brukar mena när jag säger att jag känner mig buren, jag behöver inte känna någon oro för jag vet att allt kommer fixa sig på något sätt. Gud vakar över mig hela tiden och om jag verkligen behöver hjälp så kommer han hjälpa mig att få det.  En viktig del i det hela var också att jag lärde mig att ta emot hjälp, jag som aldrig velat eller vågat vara beroende av någon. Med den lärdomen vågar jag nu slänga mig ut i det okända, utan att känna särskilt mycket oro eller rädsla. Nu är jag hela tiden helt trygg och det var Caminon som åstadkom denna underbara känsla i mig!

#tillit #tro