Min dotter har nog alltid tyckt att vår lilla familj är alltför liten. Den består av mig, dottern och hennes lillebror. Givetvis finns det en pappa med i bilden också, men vi skildes när barnen var små och straxt därefter försvann han utomlands och var borta i tio år. Det är en oerhört lång tid för ett barn, så därför har det nog ofta känts som om det bara var vi tre.

Nu har dottern hittat en lösning på det problemet, hon har liksom ”adopterat” en familj som hon tycker verkar spännande. Det är en stor familj med fyra barn i olika storlekar, mamma, pappa och ett antal katter.

Precis som i alla andra familjer har dom sina glädjeämnen och problem och där händer det alltid mycket. Dom spelar en massa olika instrument, håller på med teater och är engagerade åt höger och vänster. Dottern längtar efter en stor familj, spenderar gladeligen halva sin fritid där och är jättetjenis även med mamman och pappan.

Hoppas dom inte blir trötta på henne bara!