Direktlänk till inlägg 9 januari 2020
Här kommer en dikt av poeten Tomas Tranströmer. Han var inte bara poet, utan också översättare och psykolog. Bland annat så arbetade han på Roxtuna kriminalvårdsanstalt och Arbetsmarknadsinstitutet.
Min tolkning av dikten Gläntan handlar om den oväntade friden som vi inte kan hitta förrän vi verkligen gått väldigt vilse i livet. Först måste vi hitta och förstå vad vårt innersta fundament består av, annars kommer vårt liv att fortsätta vara skört och sårbart. För att nå dit måste vi gräva i vårt innersta inre.
Här läser Tomas Tranströmer själv sin dikt:
Gläntan
Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.
Gläntan är omsluten av en skog som kväver sig själv.
Svarta stammar med lavarnas askgrå skäggstubb.
De tätt sammanskruvade träden är döda ända upp i topparna
där några enstaka gröna kvistar vidrör ljuset.
Därunder: skugga som ruvar på skugga, kärret som växer.
Men på den öppna platsen är gräset underligt grönt och levande.
Här ligger stora stenar, liksom ordnade.
De måste vara grundstenarna i ett hus, jag kanske tar fel.
Vilka levde här? Ingen kan ge upplysning om det.
Namnen finns någonstans i ett arkiv som ingen öppnar
(det är bara arkiven som håller sig unga).
Den muntliga traditionen är död och därmed minnena.
Zigenarstammen minns men de skrivkunniga glömmer.
Anteckna och glöm.
Torpet sorlar av röster, det är världens centrum.
Men invånarna dör eller flyttar ut, krönikan upphör.
Det står öde i många år. Och torpet blir en sfinx.
Till slut är allt borta utom grundstenarna.
På något sätt har jag varit här förut, men måste gå nu.
Jag dyker in bland snåren.
Det går bara att tränga sig igenom med ett steg framåt och två åt sidan,
som en schackspringare.
Så småningom glesnar det och ljusnar. Stegen blir längre.
En gångstig smyger sig fram till mig.
Jag är tillbaka i kommunikationsnätet.
På den nynnande kraftledningsstolpen sitter en skalbagge i solen.
Under de glänsande sköldarna ligger flygvingarna hopvecklade
lika sinnrikt som en fallskärm packad av en expert.
Man kan ana att någon som skrivit något så djupsinnigt nog själv har erfarenheten av att ha gått vilse i livet. För många använder olika typer av uttrycksformer som text, musik eller konst för att ge uttryck för känslor som gnager på själen. Det skulle vara intressant att ta del av vad det i så fall handlade om. Kanske har han skrivit någon självbiografisk text där man får veta mer?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|