Alla inlägg under november 2019

Av Amisa - 21 november 2019 21:00

Många killar är uppfostrade till att vara stora, starka, osårbara och orädda. Samtidigt vill frun eller flickvännen att dom ska visa känslighet och närhet, helst samtidigt som dom ska vara starka och beskyddande. Lite knepigt att få ihop allt det, eller hur?


Jag säger: "Stackars killar, vilka vill ni egentligen vara om ni slipper alla krav och påbud från omgivningen?"

Här en video med Five For Fighting "Superman, It's not easy to be me".




https://www.youtube.com/watch?v=uCdEuMk7C9E

Av Amisa - 21 november 2019 17:00

Då kan det vara så att du har ett otryggt anknytningsmönster. Men vad är då anknytningsmönster?


Anknytningsmönster är något som redan små barn utvecklar tillsammans med de personer som finns i deras närmaste omgivning, framförallt dom som huvudsakligen tar hand om barnet. Dom är livsviktiga för barnets överlevnad och därför anpassar sig barnet helt till dom och beter sig på det sätt som ger dom bäst tillgång till föräldrarna. Barnet lär sig hur relationer fungerar genom att samla på sig erfarenheter när andra samspelar med dom. Detta grundläggs redan under dom två första levnadsåren, men fortsätter att förändras under hela uppväxten och även erfarenheter senare i livet kan komma att påverka. Dessa erfarenheter tenderar sedan att återspeglas i dom relationer en person har också som vuxen.


Barn med ett tryggt anknytningsmönster litar på att föräldrarna finns där och stöttar dom om dom känner sig rädda eller oroliga. Som vuxna känner dom sig trygga både i närhet med andra och då dom är för sig själva och dom har lätt att skapa väl fungerande långvariga relationer.


Barn med ett otryggt anknytningsmönster delas in i tre olika grupper: Otrygg-undvikande, otrygg-ambivalent och otrygg-desorganiserad.


Barn med otryggt-undvikande anknytningsmönster har lärt sig att dom blir bortstötta och avvisade om dom uttrycker sina känslobehov. Därför lär dom sig tidigt att inte söka stöd hos andra utan blir istället väldigt självständiga. Dom visar inte sina känslor, utan stänger istället av dom och har ofta problem med att överhuvudtaget förstå sina kroppsförnimmelser och vilken känsla dom förmedlar. Istället blir dom väldigt tankestyrda och tänker fram sina svar. Som vuxna är dom ofta omtyckta och fungerar bra i ytliga relationer. I nära relationer håller dom distans och drar sig undan då andra kommer för nära, samt letar ofta efter anledningar till att avsluta relationer. I relationer tenderar personen att skifta väldigt mycket mellan on och off, eftersom magkänslan är att dra sig undan men det ändå finns ett närhetsbehov innerst inne. Karriär och statusprylar kan bli viktigt i livet då familjeliv mest upplevs som krävande och ointressant och därför kanske undviks.



 


Barn med otryggt-ambivalent anknytningsmönster har lärt sig att dom ibland blir avvisade och ibland får sina känslomässiga behov tillgodosedda. Osäkerheten gör att barnet känner rädsla och separationsångest och ofta visar det genom att vara klängig och pocka på uppmärksamhet och dom blir känslostyrda individer. Som vuxna är dom ofta kreativa och har nära till sina känslor. I nära relationer kan dom skrämma bort människor med sin starka längtan efter närhet och bekräftelse. En del personer med denna anknytningsstil är så rädda att bli övergivna att dom avslutar relationer eller helt undviker att ha nära relationer av den anledningen.


Barn med otryggt-desorganiserat anknytningsmönster är ofta uppväxta i en miljö där det förekommer missbruk och/eller misshandel eller har föräldrar som själva har svåra barndomsupplevelser och som inte klarar av att tolka sina barns behov. Då föräldern beter sig oförutsägbart och kan få oväntade känsloutbrott upplever barnet sin förälder som skrämmande. Som vuxna kan dom ha svåra relationsstörningar och behöva professionell hjälp för att klara av att hantera relationer.


Men om man nu känner en tomhet och ensamhet och önskar att kunna ha fungerande relationer, måste man ha det så här hela livet? Nej det går att förändra anknytningsstil även som vuxen. Det finns övningar man kan göra och har man svårt att förändra sitt beteende på egen hand så kan man söka hjälp hos en psykolog eller en terapeut.


Så hanterar du den otrygga-undvikande anknytningen:

https://www.youtube.com/watch?v=z-8u_-wmWWo



Så hanterar du den otrygga-ambivalenta anknytningen:

https://www.youtube.com/watch?v=x5agRTnfg7A


Läs mer om detta på:

https://www.psykologiguiden.se/rad-och-fakta/relationer/anknytning

https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2016/05/06/lat-inte-kanslominnet-sabotera-dina-relationer/


Lästips:

Hemligheten

Den mörka hemligheten

Attached



Av Amisa - 20 november 2019 18:38

Människor har frågat mig hur jag kunde gå 80 mil. Kändes det aldrig övermäktigt?


Sanningen är den att vill man uppnå någonting speciellt i livet så är det viktigt att för sig själv formulera vilka mål det är man har och sedan göra den reseach och de förberedelser som behövs för att man ska lyckas. Vet man inte tydligt och klart vad man vill så är ju sannolikheten att nå dit obefintlig, eller hur?


Att göra planering och listor är en av mina allra bästa grenar och som den analytiska och strukturerade människa jag är så har jag det liksom med mig i blodet sedan födseln. Att en gång varje år t ex runt nyår sätta sig ner och fråga sig "Vad vill jag med livet?"och "Hur har det gått sedan förra året?" är en bra idé. Jag brukar göra en lista för kortsiktiga mål och en för långsiktiga mål, t ex 1 år och 5 år. Fokusera på ca 3 punkter, blir det för många så blir du kanske för splittrad och kommer inte någonstans med det. Bestäm också vilket mål som är det viktigaste för dig.

Så här kan en lista för mål se ut:



 


Sedan behöver du dela upp de övergripande målen i små delsteg som sakta men säkert leder fram mot målet och som är möjliga att uppnå. Det kan se ut så här:



 


Vissa mål behöver brytas ner ytterligare. Hur sparar man t ex 250 000 kr? Kan du öka din inkomst genom att jobba över, fixa ett extrajobb, se till att dina sparpengar ger lite mer avkastning eller tjäna lite extra på någon hobby? Kan du dra ner på dina kostnader genom att laga din lunch själv istället för att äta ute, köpa färre kläder och bra-att-ha-saker, säga upp din tidningsprenumeration, åka kollektivt istället för med egen bil? Många bäckar små ger till slut en stor flod. Och din LinkedIn-profil: Vad vill du ge för bild av dig själv där? Vilka sidor av dig själv vill du lyfta fram?


Ibland har vi mål som både lockar oss och samtidigt avskräcker oss. Det fungerar så att i början är vi optimistiska och förhoppningsfulla, men ju närmare målet vi kommer så kommer vår rädsla, våra tvivel på om vi ska klara av utmaningen och funderingar på om detta verkligen var vad vi ville, att öka och kanske tar motståndet inom oss över. Om det är något som vi verkligen vill uppnå, måste vi kämpa vidare även då det finns ett inre motstånd. Då kan vi så småningom ta oss igenom "glastaket" och se att det faktiskt går bättre än vi vågat hoppas på.


 


Så lycka till med era mål, kämpa på så är ni snart där!



Av Amisa - 20 november 2019 14:07

När jag tänker tillbaka på Camino vandringen så är det vissa händelser och platser som jag minns särskilt tydligt. En sådan plats är byn Hontanas som ligger på mesetan, högplatån. Landskapet runt byn är väldigt speciellt. Det är ibland ganska branta backar uppåt, men när man väl kommer upp så är det helt platt som om något (kanske en inlandsis?) skavt bort alla ojämnheter. Man går och går på platt mark tills man helt plötsligt kommer till en tvärbrant backe som går rakt ner. Byarna ligger inte uppe på den platta marken, utan nere i djupa raviner där det finns lite grönska och kanske lite vattendrag.


 


Precis så var det med Hontanas. Man gick och gick i 14 km på väldigt platt mark och helt plötsligt såg man en skylt där det stod "Albergue Municipal 500 m" dvs det var 500 meter till stadens härbärge och från platsen där skylten stod kunde man inte ens ana att det låg en by i närheten. Efter ca 100 meter kunde man ana ravinen och efter ytterligare 20 meter såg man hela byn sträcka ut sig nedanför ens fötter. Det var en märklig känsla, det kändes overkligt som en uppenbarelse!


Jag tänker att på samma sätt är det med Gud. Man anar att han nog finns där, men han är svår att upptäcka och man måste vara uppmärksam för att förnimma hans existens!
  


 


I byn fanns också den kyrka som jag kände mig mest hemma och välkommen i, av alla dom kyrkor jag besökte under min vandring. Där fanns kuddar, biblar och skrifter på alla möjliga språk (även på svenska), ljus som man kunde tända, kaffe, te och kakor. Det kändes verkligen att det fanns medmänniskor som gjort allt detta för oss pilgrimer för att vi skulle känna oss välkomna i deras kyrka. Jag kände så stor tacksamhet över det!



 


På kvällen var jag där igen på en pilgrimsmässa och då fick vi alla ett kors: Jag hade redan ett halssmycke, en "Fatimas hand", så dagen efter så hängde jag korset utanpå min ryggsäck, som ett tecken på att jag är en pilgrim.

Nästföljande dag råkade jag glömma "Fatimas hand" i duschen på ett härgärge där jag bodde. Jag tänker att psykologen CG Jung ansåg att vi ibland undermedvetet ser till att vissa saker händer och kanske var det så att jag "råkade" glömma mitt smycke där, för att jag kände mig redo att börja bära korset istället? Jag hade inte känt mig helt bekväm med att bära den symbolen tidigare.


 


När jag var i kyrkan härom dagen fick jag frågan om vad dubbelkorsen symboliserar, så nu har jag gjort lite efterforskningar om det.


Dubbelkors finns bl a i patrialkalkors (som ofta finns i statsvapensköldar), lothringenkors, lorrainekors och i tempelriddarkors. Hos Tempelherreordern fick jag följande förklaring till symboliken på korset:

Stora korset - Symboliserar Kristus död på korset, vilket ledde till Världens frälsning.

Lilla korset - Symboliserar Kristus efterföljare, dom som följer och tillhör Jesus


Jag känner att det stämmer väldigt bra in på mig och jag bär detta kors med stolthet!


P.S Även korset i kyrkan hade en liknande form - se bilden längre upp.

#elcamino #vandring #tro

Av Amisa - 18 november 2019 15:16

Visst låter det härligt att bo brevid en flod som stilla flyter fram? Nja, så är det inte riktigt för alla. I Stacey Dooleys dokumentär "Modeindustrins smutsiga baksida" får vi följa med till floden Ci Tarum i Indonesien där underleverantörer till stora kända klädmärken finns, däribland ett stort svenskt klädföretag som vi säkert alla någon gång handlat hos. Dessa underleverantörer släpper kallblodigt ut massor av kemikalier som används i klädtillverkningen rakt ut i floden som miljontals människor använder i sitt dagliga liv. Bland kemikalierna som släpps ut finns tungmetaller som kvicksilver, kadmium, bly och arsenik. Dessa miljögifter ger följande skador på människor:

Skador på nervsystem och hjärna (kvicksilver), benskörhet, njurskador och cancer (kadmium), neurologiska problem och inlärningsproblem (bly), kräkningar, buksmärtor, diarré och hjärnskador (arsenik). Den floden är människor tvungna att använda för att tvätta sig i, tvätta kläder i och bevattna grödor som dom senare ska äta.


Vi konsumenter beter oss fullständigt aningslöst, trots att diskussioner om detta nog inte undgått oss tidigare. Jag tänker att kläder idag har ungefär samma pris idag som dom hade på 70-talet när jag var ung, medan många andra varor har ökat enormt sedan dess. Ta t ex ditt boende, hur mycket kostar det nu jämfört med då? Det är en avsevärd skillnad, eller hur? Anledningen är att vi inte betalar för en produktion som tar ett miljöansvar. Om tekoindustrin fortfarande hade legat i Europa som den gjorde förr, så hade den tvingats följa stränga miljölagar och ta hand om sina utsläpp på ett säkert sätt. Då hade våra kläder haft ett helt annat pris idag, men idag betalar vi inte hela prislappen för vår klädkonsumtion vi skickar istället notan till fattiga människor i utvecklingsländer i Sydostasien. De får betala med sin och sina barns hälsa och detta är en giftbomb som hotar utvecklingsländernas existens och som i längden även kan bidra till att människor måste söka sig någon annanstans t ex till Sverige!



 


Stacey Dooley ber också människor att gissa på vilken plats mode kommer som en faktor som påverkar miljön av kött, kol, olja, turism, fracking, transporter och mode. Enligt henne ligger mode på 2:a plats som miljöpåverkande faktor och det har i alla fall jag aldrig hört talas om eller insett. Vid tillverkningen av bomullskläder används också enormt mycket vatten, vattenåtgången för att tillverka ett par jeans är t ex 10 000 - 15 000 l vatten. Det är helt ofattbart! Hon försöker intervjua klädföretag om miljöpåverkan av klädproduktionen, men även dom klädföretag som framställer sig som om dom tar mijöhänsyn på fullaste allvar, vägrar att prata med henne. Det enda företaget som ställer upp på en intervju är Levi’s. De återanvänder gamla kläder och strävar efter att använda mindre vatten i tillverkningen. Det var jättenyttigt för mig att se den här dokumentären för den fick mig verkligen att tänka till. Om du inte redan sett den ta chansen ikväll, för det är sista dagen den visas:


Modeindustrins smutsiga baksida


Men om man nu vill bli lite mer miljövänlig, vad kan man göra då? Först och främst behöver vi tänka efter "Behöver jag verkligen det här?". Köp kvalitetskläder som håller längre, i färger och modeller som är klassiska. Variera istället hur klädstilar och färger kombineras och variera accessoarer som väskor, scarfar, bälten, smycken och skor.

Skänk begagnade kläder istället för att slänga dom! Ordna syjuntor där ni tillsammans är kreativa och syr om saker istället för att åka till shoppingcentret och köpa nytt. På Internet och i verkliga livet finns bytesgrupper och låne- eller hyrestjänster. Låt oss utöva vår konsumentmakt och prata om detta tabu-ämne!


Något som jag undrar över är om det finns jämförelsetabeller för miljöpåverkan vid framställningen av olika typer av tyg så att vi kan göra mer medvetna val? Hur är det t ex med viskos och linne som tillverkas av cellulosafibrer? Är de mer miljövänliga? Och konstfibrer görs ju ofta av olja och plast, hur står de sig i en jämförelse?


Om ni känner till bra tjänster på Internet eller lokalt så skriv gärna kommentarer eller ett gästboksinlägg och upplys oss andra!!


Om upcycling:

https://www.polarnopyret.se/pop-magazine/upcycling


https://smarttextiles.se/retextile/







Av Amisa - 17 november 2019 08:00

En del av er undrar kanske hur det går till när man försöker lära sig att förstå sig själv bättre?

Jag kan ju inte veta exakt hur det är för andra, men så här fungerar det i alla fall för mig:


Jag ägnar varje dag en del tid för att meditera, reflektera och att skriva dagbok över tankar jag har och insikter som kommer till mig. Det är viktiga aktiviteter som är helt nödvändiga för att jag ska fortsätta att utvecklas som person. Insikter och budskap kommer ofta till mig just genom meditation eller genom drömmar. Insikter är aha-upplevelser, något jag plötsligt inser, jag upptäcker ett mönster i det som sker. Budskap kommer ofta till mig genom texter i musik böcker eller film, de sticker helt plötsligt ut som om dom vill berätta något för mig. I ovanliga fall kan jag få en syn, men hur man tar emot budskap beror på vilket/vilka sinnen som är dom mest välutvecklade hos mottagaren. 



Om insikten då är att jag har något beteende som inte fungerar bra för mig så blir jag medveten om det och reflekterar om hur jag borde göra istället i den situationen. Nästa gång jag hamnar i samma situation försöker jag att istället handla på ett nytt sätt. Ofta går det inte så bra första gången, vi är vanemänniskor och går ofta på autopilot så ibland upptäcker jag först när det är för sent att "Nej, nu gjorde jag ju likadant igen!". Då gäller det att ha tålamod med sig själv, vi är ju bara människor med fel och brister. Då klappar jag mig själv på axeln och tänker att nästa gång ska jag vara lite mer förberedd så kommer det förmodligen att gå lite bättre. Nästa gång upptäcker jag lite tidigare att jag är på väg in i samma situation och då kan jag testa mitt "nya, ovana" beteende. Då gör jag det, men känner mig kanske lite obekväm i situationen. Jag försöker ju göra på ett sätt jag inte är van vid och ofta känner jag mig då lite obekväm i min nya roll. Ibland kan jag t o m känna rädsla för att vara "mitt nya jag". Nu gäller det att inte ge upp, utan att fortsätta kämpa! För varje gång som jag sedan upprepar mitt nya beteende så börjar jag känna mig mer och mer säker och till slut är jag helt bekväm och trygg med det. Enklast är att lära sig nya beteenden med människor man inte känner så väl, för dom har inga speciella förväntningar på hur man ska bete sig. Svårast är att börja bete sig på ett nytt sätt med människor man känner väl, som t ex sina familjemedlemmar. Där är rollerna redan väldigt inrutade och då man förändrar sig blir den andre osäker och vet kanske inte hur den ska tolka det annorlunda beteendet och hur den själv ska bete sig. Samtidigt är det väldigt positivt att i ett familjesystem är allt väldigt dynamiskt och när en person förändras så börjar även personerna runt omkring att sakta förändra beteende också. Hela systemet förändras.


 


Det hela fungerar ungefär som ett dataspel. När jag är ny och inte så skicklig så får jag börja om från början igen, tills jag har byggt upp min skicklighet. Då först kommer jag vidare till nästa nivå och hittar en ännu svårare utmaning att ge mig i kast med.


Att förändras och utvecklas kräver arbete, uthållighet och mod och därför är det också viktigt att söka sig till miljöer och människor som kan och vill stötta en i det arbetet. Även motivationen behöver vara tillräckligt stor.  Om man saknar motivation kommer man att stå och stampa på samma ställe och upprepa samma dysfunktionella beteende i den ena relationen efter den andra. Det har jag gjort tillräckligt länge i mitt liv, för att jag inte förstod bättre, och nu vill jag inte fortsätta med det längre. Jag har så mycket att vinna på mitt arbete och så lite att förlora. Jag vill utvecklas, bli mer funktionell och känna harmoni och frid i sinnet!

Av Amisa - 16 november 2019 16:00

Känner du dig ofta missförstådd av andra eller upplever det som om andra inte ser dig som den du är?


Så kände i alla fall jag ganska ofta tills jag mötte "Den Högre Makten". Den kom först mot mig som en gigantisk hop av själar som sa till mig hur stark, fin och värdefull jag är. "Du kan!", sa dom.

Jag kände en enorm styrka och värme komma emot mig och efter ett tag smälte rösterna samman och blev till en enda stark stämma och kraft. Jag har aldrig upplevt något liknande tidigare och det blev en fullständigt livsförändrande upplevelse!


Det förändrade hela mitt sätt att se på mig själv. Jag som alltid varit "duktiga flickan" och trodde att jag var sån kände nu att det inte alls var jag. Jag hade bara betett mig på det sättet eftersom jag uppfattat att det var så omgivningen ville att jag skulle vara, enkel, okomplicerad och hjälpsam. Förmodligen har aldrig någon uttryckt detta villkor i ord till mig, men jag hade uppfattat att när jag var en duktig flicka så fick jag bekräftelse och kände mig mer accepterad. Ett litet barn är så beroende av andra människor för sin överlevnad att de är oerhört uppmärksamma på vilka signaler andra människor sänder dom och det formar barnets beteende. Nu kunde jag slänga av mig denna tvångströja och det var en sån enorm befrielse. Jag började se vem jag egentligen var och blev liksom förälskad i mig själv. Jag vet att det låter helt knäppt, men det var precis så det var!


Sång började flöda ur mig som en lavaström och det var omöjligt att stoppa. Jag jobbade då i en kontorsmiljö, så det passade sig inte alls att sjunga hela tiden. Sången var ostoppbar och även om jag stängde munnen så kom det hummande ljud ur mig. Den sång jag oftast sjöng på under den första tiden efter "Mötet" var True Colors med Justin Timberlake och Anna Kendricks. Jag kände inte till att den fanns utan hittade den av en slump när jag letade efter Cindi Laupers original. Här den vackra sången True Colors ur filmen Trolls:


https://www.youtube.com/watch?v=la0-5QFLr14



Två månader senare hittade jag den här videon på Jim Carrey, där han målar och är fullständigt i flow. Jag kände genast igen energin, det är den man får då man möter Gud. Jag älskar när han liksom bara splashar på färg, blandar och skrapar och fram kommer det så otroligt uttrycksfulla tavlor. Det här måste ni kolla om ni inte sett det förut:


https://www.youtube.com/watch?v=21CEOlBq2YI


Vad vill jag då ha sagt med det här? Jo, om andra inte förstår vem du är så kan det bero på att du inte är sann mot dig själv och därmed inte heller mot andra. Om du inte visar vem du är på riktigt så ger du inte andra chansen att lära känna dig riktigt. Du blir en otydlig figur som dom inte riktigt vet hur dom ska uppfatta.


Jag tror det finns många "duktiga flickor" och "starka, osårbara män" i vårt samhälle, som tror att dom är sådana men egentligen innerst inne vill vara på något annat sätt. Så jag vill uppmana er att verkligen ifrågasätta om ni är dom ni innerst inne vill vara?


Om inte, så SLÄPP FÅNGARNA LOSS och utforska vilka ni egentligen är!

Gud vill att vi alla ska lysa med alla våra vackraste färger och vara stolta över dom unika människor vi är.

Presentation

Omröstning

Tror du att elpriserna kommer återgå till det "normala" snart?
 Ja, nu är det ju sommar!
 Kanske?
 Nej, inte förrän kriget är slut!
 Nej!
 Nej, det här är det nya "normala"?

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5 6 7
8
9
10
11 12 13
14
15 16 17
18
19
20 21 22 23 24
25 26 27 28
29
30
<<< November 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards