Hej!

Lördag igen och åter dags att kolla vågen. Som befarat har jag inte lyckats gå ner ett helt kilo från förra veckan. Vågen visar på 0,7 kg neråt, inte så konstigt med tanke på att jag under veckan åkt på kryssning, ätit smörgåsbuffé, druckit öl, vin och sötsliskiga illgröna drinkar och hade (o)turen(?) att vinna ett kilo choklad i en tävling.

Om det här hade varit mitt gamla jag så hade jag brutit ihop, känt mig värdelös och därefter tröstätit en halv Big-pack med choklad-glass och av det gått upp två kilo istället.

Men eftersom jag är mitt nya jag nu så gläder jag mig istället åt att jag trots veckans utmaning ändå klarat av att gå ner 0,7 kg. Jag känner mig fullständigt säker på att ta igen resten under dom närmsta veckorna. Tror inte det blir så stort problem eftersom jag oftast går ner lite mer än planerat under en vecka.

Dessutom är ju det här inte frågan om en bantningsdiet, utan mina nya kostvanor. Jag har helt enkelt tagit med i beräkningen att ibland inträffar födelsedagar, högtider och resor och då tänker jag unna mig att göra lite avsteg från min nya diet och bara hålla lite koll på att det inte spårar ur fullständigt.

Jag har sedan tidigare tänkt ut ett motto som jag ska försöka leva efter:

"Jag kan inte ändra gårdagen, men jag kan välja att göra en positiv förändring idag."

/ Amisa

Sonen och jag tittade på varandra, två själar och samma tanke. Sen sa vi nästan i mun på varandra:

-"Åh, tänk nu är det precis ett år sedan vi var i Marocko".

Ja, på "alla-hjärtans-dag" lämnade vi kylan och mörkret i Sverige och åkte till Agadir i södra Marocko. Jag hade kommit dit tillsammans med min dotter, min son och hans flickvän. Det var vår i luften, fåglarna kvittrade, apelsinträden blommade så ljuvligt och solen sken. På grönsaksmarknaden kunde man köpa goda solmogna tomater, avakado, gurkor och apelsiner för bara några kronor kilot och i dom ljuvligt doftande bagerierna köpte vi färska baguetter för en liten peng. Billigt och bra för oss, men förmodligen mer tärande för en marockansk plånbok (den är oftast mycket tunnare).

Agadir är långt ifrån ett himmelrike på jorden. Det är många bilar, jobbiga försäljare som man har svårt att bli av med och en del tiggare. Dom som tigger är mest unga kvinnor med små barn och äldre som har svårt att försörja sig. Många bor i skruttiga hus och tar sig fram med "berber-taxi" det vill säga åsneskjuts.

Ändå kunde jag inte låta bli att tycka om Marocko! Människorna är gladlynta och gästvänliga, här och där bjuds man in på ett glas sött mynta-te. På marknaderna, "soukerna", hittar man alla typer av varor. Mycket är hantverk och dom olika hantverkarna är väldigt duktiga på det dom gör. Min dotter blev förresten stamkund hos en skräddare under vårt besök där. Hon har ett par favoritbyxor som hon älskar att ha på sig och fick nu ideén att hon kunde låta sy upp flera i likadan modell, men i lite olika tyger. Sagt och gjort, skräddaren tog lite mått på dottern och på byxorna och sedan diskuterade dom tygval. Några dagar senare hade hon tre par byxor till. Förr i tiden sydde jag ofta kläder själv och jag måste säga att jag är djupt imponerad av deras hantverksskicklighet och snabbhet!!

I vår lilla rese-grupp hade vi lite olika idéer om vad vi ville göra och det är ju en fördel när man reser många tillsammans att man kan dela upp sig om man inte vill göra samma sak. Sonen och hans flickvän ville helst sola och bada och däremellan ge sig sig ut på fartfyllda äventyr som att åka fyrhjuling utanför stan eller att surfa nere vid stranden.

Dottern och jag tyckte däremot att det mest sevärda fanns utanför Agadir. Bland dom fina semesterminnena finns bland annat en tur på slingriga vägar upp i bergen i Antiatlas till en stad, Tafroute, som låg i en oas. Där härskade lugnet, det rasslade lite i palmerna och fåglarna kvittrade. Det var en känsla av lugn och harmoni som jag fortfarande idag kan känna om jag sluter ögonen och blundar lite. Gud, vad jag längtar efter att komma tillbaka dit någon gång, måste göra det någon mer gång i mitt liv!

På väg hem från Tafroute besökte vi också en kasbha, det vill säga en gammal försvarsborg. Det finns många såna i Marocko, dom flesta tomma och övergivna men just den här är idag restaurerad och drivs som ett pensionat där man kan hyra rum. Min dotter som är mycket förtjust i gamla slott och borgar kunde inte få nog av den här gamla mysiga miljön!

Ett annat minne är när vi var på jeepsafari och vandring i Immerzou-dalen norr om Agadir. I den dalen flyter det en flod, något man nog inte ser så ofta i Marocko. Det var vår jättetrevliga reseguide, ett fåtal svenskar och ett mycket större gäng med finnar, dom flesta av modell Ä. Nog visste jag att det var krut eller "sisu" i finnar, men herre gud på vandringssträckorna for dom iväg som om dom hade raketer i byxorna. Vi svenskar kom lojt travande långt efter. Vår guide, Vendela, hade mycket intressant att berätta. Hon hade växt upp i Israel och Syrien så hon visste mycket om den arabiska kulturen och om islam och hon hade svar på nästan alla krångliga frågor jag ställde.

På ett ställe fick vi se några baggar och Vendela berättade att det var dyngbaggar som brukar rulla stora kockor med dynga framför sig. Hon sa att en gång när dom vandrade på det här stället så hade dom sett en skorpion också. Tyvärr var den död, men eftersom det inte syns på en bild så ville vandrarna ändå ta kort på den för att imponera på sina vänner. Efteråt gick vi en bra bit och tittade på backen för att se om vi kunde upptäcka några baggar "in action". Sen skojade vi om att vi kanske skulle hitta ett dött exemplar och få arrangera en bild, eller ännu värre råka trampa ihjäl den.

Ja, jag behöver kanske inte berätta vad som faktiskt hände, ni förstår väl ändå va? Min dotter pekade och sa:

-"Titta, där är en!"

Det var precis samtidigt som jag råkade sätta ner foten MITT PÅ den stackars dyngbaggen. Därefter småsprang vi frustande av skratt ikapp finnländarna och jag tror nog att dom undrade vad det var som var så himla kul!

Dagen efter var det dags att lämna Agadir och åka hem igen till vinterkalla Sverige. Sonen och hans flickvän hade blivit väldigt goda vänner med personalen på "The English Pub" där dom var stamgäster, så det blev ett stort puss- och kramkalas när dom skulle ta farväl av varandra!

Och nu sitter jag här ett år senare och längtar fortfarande tillbaka till Marocko. Skulle inte vara så dumt att köpa en husbil och ta en långsemester där! Men nästa gång vill jag också se kungastäderna Fez och Meknes i norr, den blåa staden - Chefchaouen och cederskogen med berberapor, också det uppe i norr och därefter ska jag åka tillbaka till oasen i Tafroute och njuta av lugnet.

Gud vad jag längtar dit!!

/ Amisa         PS Återkommer med lite bilder en annan dag, måste sova nu!

Ni kanske undrar vad det är för enormt stora förändringar jag gjort i min kost, eftersom jag äntligen lyckas gå ner i vikt. Det märkliga är att det inte behövdes särskilt stora förändringar.

Med hjälp av "Hälsovakten" testade jag lite hur utfallet av kalorier och olika näringsämnen skulle bli beroende på vad jag valde att äta. Jag kom fram till att det mjuka brödet som jag åt varje dag var värsta kolhydratbomben och bytte istället ut det mot knäckebröd och havregrynsgröt med äpplemos.

I övrigt äter jag ungefär som förut, men försöker givetvis att undvika kakor, efterrätter, snabbmat och såser och försöker att koka maten istället för att steka. Till vardags har jag matlåda med mig till jobbet och då går det ju också bra att minska mängden kött och potatis lite och istället ta mer grönsaker i lådan.

Förändringen har gått väldigt lätt, jag känner mig lika mätt som förut och har nästan aldrig halsbränna som jag hade ganska ofta förut.

Det känns alltså som om jag är på väg åt rätt håll!

/ Amisa

Jag är också mycket förtjust i världsmusik, ju mer blandning desto bättre. Här Matisyahu, en jude som sjunger någon blandning mellan rapp och reagge.

Känns bra med någon som förenar det bästa av flera världar i dessa tider när folk är mer och mer misstänksamma mot alla som är annorlunda!

Hej!

Tänkte ni ska få höra lite vad jag lyssnar på när jag är ute och traskar. Bland annat gillar jag rock och blues.

Här vår egen blues-drottning, sweet Louise Hoffsten!

Har nyss kommit hem från kryssningen, det blev no no med att klämma gubbe. Det kom nån läbbig halvfull karl och hängde sig på mig straxt efter midnatt och körde någon urusel raggningsreplik ungefär som:

- "Är den här trevliga kvällen slut redan eller.....?"

Då kom jag tydligt ihåg varför jag under senare år valt att leva ensammen och rymde snabbt fältet.

Däremot träffade kompisen och jag en jättetrevlig kvinna. Hon var alert som bara den och dansade hela tiden. Hon var där i sällskap med ett gäng karlar och några tjejer och vi tänkte att dom gestikulerade så mycket hela tiden när dom pratade. Sen gick det ju upp ett ljus att dom var döva och pratade teckenspråk sinsemellan. Himla modigt att våga dansa så mycket när dom inte kunde höra musiken, men hon berättade att dom känner vibrationerna i musiken och dansar till det. Alla sätt är bra utom dom dåliga, brukar man säga och så verkar det vara i det här fallet.

Hur som helst hade vi en skön kryssning, med god mat, musik (lite för mycket dansbandsmusik enligt mitt tycke), allsång, schlagershow och vacker havsutsikt. Dessutom hade jag turen att vinna en jättepåse med Toblerone och en gratiskryssning för fyra personer, så vi får väl se om det blir en ny kryssning så småningom.

/ Amisa

Hej igen!

Ja nu bär det snart iväg, för en kompis och jag ska ut och åka på kryssning till Åland. Det ska bli kul att få några dagar för oss själva med mycket prat och god mat. Och kanske blir det som min jobbarkompis, med glimt i blicken, brukar säga när han är ute och åker båt:

- "Jag ska ut och klämma lite tant!"

Vi får väl se hur det går, kanske passar vi på att klämma vi lite gubbar!

/ Amisa

För några år sedan studerade jag vid en teknisk högskola. Ibland hade vi även kuser som inte hade med teknik att göra. Bland annat hade vi en kurs om att skapa goda studie- och sovvanor, något som många studenter har problem med. Det hela byggde till stor del på kognitiv beteendeterapi (KBT). KBT går ut på att kartlägga hur man beter sig i olika situationer och sedan förändra sina felbeteenden genom lärande och träning. Man kan säga att man ska lära sig att känna igen när en "problemsituation" inträffar och skapa strategier för hur man ska bete sig då för att inte gå i fällan igen. Det här sättet att arbeta med sig själv går att tillämpa på alla möjliga beteenden man har problem med, till exempel olika fobier, relations- eller viktproblem.

Vad det gäller oss tjockisar är det väl ett välkänt faktum att vi ofta tröstäter när vi känner ångest eller maktlöshet och att vi ofta har dålig självkänsla. Vi tycker helt enkelt inte att vi duger och att vi är värda något bättre liv än det vi har. Inne i våra hjärnor sitter det en liten elak röst som säger:

- "Du är tjock och ful!"

- "Du duger väl inte till något!"

- "Det här klarar du aldrig av!"

- "Du är patetisk!"

Därför kan en viktminskning aldrig handla om bara kilon och kalorier, utan det måste också handla om att förändra sina beteenden och sin självbild. Man måste givetvis känna till sina dåliga sidor och försöka förbättra dom, men vi HAR också en massa goda egenskaper och kunskaper som vi inte får förringa. Dom ska vi plocka fram och känna oss stolta över! Den elaka lilla gubben i huvudet måste bytas ut mot positivt självprat. Vi måste istället säga till oss själva:

- "Det där gjorde du bra!"

- "Koncentrera dig nu så klarar du det här!"

- "Vilken trevlig prick du är!"

- "Piece of cake!"

Sen gäller det att ha en tydlig målbild, att fokusera så starkt på målet att man kan leva sig in i hur det kommer att kännas när man har nått ända fram. Tänk på allt du vill uppnå genom att förändra dig och bestäm dig för att du SKA ta dig dit!

Jag har lagt upp en länk till ett kort radioinslag med en tjej som heter Mia Törnblom. Hon ger där lite tips på hur man kan jobba med att förbättra sin självkänsla. Jag har också sett att flera av hennes böcker kommer på bokrean om någon är intresserad. Här finns också ett videokipp med tips....

Ja, det här är kunskaper jag försöker använda mig av för att lyckas med min förändring och jag tror jag kommit en bit på väg även med förändringen av mitt inre!

/ Amisa