Ja, det är ju så man brukar säga men det är väl en sanning med modifikation?

Tanken slår mig när jag sitter på bussen på väg till jobbet i arla morgonstund. Utanför bussfönstret ser jag en vik av en sjö. Vattnet ligger alldeles spegelblankt och stilla och allt är så vackert i morgonsolen. Jag tänker att jag är lycklig som får uppleva denna stund, att allt det här vackra är alldeles gratis!

Nästa tanke är att jag skulle vilja kliva av bussen och stanna där på den där fantastiska platsen, men det går ju inte. Jag måste ju till jobbet!?

Det bästa i livet är kanske gratis, men för att kunna njuta av det måste man ha tid att stanna upp en stund. Men tid är pengar och då är det ju inte längre helt gratis att njuta av det som bjuds?