I mitten av september åkte jag och min 75-åriga mamma till Sozopol. Det är en gammal, pittoresk stad som ligger vid Svarta havskusten i Bulgarien. Den grundades för flera tusen år sedan av grekerna och gamla stan ligger ute på en klippig halvö i havet. Längs de ringlande kullerstensgatorna står det vackra trähus och Sozopol är lite känd som en plats där konstnärer och musiker håller till. Det var varmt och skönt när vi kom dit och havet var härligt ljummet. Det bulgariska ölet var kallt och gott och de har en sallad som är vanlig i trakten, chopska salad, som man brukar äta som förrätt. Den är jättegod och jag saknade den fett när vi kom hem!

Det var också kul att få rå om gamla mamma för några dagar, vi kommer så bra överens och har alltid så roligt tillsammans! Jag tänker att det är viktigt att ge varandra tid, nu när vi har möjligheten. Någon dag, förhoppningsvis dröjer det länge ännu, så sviker hälsan och då kanske det inte längre är möjligt att resa bort tillsammans. Då vill jag att vi ska ha en massa fina minnen kvar, titta på kort tillsammans och drömma oss bort lite.

I Sozopol blev det mycket traskande mellan hotellet som låg i den nya delen av stan och den gamla stadskärnan på klippan ute i havet. Det märktes att Bulgarien håller på att rustas upp rejält. Det byggs mycket nya hus, vi såg polisbilar både av den gamla modellen (Lada tror jag) och splitter nya och detsamma gäller för bussarna. Vi testade att åka lokalbuss och då var en del bussar nya och fina med AC och fint klädda säten, medan andra var skruttiga och säten saknades eller var trasiga.

Det är lite knepigt med det skrivna språket i Bulgarien eftersom de har det kyrilliska alfabetet, som till stora delar liknar vårt men tecknen motsvarar ibland andra ljud än vi är vana vid. Allt är ju relativt, så jag vet inte vems språk det är fel på?

Hursomhelst skulle vi till en annan liten stad Nessebar, som på kyrilliska heter HeceδЂp. (Ja, ni förstår problemet va?). Efter ett bussbyte i stan Burgas(Бyprac) hoppade vi på en buss som vi trodde skulle gå till Nessebar. Gissa om jag blev nervös när bussen svängde av och åkte rakt mot inlandet istället för kustvägen där Nessebar ligger. Min mamma hade inte anat att något kunde vara fel, så när vi närmade oss en liten byhåla på landet förberedde jag henne på att vi nog skulle vara tvungna att skutta av bussen där och sedan få försöka ta oss tillbaka till Burgas igen. Mamma brukar ofta säga att när man följer med mig så hittar man alltid hem igen, frågan är bara när. Jag undrade vad jag nu hade lurat med henne på, lyckligtvis kom biljettförsäljaren förbi och han kunde till skillnad från många andra bulgarer lite engelska. Jo då, det var rätt buss. Den skulle bara åka till några byar först, sen skulle den svänga ut till kusten igen.

Puh, till slut kom vi faktiskt dit vi skulle och vi kom även helskinnade hem till Sozopol (Co3o3oЛ) igen till kvällen. Det var precis som min mamma sa:

- "Förr eller senare hittar vi nog hem igen!"

Det blev lite senare.......

/ Amisa

Det som blev den definitiva vändpunkten för mig och gjorde att jag bestämde mig för att sätta igång med förändringen var ett radioprogram om hälsa. Där diskuterades problem med hjärta, blodkärl och diabetes och den stora förbättringen som sker när man motionerar varje dag. Läkaren fick frågan om huruvida det är bättre att vara smal och fysiskt inaktiv eller överviktig och fysiskt aktiv. Hans svar var att det är mycket bättre att vara överviktig och fysiskt aktiv.

För mig gjorde det här en stor skillnad för vid mina tidigare försök att hålla igång så har målet alltid varit att jag ska gå ner i vikt och när jag efter flera veckor inte lyckats gå ner något, så har jag känt mig misslyckad och gett upp. Nu fick jag ett nytt mål, att motionera varje dag så att jag kan må bättre både nu och i framtiden. Att eventuellt också tappa vikt var inte längre jätteviktigt utan bara en bonus om det råkade inträffa!

Mentalt blev det en jättestor omställning. Det gamla målet var stort och svårt att ro i land, medan det nya var lätt att greppa och lätt att mäta om det uppfylldes. I augusti bestämde jag mig för att varje dag promenera i ca en timme och när jag fyllde år under hösten så fick jag av mina barn en stegräknare. Den sitter nu på mig från det jag går till jobbet på morgonen och tills jag går och lägger mig på kvällen. Har bestämt mig för att gå minst 10 000 steg/dag, men har ett snitt på ca 12 000 steg/dag för motivationen är det inget fel på!

/ Amisa

Skulle kanske berätta lite om vad jag vill förändra och varför.....

Jag är en tjej på 40+ som under ganska lång tid varit ensamstående med två barn och jag har kämpat på så gott jag kunnat, men det har ofta varit svårt att få tid och pengar att räcka till. Har alltid prioriterat mina barn och satt mig själv i andra hand, dvs inte tagit så bra hand om mig. Med åren har alltför många kilon smugit sig på mig och med dom också ett allt sämre självförtroende.

Men nu börjar mina barn bli stora, sonen har nyss flyttat hemifrån och dottern sköter sig själv rätt mycket och äntligen känner jag att det finns lite tid och utrymme för mig själv också. Har gjort lite valhänta försök ibland att gå ner i vikt, men har inte lyckats så bra eftersom det är svårt att hålla någon bantningsdiet samtidigt som familjen käkar en massa godsaker.

Jag har inte tänkt mig någon mirakulös och snabb bantningskur utan inser att det måste till en varaktig livstilsförändring med mindre och nyttigare mat och mer motion.

Jag har redan kommit en bit på väg, men jag berättar mer om det imorgon för nu är det hög tid att hoppa i bingen för idag. God natt och dröm sköna drömmar!

/ Amisa

Trots att jag gillar att skriva har jag aldrig tidigare funderat på att starta en blogg. Har väl tänkt att mitt vardagsliv knappast kan vara intressant för någon annan.........??

Varför har jag då ändrat mig? Jo, jag känner att jag vill genomföra en stor förändring av mitt liv och tänker att kanske, kanske skulle jag kunna inspirera någon mer till förändring och det skulle vara så häftigt!

För jag känner att det är dags NU, frågan är inte OM utan NÄR och HUR!  Kanske någon har lust att följa mig och min inre vägvisare på min resa mot förändringen..............

/ Amisa